Histrionisk personlighetsstörning

På förekommen anledning (se inlägget om attention whores) startar jag en egen tråd om histrionisk personlighetsstörning. Någon som vet om någon bok i ämnet? Hittar inget alls när jag söker i min biblioteksdatabas och någon enstaka bok på engelska när jag söker på bokfynd. Verkar inte finnas så mycket att läsa på internet heller om just denna störning, om man jämför med t ex psykopati och borderline.

Kan dessa människor känna empati? Utnyttjas andra bara i eget syfte, som vid narcissism?

Läste också en intressant sak på nätet där man jämförde narcissism och histrioniker och där man menade att histrioniker söker vilken uppmärksamhet som helst medan narcissister enbart vill bli behandlade som överlägsna och därför bara vill ha sådan uppmärksamhet. Antar att det hela lätt kan ses som ganska tragiskt i histrionikerns fall då han/hon kan spela på sina dåliga sidor också - det blir liksom mer patetiskt?

Så vitt jag vet känner dem empati men då tycker dem det är synd för dem att dem gör det. Det är ju inte en trevlig känsla att lida med någon. Problemet är väl att de känner överdrivet mycket empati för sig själva.

que?

När lilla Stephanie har empati för Peter som mår dåligt, tycker Stephanie synd om sig själv eftersom hon har empati för Peter som alltså mår dåligt. De har mer empti för sig själva en för personen som annars skulle vara målet för empatin.

Det finns böcker om just denna störning.

För mig är handlar det om personer som har överdrivet behov av uppmärksamhet och väldigt afffekt känsloliv. Du beskriver väldigt bra skillnaden mellan narcissit och en histrionisk personlighetsstörning. Dock har de inte vanligtvis (tillhör inte diagnosen) en empatistörning.

Jahapp, då har man äntligen fått klarhet i vad ex:et led av då...

Jag vet hur det känns.

Så hur reagerar en sådan här person om han/hon skulle "råka ut för" empati?

Jag vill inte förta glädjen hos dem som vill diskutera diagnoser, men som jag ser det måste man relativisera detta med diagnostiserandet en aning. Histrionisk personlighetsstörning existerar ju inte i någon absolut bemärkelse - vilken man ibland kan få en känsla av när man läser beskrivningar av den. Utan det är ett begrepp som skapats utifrån den klassifikation som bl a utgår från DSM-systemet.

Genom att betrakta mänskligt uttryck och reaktionsmönster utifrån en patologisk, dvs medicinsk synvinkel, så definierar man en viss grupp beteenden som tillhör vårt sätt att vara här i världen på ett visst, patologiserande sätt. Urvalet till avvikelserna är dessutom värderande, dvs utgår inte från någon statistisk fördelning utan från tyckande. Dessa uttrycksmönster - som dessutom mest framträder när den katologiserande sitter framför en psykiater (en som sysslar med psykodiagnostik) - hamnar i en kategori som av någon anledning betraktas som "störd". Bedömningen av vad som tillhör detta kommer dessutom från en synvinkel som premierar den VITE VÄSTERLÄNDSKA MANNEN. Det är alltså den synvinkeln som är måttstocken.

Som jag ser det är dylik diagnostisering inte till någon särskild hjälp för den som av olika anledningar råkat hamna i denna kategori (oftast UNGA KVINNOR från en lägre SOCIALGRUPP). Istället sätts ofta en patologiseringsspiral igång, vilket riskerar att stämpla en redan utsatt individ ännu mer. Vilken känner sig ännu mer handikappad och osäker och "störd".

Man bör alltså vara oerhört försiktig med att använda begrepp som Histrionisk personlighetsstörning (dvs tidigare det som kallades Hysteri), vilket män för hundra år sedan använde för att beteckna kvinnor som revolterade från det könsförtryck de var utsatta för.

Att diagnostisera är med andra ord att förtrycka! Befria oss från diagnoserna! Låt oss istället se varandra som vi verkligen är: goda, gudalika, vackra!

hehe, så talar en gammal psykologiskt skolad Z.
Det är för lite biopsykiatrisk diskussion tycker jag själv.

Det roligaste var en ggn när jag diskuterade med en psykiatiker och menade att diagnoserna ofta var så lika att de med små medel kunde ändras.
Exempel kan vara
borderline-bipolär
adhd-borderline
bipolär-adhd
Han tyckte det var naturligt medns jag såg ett stort problem i detta då rekommenderad behadling är så olika.

Vad gäller histronisk ska de ju som alla störningar störa.
Man kan ju vara lagt åt det hållet också, utan att vara störd.
Spektrumet blir tillslut patalogiskt.

Apropå Zodas inlägg om att alla människor är goda osv; är det någon här som läst Sam Vaknins sida om narcissism?
http://samvak.tripod.com/
Skulle vara rätt intressant att diskutera den. Han är själv narcissist och utmålar alla narcissister som monster, minst sagt.

Sidan var så övertyngd av info att man nästan drunknade. Verkar också vara reklam för en bok han skrivit. Om du skulle sammanfatta siten, hur skulle du då sammanfatta något av det du berördes av så vi vet vad vi ska diskutera? (Fast det kanske handlar mer om narc än hist?)