Lars Molin är helt exceptionell när det gäller att fånga känslan av Sverige i sina filmer. Jag känner igen det så himla väl från vad jag själv växte upp i. Det känns så äkta, som att vara där. Alla hans filmer är kanske inte så bra, men känslan är alltid där och väldigt säregen.
Den här filmen gillade jag dock. Exakt vad det var har jag svårt att säga, men jag var underhållen. Den blandar drama och lite halvt mörk humor på ett skönt sätt. Kul att få se Wollter och Malmsjö framförallt.
Manschuvenistisk chef på ett kontor är elak mot sina anställda, tre damer planerar att hämnas.
Och det är just vad som sker. Chefen blir fånge i sitt eget hem, och damerna driver firman i hans ställe.
Faktiskt så bra att koncernchefen själv dyker upp, och vill ha med den, till synes, driftige chefen till Brasilien.
Bankrånarliga åker fast och får många års fängelse, när dom letar efter sitt rånbyte så har man byggt en polisstation på platsen.
Det ihåliga trädet där man gömt bytet står på en inhägnad gård......vid en polisstation.
Man gör flera försök att nå bytet, utan att lyckas.
Man tvingas involvera änkan, som äger huset mitt över gatan, men det visar sig att hon är en betydligt bättre tjuv, och hämtar rånbytet, och vill ha med dom på en kommande milionkupp
Brittisk komedi där rånarna kanske är dom fiffigaste.
Småkul emellanåt, 3/5
En kille som har ett välbetalt jobb på en återvinningscentral spenderar kvällarna med en android, en Cherry 2000, som servar han med mat, sex och minde intelligenta samtal
En kväll går hon sönder, och han får reda på att hon inte går att reparera eller enkelt ersätta.
Sen blir det lite Mad Max när han ska ut i laglöst land och försöka hitta en kopia som passar hennes "minneschip".
Filmen floppade stort, och påminner mycket om Waterworld.
5,6 på imdb
Jag hade trott att den skulle legat på 6,4 där iaf, vilket är ungefär vad den är värd.
Två barndomsvänner fastnar tidigt i negativ spiral. Många år senare inser vännerna att de fortfarande står på rutan ett och något behöver ske. Vad händer sedan?
Det bästa med denna film är att regissören Brian Goodman (spelar även en biroll i filmen) är vad allt är baserat på. Han lyckades vända sitt liv. Goodman skrev grunden till filmen, lyckades få med namn som Ethan Hawke och Mark Ruffalo för att sedan göra sin dröm möjlig. Intentionen till filmen är helt rätt. Imponerande.
.. Men är filmen bra? På det stora hela tycker jag inte det.
Filmen försöker få med alldeles för mycket historia. Det allra mesta känns stressat. Korta scener avlöser varandra konstant. Man hänger med i det mesta, men få saker engagerar. Den lilla humor som finns var kul, men karaktärerna brydde jag mig inte särskilt om. Relationerna mellan Mark Ruffalos karaktär och hans familj kändes helt fel i de flesta scener. Filmen lyckas aldrig bli riktigt spännande eller gripande.
En onödigt svår film att se igenom. Kändes mycket längre än vad den var. Tummen ned från mig!
En amerikansk boxningsmatch är fylld med besökare och något stort kommer att hända, men vad?
Det här är diskutabelt regissören Brian de Palmas sista mer omtalande film (övriga har nog hamnat under radarn för de flesta). Filmen kanske främst är känd idag för att det är Nicolas Cage i huvudrollen och detta var under hans storhetsperiod.
Nicolas Cage får leva ut ordentligt i starten och Brian de Palma kör på alla cylindrar för att skapa en intressant film. Det fungerande inte för mig. Fick ingen anknytning till Cage och de ständiga detaljerna gjorde det mer rörigt än intressant. Första halvtimmen eller mer av denna film var ingen höjdare. Blev trött och fick spola tillbaka flera gånger då hjärnan vandrade iväg...
Likt en del andra filmer blir dock handlingen tydligare och det blir ett bättre fokus. Övriga filmen är ett klart steg bättre. Blir det någon av Brian de Palmas bästa filmer? Nej. Nicolas Cages bättre? Inte det heller, men en okej film. Det jag uppskattade mest var att de Palma ändå försökte göra något mer unikt än bara en annan thiller/aktionfilm i mängden. På vissa sätt märks det att han inte bara förlitade sig helt på gamla tricks utan faktiskt ville göra en bra film.
