Inglosiuos basterds. Över förväntan men samtidigt lite av en besvikelse. Tarantino har sin egen stil som jag tycker kommer mer till sin rätt i gangstermiljö.
Senaste filmen jag såg var den franska Dobermann från -97. Tycker om den råa stämningen som råder men filmen är skapad med för mycket musikvideo-teknik. För mycket snabba tuffa scener och moderna scenbyten.
Filmens höjdpunkt är helt klart Vincent Cassel som alltid i de filmen han medverkar.
Blev besviken på denna. Kändes bara överdriven & barnslig.
Själv är det en sådan där film som växer varje gång som jag ser den. Första gången då jag såg den (1997-98) var det ingen film som jag gillade alls, främst för att den var så annorlunda jämfört mot allt annat jag hade sett vid tidpunkten. Nu såg jag om den innan sommaren för kanske tredje gången och denna gången föll den på läppen, men något mästerverk är det inte tal om däremot.
Blev besviken på denna. Kändes bara överdriven & barnslig.
Håller med dig om det överdrivna, helt klart. Men tycker om den nästan surrealistiska världen filmen lever i. Det överdrivna måste ju vara tillsatt med meningen hoppas jag.
Men gillar inte videomusik stilen filmen är skapad i.
Skulle inte förvåna mig om regissören har sneglat på Natural Born Killers.
Där slog du huvudet på spiken! Man kan nog säga att NBK lyckades med det Dobermann ville uppnå. Finalen är dock helt okej, känns kanske som lite naivt nu i efterhand för att få upp adrenalinet på tittaren
Om du inte kommer ihåg skrapas polisens huvud mot marken från en bil i full hastighet av Dobermann himself
Clark Gable spelar en amerikansk utrikeskorre i Moskva som blir förälskad i en rysk ballerina. De gifter sig, men att en amerikan och en ryska ingår giftermål ses inte av blida ögon av politbyrån. Gable vill återvända till USA med sin ryska fru (Gene Tierney) och blir lovad utresevisum för henne, men i sista stund stoppas de och Gable tvingas åka med sin fru kvar i Ryssland. Resten av filmen handlar om att han ska hitta ett sätt att kunna ta henne ut från Ryssland.
Filmen hade förvisso inte det största djupet, men ändå en ovanlig film för Gable där han inte var så endimensionell som han brukar vara. Där finns också en väldigt underhållande scen där Gable och en engelsman ska försöka supa några ryssar under bordet ombord på en båt. Roligt också att han åker båt från England via Göta kanal och Stockholm. De snackars även lite svenska i filmen, dock verkar den vara inspelad i England och utomhusscenerna från Stadshuset och Strömmen måste vara rörliga bilder.
Jag såg filmen på TCM där den brukas visas ibland under den svenska titeln Det började i Moskva.
Såg Trespass med Cage och Kidman... och det finns en anledning till varför jag normalt undviker filmer med stora namn... DE SUGER!
Annars så gillar jag den här typen av handling men den här filmen retade bara upp mig.
Den kanske får... 2/10. Jag slog ju inte av iaf.
Spoiler läses på egen risk:
Handlingen jag pratar om är när galningar/rånare bryter sig in hos någon/några (av olika anledningar, ibland för att sno pengar, ibland för skojs skull och ibland av en slump) och terroriserar dom som bor där. Det brukar jag alltså gilla men det här var verkligen skit. Mycket pga kändisarna. För det första så var Cage uslare än någonsin. Han såg dessutom plastikopererad ut. För det andra så vet man ju att kändisar nästan aldrig dör så vad blir spännande?
Hade det varit okända namn med i filmen så hade någon av huvudrollerna plötsligt kunnat dö... brutalt också. Nu visste jag att OM antingen Cage eller Kidman kommer dö (förmodligen Cage, om någon då) så kommer det ske på nåt töntigt Hollywood-vis... där han offrar sig för familjen eller nåt skit. Och det skulle inte bli rått. För i Hollywood dödar man inte stjärnor rått... om alls då. Kidman skulle inte heller bli utsatt för något hemskt... jo nån örfil, men det är det värsta som kan ske än stjärna. Varje gång stjärnorna fick en pistol riktad mot huvudet så hände.... inget. "YOU ARE DEAD MEAT!" var bara tomma hot, alla 34 gångerna.
Jag satt som en zombie med halvslutna ögon och munnen öppen hela filmen... suckade och gäspade medan skurkarna försökte få mig att tro att stjärnorna var i fara.
Slutet: Jag visste alltså att allt skulle sluta bra... Hollywood skulle aldrig tillåta att t. ex. dottern blev den enda överlevande, där hon helt trasig och sönderslagen skulle skrika ut sin sorg i slutet. Nej istället så ligger fina familjen och kramas på gräsmattan som slutscen, med ambulanssirener i bakgrunden.
Och alla "finurliga" twister... wow alltså.
Spyr! Fy vad arg jag blir! Var första gången på länge jag gav en Hollywoodfilm en chans... och jag ångrar mig.
The Misfits.
Clark Gables och Marilyn Monroes sista film. Regisserad av John Huston (The Maltese Falcon, The African Queen). Gillade denna film mycket och man blev lite vemodig av att det var deras sista film. Eli Wallach och Montgomery Clift i bra roller.
