Vilken film såg du senast?

Ouija: Origin of Evil https://www.imdb.com/title/tt4361050/

Precis som den första filmen så var denna en blandad kompott. Det finns en hel del att ogilla men det finns också en del bra. I den första filmen så kretsar handlingen kring ett gäng ungdomar vilket jag nästan alltid hatar, och i denna så är det en familj bestående av mamma och två döttrar + en skolpräst är med på ett hörn. Filmerna utspelar sig i samma hus fast, om jag inte minns fel nu, i olika tidsepoker.

Att göra skräck med ouija-tema känns helt rätt, det är något de flesta känner till och det är rätt creepy, men i dessa två filmer tycker jag inte de tar det tillräckligt långt. Man gör också kardinalfelet att man visar ”demonen” för tittaren, både för tidigt och för mycket. Skräck är nästan alltid bäst när man svävar i ovisshet. Och som sagt, man trycker inte på tillräckligt hårt. Det är som att filmen inte kan bestämma sig för vad den vill vara, om det är en skräckhistoria eller inte, och så blir allt en enda soppa av halvmesyrer.

Handlingen i denna går ut på att mamman är nån slags sierska som vill hjälpa folk att kommunicera med sina döda närstående. Filmen vill få oss att tro att hon har strikt altruistiska motiv bakom detta och inte bara är en simpel scharlatan så som är brukligt i spåkärringssvängen. Redan här kastas trovärdigheten ut genom fönstret men oh well. Döttrarna hjälper mamma men så klart så blir ju en av dom snart besatt. Från att detta sker så utvecklas handlingen och det börjar röra sig snabbare framåt, men det är en så blaskig och urvattnad historia att den är inte värd att säga mycket om - du får se själv om du gillar den om du finner temat intressant.

Effekterna är inte särskilt bra, men de funkar. Handlingen är fånig men den funkar behjälpligt, fast de borde tagit det hela mycket längre och med mer slafs och våld. Det bästa i filmen är nog skådespelarna, även fast samtliga spelar riktigt tråkiga och ”säkra” roller. Filmen är en högst medioker snoozefest som hade kunnat vara mycket bättre. Den första filmen och denna är precis likadana fast med smärre justeringar i storyn, den första var läskigare, fast jag har samma kritik med den. Båda filmerna har en aura av budgetfilm över sig.

Betyg 2/5

-foul

Fargo https://www.imdb.com/title/tt0116282/

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad jag gillar med denna för den gör så mycket rätt utan att för den saken vara lysande på någon enda sak. Fargo är egentligen en förskräcklig historia men den utspelas med precis rätt dos humor för att stå ut som en unik film.

Handlingen i grova lag är enligt följande. En bilhandlare (de måste haft Ned Flanders som förebild) har finansiella problem och lejer två busar att kidnappa sin fru med tanken att frugans rika pappa ska betala lösensumman men han ska behålla hälften av pengarna själv. Bovarna - Steve Buscemi och Peter Stormare - visar sig dock vara högst oberäkneliga och kanske inte de vassaste knivarna i lådan. Det som från början är tänkt att vara en enkel plan där ingen ska skadas urartar snabbt och det blir mord efter mord. Polisen börjar utreda fallet och vi får nu följa den höggravida kvinnliga polischefen som är bovarna hack i häl. Allt utspelar sig i vintriga kanada och filmen gör en stor sak av att låta alla karaktärer prata med överdriven dialekt, vara absurt trevliga mot alla och bekräfta alla andra fördomar som finns om kanadensare.

Det finns så mycket bra saker med denna att jag orkar inte ens rabbla upp det, men filmens kanske största styrka ligger i det lugna behagliga tempot och att man lyckas balansera det mörka med precis lika stor dos humor. Någon gång kan jag tycka att karaktärerna överspelar lite, särskilt poliskvinnan, men på det stora hela så är det en helgjuten film som jag varmt kan rekommendera.

Betyg 4/5

-foul

Kinds of Kindness Som har ett betyg av 6,5 på IMDb.

Regissören är Yorgos Lanthimos som gjorde Poor Things som jag gillade.
Gillar den här oxå men inte lika mycket som Poor Things.
Den här filmen är uppbygg på 3 olika historier som inte är sammanhängande.
Emma Stone, Jesse Plemons o Willem Dafoe är med i alla 3 historierna.
Alla 3 historierna är väldigt udda.
Jag kan hålla med om betyget på 6.5.


Quislings sista dagar Som har ett betyg av 7,1 på IMDb.
Jag gillar den. Den ska bygga på dagböcker av Peder Olsen en präst som fick vara han själavårdare o prästens frus Heidi Olsen dagböcker.
Så mitt betyg blir en 7a.
Har inget att klaga på mer än mig själv som inte har tillräckligt bra koll på hur han kom till makten.


