"The Last Descent" - (2016)
https://www.imdb.com/title/tt5895892/
Chadwick Hopson, m.fl.
---
Verklighetsinspirerad, ganska "
Obehaglig," biografisk film om dödsolyckan i grottsystemet "Nutty Putty Cave" i Utah, USA, där en kille fastnade så olyckligt i en omöjligt trång, outforskad, del av grottan, uppochner, och kunde inte komma loss, eller ens bli räddad - han dog, och är fortfarande kvar därinne, därnere ...
Detta är inget onödigt avslöjande, med tanke på att historien väl ändå får lov att anses välkänd vid detta laget.
Men, för att beskriva lite mer om vad som hände, innan vi kommer in på själva filmen, så var det alltså en kille som först hade "lekt" i grottans mer kända och enkla delar tillsammans med sin familj och vänner (10 pers) - men som sen beslöt sig för att, tillsammans med sin vän (de var båda erfarna grott-fantaster) gå längre ner, längre in, i grottan och ha det lite mer spännande och skoj.
Denna grottan var tydligen känd för att vara synnerligen trång på sina ställen och flera personer hade redan fastnat i den, på olika ställen.
Men eftersom dessa två var erfarna och vana så tänkte de att de skulle klara av det.
Det som hände, till slut, var att killen som fastnade "gick" i förväg, och råkade svänga åt fel håll vid en korsning, och han kom då in till en outforskad del av grottsystemet.
Det var mycket, mycket trångt (ungefär som ett trångt rör som man måste andas ut all sin luft från lungorna och suga in bröstkorgen för att ens ha en möjlighet att kunna klämma sig igenom).
Så var det alltså där, och eftersom han trodde att han var på rätt väg, så kämpade han sig rakt framåt, med huvudet först.
Plötsligt öppnade sig ett hål varit neråt (70 graders lutning, där alltså 90 grader är rakt ner), och han trodde fortfarande att det var rätt, och han tryckte in och ner sin kropp i detta neråtgående hål.
Han tappade fästet och föll handlöst ner till "botten." och förmodligen tappade han medvetandet av smällen.
Nu satt han ordentligt fast och han hade landat på sin västra arm som nu var klämd under hela hans tyngd, och den högre armen satt fastklämd på andra hållet, bakom hans rygg.
Så han kunde inte ta sig upp igen för egen maskin, det var ett ganska djupt hål han fallit ner i som sagt.
Och när räddningsteamet väl kom på plats så sattes räddningsaktionen igång. Men det var redan allvarligt läge eftersom han satt fastlåst uppochner och hans inre organ kunde knappt arbeta längre.
Eftersom han själv knappt kunde hjälpa till själv så fick teamet försöka komma på andra metoder, som bla inkluderade att borra, och fästa ankare för rep (för att kunna dra honom upp och bak, och ut), liksom de försökte hacka och slipa loss Berge runt omkring honom för att genom mer utrymme.
Inget lyckades, och ibland gick anordningarna sönder och det blev t.o.m. ännu värre än det var från början.
Det var inte bra, och slutligen så tog allt slut.
Beslut tog om att lämna hans kropp kvar på samma ställe som han fastnade, och att fylla ingången med betong så att ingen skulle kunna komma in där igen.
Om det finns det såklart mycket att säga, som tex det faktum att den person som kontrollerade hans puls allra sist (som ledde till beslutet att dödförklara honom) var en person som sonen till den som ägde grottan. Och på något sätt gör det mig misstänksam, med tanke på att han krävde att få spränga hela grottan i luften. Dvs precis som om han ville undanröja eventuella bevis.
Hemskt att ens tänka på om det verkligen var så att han blev lämnad kvar därnere, fortfarande vid liv.
Men sånt vill vi inte tänka på, eller hur ...
---
Så ...
Vad handlade då filmen om?
Ja, filmen handlade till största del om just detta, det ovanstående.
Men allt var från själva huvudpersonens perspektiv - offret alltså.
Det centrala i filmen var hans olyckliga belägenhet som "fastlåst" i grottans trånga grepp.
Det enda man egentligen får se är bara hans ansikte, uppochner, och den räddningsklättrare som var den närmaste. Ibland fick man se något av de övriga när de, tex, borrade på andra platser i grottan.
Men huvudsakligen var det två ansikten, offrets och räddarens.
Och det som de pratar om, och hur det kan upplevas.