Söt läkarstudentska tvingas extraknäcka som hembiträde.
I hemlighet är hon kär i den trettio år äldre proffesorn, och deras vägar råkar korsas när hon är hembiträde. Till sist tar hon sin examen, och får proffessorn på köpet.
En tidstypisk komedi med många förväxlingar.
Marguerite Viby är som vanligt strålande, men alldeles för ensam. 2/5
En svartvit western med Kirk Douglas där en man reser runt i skogarna, hör något ljud och undersöker vad det är... Vad händer sedan?
Det här är en western som fokuserar på ren underhållning. Inte någon vendetta, inget krig, ingen komedi och inget djupare budskap. Detta var till filmens fördel under dess första halva. Mycket charm och ständigt något oväntat (men inte FÖR oväntat) som händer. Kul!
Filmen är dessvärre en bra bit över två timmar och runt filmens andra halva blir det rätt ofokuserat. Charm finns det delar av, men utan budskap eller klar riktning blir det inte lika bra. Känns som de bara slängde in allt de kunde. Filmen hade mått bra av att vara väsentligt kortare tycker jag. Slutet var okej.
Regissören är gamla klassiska Howard Hawks och rollerna överlag är underhållande att följa. Många minnesvärda scener och hade filmen hållit samma kvalitet genomgående hade det varit en av de bättre filmerna med Kirk Douglas jag sett. Nu? Hamnar någonstans i mitten.
Godkänd!
Minns ni Familjen Macahan? Här finns en karaktär kallad Uncle Zeb som på många sätt är bra lik. En inspirationskälla möjligtvis?
Den här filmen är riktigt skön!
Den innehåller flera skådespelare jag uppskattar och har väldigt skön, lättsam humor. Ibland när Benny fantiserar och överdriver så blir det må hända lite väl mycket för min smak, men det är en mindre detalj som jag kan leva med.
Eva Röse är så fruktansvärt vacker här. Jag är väldigt svag för henne generellt, även om blondiner inte är mitt förstaval, (om man kan säga så?)
Innan kändes det som jag hade mer att säga, men det får räcka så för nu
Jag tror jag hade uppskattat denna mer om jag hade sett den oftare i tonåren. Då hade det blivit ett element av nostalgi i det.
Nu minns jag mest att jag har sett den, men inte mycket mer än så.
Jag tycker inte den här är jättebra. Storyn är inte tilltalande eller intressant nog för mig. Den känns mest knepig på sitt lilla egna vis och jag sitter hela tiden och väntar på vad twisten ska vara, för det är ju uppenbart att den kommer, som i så många filmer.
Musiken är inte superbra, men duglig. Oavsett vad så passar den bra till denna film och hjälper till att skapa en lite säregen känsla. För filmen är lite egen ändå, det ska jag ge den. Den är bara inte riktigt för mig.
Jag blev lite förvånad när jag såg Joshua Jackson här. Jag funderade en stund på om det verkligen var Charlie från Mighty Ducks-filmerna, och visst var det det! Kul!
En färgstark skröna om kärlek, hat, svartsjuka och ond bråd död, som utspelar sig i 1840-talets Paris. På nöjesstråket "Brottets gata"
En historia i två akter. Det började bra, och jag såg fram mot andra akten, men det verkade som att regissören hade gått hem, andra akten var urtråkig.
Handlingen då ? Mimaren Baptiste blir förtjust i Garance. Hon blir uppraggad av en greve, och lämnar Paris. Baptiste gifter sig med en annan dam, och skaffar barn. Flera år senare kommer Garance tillbaka till Baptiste blir till sig av glädje, dom avslöjas dock av Baptists fru, Garance smiter ut i karnevalsmyllret och försvinner, Baptiste jagar efter, men tappar bort henne, och filmen slutar, äntligen
Hyllad film på över tre timmar, men jag håller inte alls med dess storhet. Andra akten var en katastrof.
Men Baptiste, mimaren, var riktigt bra. 2/5 blir det.