Papa, sdokhni
Som har ett betyg av 6,8 på IMDb.
En rysk film som jag gillade så mycket att mitt betyg blir högre än det på IMDb jag ger den 7,5.
En sjuk komedi som jag skrattade åt.
Filmen handlar om en dotter som lurar sin pojkvän att döda hennes far efter som han ska ha förgripit sig på henne.
Vitaliy Khaev som spelar pappan o Alexander Kuznetsov bra i sina roller.

Förra helgen.
Såg jag o en kompis.
Brutalisten som har ett betyg på 7,4 på IMDb.
3tim o 36min ja vad säger man.
En film som jag inte tyckte om alldeles för lång.
Kan väl få 4,5 i betyg av mig.
Fattar heller inte hur Adrien Brody kunde få en Oscar för sin tolkning.

Tom and Huck (1995)
https://www.imdb.com/title/tt0112302/

Den här filmen har jag sett hur många gånger som helst. När jag var yngre hade jag den på köpt VHS, sedan skaffade jag den på DVD, och nu nyligen på bluray. Därmed var det dags att se den igen!

Jag tycker den här filmen är helmysig. Det utspelar sig sent 1800-tal, under westerntiden, även om jag inte skulle klassa det som en klassisk westernfilm med cowboys och skjutande. Den är såklart väldigt barn- och familjevänlig.

Jag tycker stämningen i filmen är väldigt mysig, musiken är väldigt passande och skön. Jag vet att många stör sig på barnskådespelare, vilket även jag kan göra många gånger. De brukar ju inte stå för de bästa skådespelarinsatserna, och är ofta dryga även utöver det.

I denna film är det alltså två barn/tonåringar som står för huvudrollerna. Och jag kanske är är färgad av min kärlek till denna film, men jag tycker de båda gör bra insatser, och barnen runtikring gör också godkända insatser. Men Renfro och Taylor Thomas är verkligen bra här anser jag, de funkar bra ihop också!

Vet inte vad jag mer ska säga om denna film, jag har ingen djupare analys direkt. Jag bara gillar filmen otroligt mycket. Den har samma mysfaktor som Mighty Ducks-filmerna som kom ungefär samtidigt.

Sen slog jag på Die Hard 2 (1990) igår https://www.imdb.com/title/tt0099423

Jag minns inte exakt vad jag skrev om första filmen som jag såg rätt nyligen. Men första filmen uppskattade jag till viss del, det fanns element där jag gillade. Känslan och den simpla handlingen med ett slags gisslandrama. Sen tyckte jag det blev för överdrivet med alla coola machokommentarer. Jag har inget emot sådant om det kommer någon gång då och då. Men det blev för mycket, så det kändes fånigt.

Det var ungefär så jag upplevde första Die Hard, och jag måste säga att jag upplevde andra filmen väldigt lika där. Filmen har någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men den har en skön känsla likt första filmen och jag tänker att jag ska se igenom denna uppföljare. Men sedan börjar dessa coola machokommentarer hagla igen, och jag känner att det bara blir för mycket. Så jag stängde av efter en halvtimme och nöjer mig med att ha sett igenom första filmen. Jag förstod att de där kommentarerna bara skulle fortsätta, likt i första filmen.

Jag klarar inte av när det blir för överdrivet med såna där "vitsiga" kommentarer som ska låta så coola. Man måste ha lite fignertoppskänsla där tänker jag. Denna regissör har verkligen inte tänkt "less is more", utan precis tvärtom när det gäller den punkten.

Nej det blir bara för mycket, och jag orkade verkligen inte fortsätta utsätta mig för detta.
Filmerna har sin charm, men de faller på denna punkt. Det sänker dem rejält faktiskt.

Jag vet att Die Hard har sina die hard-fans och att filmen är en riktig klassiker. Men det här var inte riktigt något för mig.

Ge 3an en chans om du inte orkade med 2an. Du gillar ju heistfilmer precis som jag gör, den är litegrann som en blandning av Die Hard 1 och Oceans Eleven (nåja..).

Vitsiga oneliners kommer du dock ej ifrån i någon av filmerna.

-foul

Tack, men försent... trilogin är nu redan inlämnad på second hand

Jag fattar.

Du tyckte så pass illa om dom alltså, ja då finns det ingen mening med att plåga sig igenom fler filmer.

Smaken är som baken.

-foul

Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl https://www.imdb.com/title/tt0325980/

Den första Piratesfilmen är kanske också är den bästa i serien? Jag har sett denna rätt många gånger nu, men det är en sån film man aldrig riktigt blir less på. Det händer så mycket, och det finns så mycket detaljer att upptäcka att den lämpar sig väl för att se flera gånger med något års mellanrum.

