Flicka och hyacinter (1950)
Jäklar vilken film, helt klart Ekmans bästa om omständigheterna kring den unga kvinnan Dagmars (Eva Henning) självmord. Slutet kom som en chock för mig och var klart spektakulärt för att vara en 50-tals film. Då kan man bara föreställa sig hur biopubliken på 50-talet reagerade, chock i dubbel bemärkelse.
Filmen hade också riktigt underhållande dialog på sina ställen och det säger en del att man sitter och skrattar åt en över 60 år gammal film. I en scen så besöker polisen Dagmars granne (författaren Anders Wikner) för att tala om självmordet då Wikner ber honom fara åt helvete (utan att veta att det är en polis). Hans fru säger att det är en polisman och Wikner replikerar iskallt "Desto större anledning".

Även i
Flickan från tredje raden var humorn påtaglig, så Ekman kunde helt klart sin sak.
Jag fann speciellt Anders Eks skådespel som den alkoholiserade konstnären Elias Körner som fantastiskt, äkta och närvarande. I synnerhet scenen på julaftonen tillsammans med Dagmar gav mig nästan rysningar. (Har man själv haft alkoholism i familjen var denna scenen på pricken angående alkoholistens lynnighet).
Tur att jag köpte filmen, för denna kan se om igen.
Betyg: 4/5