Ibland bryts detta av för att istället skildra offrets "hallucinationer," och/eller "Flashbacks" från sitt liv.
När det kommer till "hallucinationerna" så skulle jag nog vilja kategorisera dessa som ... som ganska så, kanske inte just "obehagliga," eller "skrämmande" ... men definitivt "unsettling."
---
Så på sätt och vis skulle man därför kanske kunna kategorisera filmen som en "skrämmande" film.
Men inte somen "rysare" eller ens en "thriller" - vilket kanske kan tycks som lite konstigt med tanke på att det borde vara som upplagt för en "gastkramande ubåtsfilm" med "klaustrofobi" som ett brev på posten.
Men nej, det är inte alls så jag upplevde den.
Det som jag menar var det som gjorde den "skrämmande" handlade mer om de "hallucinationer" han hade, som skildrades i filmen.
Inte en "psykologisk thriller" alltså, utan kanske mer en "andlig, spirituell thriller" ist.
För det var I just dessa skildringarna av hans "mardrömmar" pga möten med "Andra Sidan" som gjorde det så "unsettling."
Det var inte "vackert" med andra ord, och inte "skräckinjagande heller, för den delen skull."
Men bara just "unsettling," ...
Vid ett sådant tillfälle, då offret plötsligt vaknar till efter att ha haft en av dessa "mardrömmar" så vaknar han till i närmast panik, och skakar okontrollerbart och skriker rakt ut.
Då frågar grotträddaren honom hur det är fatt, - "Are you seeing ghosts?"
Och det var ju exakt det han liksom gjorde.
Dvs "såg spöken."
Framförallt "spöken" från den "Andra sidan" som liksom "lockade på honom."
Det skrämde honom så starkt att han omedelbart vaknade, i full panikattack.
Och grejen är ju att dessa "mardrömmarna, " de upphör inte.
Varje gång han slumrar till, eller förlorar medvetandet, så är det samma mardröm igen.
Fast vid varje tillfälle så är det något som blir "närmare," eller "mera lockande."
Återigen så var det inte inspelad för att se "vackert" ut, eller någonting sådant. Iaf var det inte så jag uppfattade det. Tvärtom så såg jag mer de gestalterna som visades där som mer av det "skrämmande" slaget än det "vackra."
Det gjorde såklart sitt till också, det där att han ju fick så starka paniska reaktioner på varje sådan upplevelse. Iaf när han vaknade.
---
Jag vet tinte om det var en "religiös film."
Men det hade inte varit omöjligt, med tanke på att både offret, liksom hans "räddare," både var uppväxta i Mormon-tron.
Så kanske mormon-kyrkan sponsrade filmen.
Eller så gjorde de det inte ...
Det finns iaf inget sådant där tramsigt "halleluja-gullegull som annars brukar vara så vanligt i just religiösa filmer.
Detta var mer en film som var mer på gränsen mellan det Materialistiska och det andliga/religiösa.
Men väldigt nertonat, i vilket fall som helst.
---
Hur ska man kunna bedöma eller betygsätta en sådan här film?
Det var ju väldigt tomt och hälften av filmen (nästan) visade bara två Ansikten."
Det fanns inga vare sig spännande, skrämmande eller vackra "naturscener" eller ens "grottscener."
Det är alltså inte "grottan" som är huvudpersonen."
Utan det är ju tydligt att huvudpersonen är offret. Och ingen, eller inget, annat.
Vad åtminstone jag kanske hade velat se, hade kanske varit att få följa själva räddningsarbetet - från räddarnas perspektiv.
Fast det är ju vad man är van vid, eller hur.
Detta är en film där fokus mer ligger på offrets personliga, inre, upplevelser.
Så ... trots att det är en så nästan "naken" film, och att jag inte hade haft så mycket emot att få se en mer "Hollywood-aktig version av händelsen ... trots det så har det ändå varit en film, en berättelse, som jag inte kunnat släppa.
Jag kommer på mig själv med att tänka på den.
En "annorlunda" film, helt klart.
Inte vad man hade kunnat förvänta sig, så därför är det ju en modig film.
Och trots att jag såklart inser att den aldrig hade kunnat bli en stor publiksuccé, så vill jag nog ändå mena att den verkligen var väldigt välgjord.
Med väldigt små medel lyckades filmteamet göra något som upplevdes som så mycket större.
Så vad ska jag ge den för betyg ???
---
Betyg:
4.35 av 5