Bad Lieutenant: Port of Call, New Orleans - Det är antagligen den sämsta filmen som jag har sett hittills av Herzog men stundtals var den underhållande. Nicolas Cage är passande i huvudrollen, filmen spårar dock ur fullständigt på sina ställen. Den är sevärd men jag undrar samtidigt vad Herzog tänkte när han tog på sig det här projektet, han är verkligen en fascinerande man!
Länkar även Roger Eberts recension av filmen, jag hade förväntat mig att han skulle totalsåga filmen men det gör han inte.
Att Ebert skulle ge den en fyra var väldigt förvånande, han överaskar ibland.
Den första scenen du länkar till är fullständigt lysande, jag skrattade hysteriskt till den scenen. De andra två är också riktigt bra exempel. När jag säger att det är den sämsta filmen som jag har sett hittills av Herzog så säger det egentligen inte så mycket, då han är en fantastisk regissör i min bok. Den här filmen var ojämn och jag håller fast vid att det är det sämsta som jag har sett av regissören så här långt men den är fortfarande sevärd, mycket på grund av Cages insats!
Eftersom att jag såg Sagan om de två tornen nyligen så var jag bara tvungen att ladda ner Sagan om konungens återkomst. Sagan om ringen trilogin slutar aldrig att leverera, längtar som fan till The Hobbit!
Bad Lieutenant: Port of Call, New Orleans - Det är antagligen den sämsta filmen som jag har sett hittills av Herzog men stundtals var den underhållande. Nicolas Cage är passande i huvudrollen, filmen spårar dock ur fullständigt på sina ställen. Den är sevärd men jag undrar samtidigt vad Herzog tänkte när han tog på sig det här projektet, han är verkligen en fascinerande man!
Det är Herzogs minst lyckade film, utan tvekan. Den är dock riktigt underhållande, och jag gillar hur hela produktionen känns så "bakfull" - fokuset skiftar så otroligt mycket, så man känner sig nästan lika förvirrad som Cages karaktär vid ett flertal scener.
Det är Herzogs minst lyckade film, utan tvekan. Den är dock riktigt underhållande, och jag gillar hur hela produktionen känns så "bakfull" - fokuset skiftar så otroligt mycket, så man känner sig nästan lika förvirrad som Cages karaktär vid ett flertal scener.
Haha, bakfull var en väldigt beskrivande term för filmen. Inte nog med Cage karaktär, att filmen är oerhört förvirrande och scenen med leguanen för att bara ta ett exempel, så har vi även Val Kilmer i en mindre roll. Han har verkligen sett bättre dagar!
Det som lockade var att se Christopher Walken som badass i en westernfilm. Hela filmen var dock ett skämt och något vidare skådespel fanns inte. Vissa av karaktärerna presenteras knappt, namn nämns men vem dessa är har man ingen aning om.
Storyn har massor av hål. Vad har Bruce för anledning att stanna i byn? Varför blir han så otroligt insatt i busfrönas lilla låtsasbråk? Hur kan det ens finnas två gäng när byn består av en gata? Försöket att skapa lite Gudfadern-prestige mellan gängen var skrattretande. Prestige finns det mer av mellan några BMX-gäng i Staffanstorp. Nej, denna filmen väljer jag att inte tänka mer på utan försöker glömma skiten istället.
Melancholia
von Triers romantiska stil gör entré redan i introduktionen till filmen. Det är typisk romantik, bilder av vacker och magisk natur som tillsammans med huvudkaraktärerna speglar deras lidande och kommande lidande. Introt gör ett bra jobb att bygga upp en vemodig känsla hos tittaren.
Melancholia handlar om två väldigt olika systrar och hur en planet hotar att krocka med jorden. Planeten Melancholia symboliserar Justine, den olycksbådande systern, medan Claire är jorden.
Hur planeterna kolliderar kan representera hur de två äntligen kommer till försoning, medan hela filmen upp till den punkten är väldigt oviss och mörk.
Den enda karaktären som var lätt att sympatisera med var Claire. Hon var den enda som kändes någorlunda trovärdig, hoppfull och mänsklig, medan de andra var cyniker eller helt enkelt saknade djup för att man ska orka bry sig. Jag störde mig enormt på en del karaktärer i första delen av filmen, men de var trots det förståeliga då de återspeglar väldigt bra hur människor beter sig mot sådana som Justine. Negativitet tenderar att attrahera mer negativitet när det kommer till människor och deras mående.
Jag fann mig äntligen fastklistrad vid skärmen framåt sista scenen, vilket givetvis är lite för sent. Det fanns helt enkelt inget som riktigt greppade mig från början även om det var väldigt välgjort och konstnärligt. Trots detta väckte filmen tids nog så starkt ångest hos mig att jag kippade efter andan.
Jag gillade speciellt bilden på limosinen och hur vinden får björkarnas grenar att skaka och hur kameraarbetet tar hänsyn till detta. Dock blir det väldigt irriterande när kameror skakar bara för skakandets skull så att man nästan måste ta sjösjukepiller.
Dialogen var smått inkonsekvent och filmen var för utdragen för sitt eget bästa. Det var helt klart en film värd att se. På många sätt kändes den väldigt lik Antichrist, både i stildragen och tema. Vet inte vilken som var bättre, men båda rekommenderas iaf en titt. Måste till sist säga att jag tycker att Charlotte Gainsbourgs insats var fenomenal.
__________________
Senast redigerad av Eddie.H 2012-09-22 kl. 00:38.