Matlagning under uppväxten

Vänner, jag har inte orkat söka om det finns en liknande tråd.... så snälla, länka och ta bort denna om jag är ute och cyklar

Min undran är - hur såg er uppväxt ut när det gäller maträtter och matlagning? Själv hade jag först en mor som följde recept.... sedan bodde jag med min far som höftade och lagade gudomliga maträtter (hans pitepalt var bäst i hela norrländska släkten - och det säger inte lite....).

Många kanske ser just pitepalt som bonnmat men om man är uppväxt med det så är skillnaden mellan olika paltkokare ENORMT stor

Men för att vara lite on topic - hur fick ni intresset för att laga mat? Mamma, Pappa, Farmor, Mormor eller vem? Fick ni vara med i köket redan i unga år?

Pappa älskade att experimentera i köket. Han köpte gärna en halv kalv på senhösten och lagade diverse grytor m.m. och frös in en massa kött för att plocka fram vid behov.

Själv är jag lite mer nyfiken på sådant som jag inte har haft under uppväxten såsom SUSHI (älskar att göra egen), thaimat, diverse såser som inte mor och far gjorde såsom rödvinssås (klanka inte ner på mina föräldrar..)m.m. m.m..

Har ni tagit upp traditionerna eller är ni helt nytänkande? Jag är nog en blandning Jag har enormt svårt (läs omöjligt) att slaviskt följa recept men är nog väldigt innovativ med det som finns i kylskåp och frys till vardags.


/PM

Mamma jobbade väldigt mycket och kom hem sent. Dessutom bantade hon mest hela tiden. Antingen fick man vänta eller försöka sno ihop nåt själv. Hon var rätt experimentlysten och lagade god mat när hon väl hade orken på helgerna.

Det första jag lärde mig laga ordentligt var våfflor. Bjöd in kompisarna efter skolan, vi kunde sitta 6-7 pers och svulla våfflor med sylt och grädde. Jag hade aldrig nåt recept på smeten och ibland blev det ganska mycket smet innan man fick till rätt konsistens.

Min mor var hemmafru och min far var stolt hantverkare av den gamla skolan, där man följde sin fars yrke.

Så min uppväxt präglades av husmanskost och åter husmanskost.
Det var söndagsstekar, ärtsoppa på torsdagar, osv..

Bör tilläggas att mor är från überklass och inte var helt nöjd med den övriga familjens förkärlek till husman.

Farsan skötte hemmet på helgerna, med tvätt, städning, och matlagning på helgerna.
Sen i ärlighetens namn, så var farsan resor bättre på kokkonsten än morsan.

Jag är själv född på tidigt 70-tal, så det blev en del av den tidens innekäk:

Ugnsgratinerad falukorv
Fläskkotletter
osv...

Jag verkligen saknar uppväxten med lagad mat.
Under mina 18 år, jag bodde under familjens tak, köptes INTE ETT ENDASTE HALVFABRIKAT.

Vi åt pizza kanske 2-3 gånger per år, vilket för oss ungar var rena rama julafton, fast till farsans förträt.

McDonalds besökte vi inte ens en gång per år.

Jag tackar mina föräldrar idag för den genuina mat som serverades, och som kittlade mitt matintresse.
Jag älskade att stå på en stol vid köksbänken och hjälpa till.
Rulla köttbullar, skala potatis, baka bröd, osv...
Jag tackar också min mamma för hennes paradrätt:
Kålpuddingen.
Hur jag än försöker når jag inte riktigt till hennes klass, trots att den jag gör är lätt den näst bästa i världen (efter mamma).

Jag ser bara på mina vänners barn med sorg, som får färdigproducerad mat (microlådor), samt McDonalds/pizza/kvartersrestaurangmat serverad, än hemlagad mat.
Visst förstår jag stress, tidsbrist och trötthet, men det är en tradition och hantverk som går i graven.

Hos mig var det pappa som stod för matlagningen. Det var INTE kul att bo hos mamma det första året efter att de skiljde sig. Korv stroganoff varannan dag, resten av dagarna spaghetti och köttfärssås, var det ungefär.
Pappa är riktigt duktig på att laga mat på sitt eget sätt. Han följer aldrig recept utan hittar på helt själv medan han lagar. Blir allra oftast gott.
Han tycker det är kul att experimentera, minns att han en gång gjorde potatismos på blå kongo-potatis...det var med stor skepsis jag och mina syskon åt det djupt lila potatismoset.

Mamma redde sig snabbt dock, som en bra kvinna skall. Nu är hon jätteduktig på att laga det mesta. Jag har föreslagit för mina föräldrar att jag ska flytta hem igen, och bo varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa, ENBART för att få äta maten. Idén gick inte riktigt hem hos dem tyärr.

