Vilken film såg du senast?

Klart som fan att det är en otroligt tragisk film, framförallt Rupert. Dock kan jag inte riktigt förstå att du inte ser komiken i flera scener. Simpla saker som när han bara sitter och studerar taket eller när han skriker åt hans mor Är inga direkta skämt i sig utan är en svart komedi, i allafall så jag ser den.

Humorn i filmen är ju att den är ganska så absurd, och hur Pupkin beter sig i vissa situationer. Men det är ingen komedi, det är ju mer en drama, med svart humor.

Skrev lite otydligt den sista meningen. Menar att många kanske inte förstår sig på själva grejen med filmen, ta ett seriöst ämne och göra en väldigt svart komedi av det, filmen är ju ganska så skruvad. Inte att filmen är svår att förstå sig på, det är ju ingen Lynch direkt.

Martyrs 4/5
Skiljde sig från mycket annat jag sett. Riktigt bra och äcklig historia om en minst sagt sjuk tjej och hennes kompis. Slutet lämnar många frågor vilket jag bara ser som positivt. Bra skådespeleri, den grymma råa stämningen gick nästan att ta på samtidigt som den (nästan) bara blev värre och värre.

Marked for Murder (1993)

Förutsägbar från början till slut. Det är verkligen ingen originell idé och man har sett denna handlingen många gånger under 80-talet och detta var 1993.
Jag visste redan från början att när Powers Boothe och Laura Johnson sågs tillsammans för första gången i filmen att dem skulle bli ihop till slut. Jag visste att Michael Ironside var skurken efter första scenen han är i (men låt oss var ärliga han är skurk i de flesta filmerna han är i).
Både Powers Boothe och Laura Johnson tar filmen seriöst medan Michael Ironside och Billy Dee Williams har kul med rollerna för den mesta tiden och vet om att filmen inte är någon höjdare så känns det som att man ser två helt olika filmer vid vissa tillfällen.
Dock var där en sak som jag verkligen inte såg komma och var jävligt oförutsägbart. En annan positiv sak jag måste ge filmen är att den var underhållande från början till slut, trots att den var förutsägbar och trots det blandade skådespeleriet så var den underhållande från början till slut. Därför blir filmen i mina ögon konstigt nog godkänd!

2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0107519/

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=wF1v0s2eb4s&feature=player_detailpage#t=9s
(bästa jag kunde hitta) ...

Jag såg The Man without a Past senast. En man anländer i Helsingfors och hinner knappt av perrongen innan han blir slagen gul och blå. Efter det kan han inte komma ihåg någonting av sitt förflutna.

Mycket behagligt tempo genom filmen och Kaurismäki berättar en fin liten historia. Humorn är skön för det mesta. Påminner mycket om Jarmusch i stilen, inte direkt oväntat att de är vänner i verkliga livet. En bra introduktion för mig till Kaurismäkis filmer.

Såg precis The Conversation och fyfan vad tråkig film alltså. Hatar folk som säger det, men det händer verkligen ingenting utan filmen går på tomgång rakt igenom. Visst hade den ett par schyssta bits and pieces. Känns som att den hade kunnat vara en 30min film så hade den varit bra.

Detta måste vara Coppolas bottennapp om man jämför med dom fenomenala andra filmer som Gudfadern trilogin och Apocalypse Now.

Dock gör slutet så den får en liten boost och jag är generös och ger den betyget:

5/10

Cold Sweat - Rejält dålig Charles Bronson rulle. Rekommenderas inte ens till Bronsonfansen, det enda som kan motivera en titt är Charlies enastående fysik och rätt schyssta miljöer. Både James Mason, med urlöjlig Amerikansk brytning, och Liv Ullman ser ut att undra hur de hamnade i den här soppan.

Om jag känner mig själv rätt kommer jag ändå att se den trots din varning!

Jag ångrar inte att jag såg den. Ibland hittar man guldkorn, ibland hittar man skräp...

Sanna dina ord, vill ändå se allt som jag kommer över med Bronson.

Har du sett Cosmopolis än? Om du har det så skulle jag vilja önska att du skrev några rader om den.Har bara läst massa skit om filmen så tappade suget att se den.

A Bronx Tale (1993) - Härlig gangsterrulle som att istället för att fokusera på våldet och gangstrarna istället fokuserar på hur det var att växa upp i de kvarter som kontrollerades av maffian. Lorenzo (De Niro) och Sonny (Palminteri), den ene en busschaufför och en andre en kvartersgangster, försöker från var sitt håll uppfostra Lorenzos son Calogero att hålla sig på den smala vägen, lära sig vikten av arbete och ta vara på de möjligheter de själva aldrig fick som barn. De Niro gestaltar verkligen den amerikanska blue collar-mentaliteten utmärkt, precis som i The Deer Hunter. Begriper förresten inte varför han inte har regisserat mer? Detta är ju en strålande debut.