Det är en svulstig sjörövarhistoria, för omständig för att jag ska orka redogöra för den, men om jag säger så här att har du minsta intresse för storslagna äventyrsfilmer på de sju haven så tycker jag du ska ge denna en chans, och gillar du vad du ser så kan du se hela serien. De tre första filmerna är suveräna men sen har jag för mig att kvaliteten sjunker en smula. På det stora hela så finns det inte mycket att orda om med dessa filmer - man har inte sparat på krutet någonstans. Allt i från regi och skådespeleri till specialeffekter, foto och musik är top notch.

Betyg 4/5

The Terminator https://www.imdb.com/title/tt0088247/

Jag hade för mig att denna var bättre än vad jag tyckte den var. Handlingen är orginell och rätt frän det måste man säga. Linda Hamilton och Michael Biehn gör för det mesta bra i från sig som Sarah och Kyle, men Arnolds insats som the terminator tycker jag var lite mer tveksam. Det är mycket effekter men de känns sisådär, särskilt sminket på terminatorn och stop motion effekterna i slutet hade kunnat göras bättre. Jag gillar att filmen är mer rå i utförandet mot efterföljarna, det tenderar nästan att bli lite åt skräckhållet.

Om någon mot förmodan inte har sett filmen så går den ut på att en snubbe skickas tillbaka i tiden för att beskydda den kvinna som så småningom kommer föda jorldens frälsare. En terminator har också skickats tillbaka av fienden för att döda henne. Hela filmen är en actionfest och en lång katt-och-råtta lek mellan dessa.

Betyg 3/5

-foul

Som sagt... det fanns element där som jag uppskattade. Men det negativa tog över för mig. Action som genre är sällan något för mig, även om jag kunde uppskatta själva känslan i filmen.

Så nä.. det räckte med att se hela första filmen, andra blev för tröttsam och då känns det ointressant att dyka in i tredje.

Blade Runner https://www.imdb.com/title/tt0083658/

Det bästa med blade runner är filmens stuk. Jag kan inte dra mig till minnes någon annan film som kan mäta sig med kvaliteten på den dystopiska framtid som presenteras för tittaren. Filmen fullkomligt osar stil och klass ur varenda por. Mysfaktorn är maximal när man får hänga med i det skitiga mörka kalla och konstant regniga Los Angeles så som den presenteras. Alla knäppa kläder folk har på sig, allt neon, ånga som ryker ur konstiga rör och hål, arkitekturen på byggnaderna, det är så jävla läckert på något sätt. Man har lyckats blanda precis rätt dos framtidsstuk med rätt dos nedgångenhet och smuts men utan att ta det för långt. Får heller inte glömma filmens episka syntslingor som förhöjer allt ytterligare.

Det sämsta med blade runner är att den försöker vara så jävla svår och konstnärlig. Jag gillar inte när de ska trassla till filmer i onödan med artistiska krumsprång och ta ut svängarna så som denna gör. Det känns lite som en film skräddarsydd för professionella tyckare och elitistiska rövhål att ha djupa diskussioner om ha ha.

I korta ordalag så handlar filmen om att i framtiden så finns det syntetiska människor som vi använder oss av som arbetskraft och annat, några av dessa blir tokiga och rymmer, så huvudpersonen Deckard (Harrison Ford) måste spåra upp och oskadliggöra dom. Han är alltså en slags snut. Handlingen är i grund och botten en enkel historia, men alldeles för mycket tid läggs på att låta dessa syntetiska människor (replikanter) ha existensiella kriser, filosofera, och ha konstiga hyss och tics för sig.

Hade man utelämnat allt detta och bara kört på med en klassisk snut-jagar-bov handling så hade det kunnat vara nästan en fullpoängare för mig tror jag. Ford är så där passande nedgången och alkoholiserad som sig bör i en dyster historia likt denna och bara stuket och musiken i filmen hade räckt för att den ska nå upp till en trea på default. Men allt ”avant garde” mumbo jumbo håller tillbaka filmen för mig, inte bara lite utan mycket - slutbetyget kan således inte bli högre än en svag fyra, nästan en trea.

Betyg 4/5

-foul

Tycker också att den har en hög mysfaktor
och den har ju en väldigt bra cast också med
Harrison Ford, Rutger Hauer,
Daryl Hannah, Sean Young mfl.

Scenen där Deckard först är inne i logen
hos den där strippan med ormen
för att sen jaga och skjuta henne i ryggen
när hon försöker fly är så bra.
Det är ju bara hans jobb
och hon är alldeles för farlig
för att tillåtas komma undan.

Jag vet att filmen anses pretentiös
på sättet du beskriver
men jag tycker den är dyster på ett så skönt sätt.
Den träffar helt rätt hos mig iaf.