Vilken film såg du senast?

Hoppas du menar 1931-års versionen nu med Boris Karloff som Monstret?
Då måste du ta och se uppföljaren samt Son of Frankenstein. Ghost & House of Frankenstein är mest för underhållningsvärde men sjukt underhållande.
Rekommenderar även Dracula från samma år med Bela Lugosi min personliga favorit från den skräck eran
Faktiskt nu när jag tänker efter se alla klassiska Universal filmerna om du känner för det

Setat och slökollat på Resident Evil 3,

Vet inte om jag behöver skriva en spoiler här ens men undra nästan lite smått hur dem tänkte angående en scen...

The Last Laugh
Regi: F.W Murnau
År: 1924

Ett jävla mästerverk. Sedan kan jag säga att huvudkaraktärens skägg är bland de fräckaste jag någonsin sätt! Ett suveränt slut!

10/10

Open season (1974)

Intressant och bitvis spännande terror/manhunt film med Peter Fonda, Richard Lynch och John Phillip Law som bad guys. Tre män spenderar sin stugsemester med att ta ett par tillfånga och efter några dagar släpps de iväg för lite härlig kattochråtta lek. Att männen är Vietnamveteraner och därmed har fått en psykologisk störning är ganska dålig utvecklat i filmen men den lyckas ända fånga en tämligen obehaglig känsla och fans av den här typen av filmer blir inte besvikna. Hollywoodlegendaren William Holden dyker upp i en liten men viktig biroll.

The blair witch project (1999)
Jag och några vänner hade en filmkväll igår/idag natt (vad det nu blir) och din sista filmen vi såg var "The blair witch project".
Det ska vara en skräckfilm men det kändes inte som det överhuvudtaget men den var bra gjord och konceptet med handfilmat var grymt bra. Men som skräck skulle jag inte rekommendera den...
Det mesta som händer i filmen är att de går, skriker och tar upp och ner sitt tält så den blir lite tråkig i längden.

American Reunion.
Kände inte riktigt för att se denna filmen. Men eftersom jag gillade dom tidiga American Pie filmerna i min unga ålder så bestämde jag mig för att ge denna en chans.
Dock så blev jag besviken. Den logiska förklaringen skulle väl vara att den typen av humorn passade mig mer när jag var lite yngre.
Det skulle jag verkligen vilja tro... Men så är det inte utan det var faktiskt mer att dom nöjde sig med att ha tagit med alla gamla karaktärer och sedan låtit en 9åring skriva skämten.
Det var typ 3 gånger som jag verkligen garvade... Resten av filmen så log jag och det räcker inte för att jag skulle kunna känna mig nöjd efter en film.
Denna snubben utvärderar filmen väldigt bra http://www.youtube.com/watch?v=oUAeaBROaU4 OCH spoilerfritt

Klart det var 1931-versionen. Ska se allt med Frankenstein, ALLT!

Minns den som ganska bra. Dock var slutet en besvikelse har jag för mig? Men tror att det var p.g.a. produktionsbolaget och inte Murnau...

The Town That Dreaded Sundown (1976)

Precis som SadEyes påpekade om filmen så är de komiska inslagen helt totallösa och varför dem är där har jag ingen aning om men det förstörde filmen en hel del. Det värsta är att detta har hänt i verkligheten och då anser jag att man borde ta mördaren och morden i filmen och göra det till en seriös film och inte blanda komedi in i det hela dessutom så är det ingen rolig komedi skrattade 0 gånger. Dock så har jag några positiva saker att säga. Först och främst så gillade jag hur mördaren såg ut jag menar det är här dem fick iden för Jason i Del 2. Jag gillade även när morden höll på så var där ingen musik i bakgrunden utan bara mördarens andning och kvinnornas skrik och männens flås som gjorde det mycket mer effektfullt under morden, hade önskat mer blod också. Ben Johnson tycker jag en hel del om i filmer men här så gav han ingenting enligt mig. Det är en intressant historia det här tycker jag och hur mycket av filmen har hänt i verkligheten? och vem var den riktiga Phantom Killer? är frågan man ställer sig under filmens gång också. Narratorn passade faktiskt in tyckte jag och gav en bra sammanfattning så man hängde med mer.

I sin helhet så var den ok jag tycker bara det är så jävla synd att dem har komedi sketcher under filmens gång när mördaren och morden behandlas som en riktig tragedi och ibland skrämmande. Rekommenderar den ändå för folk som inte har sett den fortfarande värt att ta en titt i min mening

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0075342/

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=JOTOxk1naC4

City Lights (1931)

City Lights var en fantastisk humorfest och det är nog en av de Chaplin-filmer där jag skrattat mest. Handlingen var också efter Monsieur Verdoux Chaplins mest välsvarvade. Det är en underbart rörande historia och jag gillade speciellt oförutsägbarheten. Trots det var det något i filmen som inte grep mig som i Monsieur Verdoux varav toppbetyg inte kan erhållas. Men närapå.

Betyg: 4/5

Nu följer en sammanfattning av de långfilmer av Chaplin jag sett. Jag har recenserat alla utom The Kid (1921) som jag såg för något år sen. Jag har även nu reviderat några betyg (märkta med asterix) som jag tidigare satte och sätter hela betyg utan +.

1. The Kid (1921), betyg 3/5
2. A Woman of Paris (1923), betyg 2/5*
3. The Gold Rush (1925), betyg 3/5
4. The Circus (1928), betyg 3/5
5. City Lights (1931), betyg 4/5
6. Modern Times (1936), betyg 4/5
7. The Great Dictator (1941), betyg 4/5*
8. Monsieur Verdoux (1947), betyg 5/5
9. Limelight (1952), betyg 4/5
10. A King in New York (1957), betyg 2/5
11. A Countess from Hong Kong (1967), betyg 2/5*

Talfilmen Monsieur Verdoux var tveklöst min favorit av Chaplins filmer. Historien var tidlös, mångbottnad och fullständigt genialisk. Den var långt före sin tid och kunde lika gärna varit gjord idag 65 år senare. Både City Lights och Modern Times var de Chaplin stumfilmer jag gillade mest och frågan är inte om vågskålen lutar över för Modern Times fördel för den sociala kommentaren som Chaplin var väldigt duktig på att fånga upp. Han såg komiken i tragedin utan att för den sakens skull förringa tragedins allvar.

På andra plats beträffande hans talfilmer är både The Great Dictator och Limelight väldigt bra fast på olika sätt. Speciellt i Limelight visar Chaplin vilken begåvning han hade för dialog.

Att ha sett alla Chaplins långfilmer har för mig varit väldigt berikande då jag förstått hur varierad han var som skådespelare och vilket genialisk filmskapare och historieberättare han faktiskt var.

Walk the Line

Förstår inte varför jag inte såg den när den först kom ut, men tyckte väl inte direkt en självbiografi var särskilt lockande men man måste ju bara älska Phoenixs skådespelande, synd att han verkar ha lagt ner mer eller mindre, för inte är han med i många filmer numera...