Min mamma lagade(eller lagar fortfarande antar jag?) allt möjligt.. följde både recept och gick på gamla erfarenheter. Helt okej mat, hemlagat nästan varje dag. När min pappa lagade mat var det för det mesta mer "manliga" maträtter, såsom köttgrytor osv..

Middag hos farmor och farfar var alltid en höjdpunkt då jag ansåg min farmor som världens bästa kock ungefär

Maten var även väldigt spännande när vi besökte min morfar då han kommer från ungern och alltid lagade nåt från det inhemska köket. Tänk gulasch, mycket paprika osv, mycket gott

Sen har jag privilegiet att ha italienare ingifta i släkten och med det kommer naturligtvis en massa god mat

Min mamma är helt fantastisk på att laga mat, hon kan äta något på en restaurang och sedan går hon hem och kopierar maten och den smakar likadant eller till och med bättre. Jag tror inte att hon är kapabel att följa ett recept ens om hennes liv skulle hänga på det.

Hon gillade inte att ha mig springande i köket när hon fixade mat så jag har mer eller mindre fått lära mig själv och genom att titta på kokprogrammen i tv.

Kålpudding är grymt gott - jag lagar det 1-2 gånger per år och två av tre barn tycker om det

Jag försöker plocka med barnen i matlagningen. En dag i veckan får de stå för inhandlande och även själva lagningen - med varierande resultat Eller vad sägs om bondbröd med innanlår stekt som biff och halvvarm färdiggjord beasås till......
Efter den incidenten har vi styrt upp lite vad som ska lagas - de får t.ex. instruktioner om att laga något med Tonfisk - nästa vecka Kyckling osv. Funkar riktigt bra och de tycker det är buskul

/PM

Hemma åt vi det allra mesta, dock mer nån sorts neohusmanskost(skapade jag ett nytt ord nu? ), mkt kyckling, köttfärssås, pasta och sånt. Dvs. inte kålpudding direkt, något jag dock själv brukar laga numera åtminstone en gång varje höst. Fläskfilé var nog ganska vanlig fredagkvällsmat, en del frusna räkor också och bättre skaldjur nångång då och då under säsong. Föräldrarna köpte även älg- och rådjurskött ibland av jagande bekanta. Så gott som alltid mamma som lagade maten.
Väldigt sällan halvfabrikat förutom pulversås lite då och då, pizza och McDonalds var också ganska ovanligt, max 1 gång/månad, antagligen mindre.
Två saker som många andra ser som helt normala men som aldrig ätits hemma är ketchup eller blodpudding. Det är inte heller något som jag äter numera.

Fick nog vara med och "hjälpa till" med maten rätt tidigt, och vet att jag och min syster experimenterade mycket med banan-och-sirap-i-micron-rätter och annat sliskigt redan när jag var 8-9 år, och steget från det till riktig matlagning var inte så långt. Fick börja laga min egen middag ibland ett par år senare, nångång i månaden kanske och på loven. I början var det väl mest att koka potatis som mamma redan skalat och satt i en kastrull på spisen =)

Nu i mer vuxen ålder tror jag att jag gjort min föräldrarevolt genom att gå åt båda hållen, både mot det traditionella och mot det mer moderna. Lagar gärna sushi, testar nya råvaror som inte funnits innan eller som aldrig använts hemma. Samtidigt tycker jag det är skoj att experimentera med stilövningar i klassisk matlagning, som t.ex. kålpudding eller långkok. Hämtar gärna inspiration från recept på nätet eller från mat som jag ätit, men följer väldigt sällan ett recept rakt av, om det inte gäller pannkakssmet eller liknande då.

Jag tror definitivt att det faktum att jag fick vara delaktig i matlagningen hemma tidigt har gjort att jag själv blivit väldigt matintresserad, och öppen för nya matintryck. Även det faktum att vi alltid ätit det allra mesta hemma, och att jag alltid blivit serverad samma mat som mina föräldrar tror jag har hjälpt till.

Hemma hos mig var det min mor som lagade mat. Mer eller mindre vanlig svensk husmanskost, även om hon nu på senare år lagar betydligt mer mat inspirerad ifrån italien och asien. Ifrån 5-6 och tills jag flyttade hemmifrån lagade jag mat en gång i veckan och det är väl genom det jag lärt mig basen i matlagning.

Mitt intresse vaknade nog med min första seriösa flickvän, som var enormt duktig på att laga mat och lärde mig en hel del, naturligt eftersom vi båda gillade att laga mat ihop.