The Eagle (2011) - IMDb såg jag och sambon och båda gillade den faktiskt, framförallt för att det kändes som om de verkligen jobbat med att få det så autentiskt som möjligt med begränsad budget.
I grunden är det ju en sorts film man sett ett par gånger förr men den var sevärd, vilket inte är något man kan säga ofta numer.
7/10!
Usch.
Den började ju bra men jag tröttnade snabbt.
När våra två huvudpersoner mötte någon sorts barbarstam som mer såg ut som indianer blev det alldeles för pinsamt.
Jag såg förvisso klart filmen men blev mycket besviken. Det var faktiskt en film jag hade förväntat mig mycket mer av.
The Town såg jag för ett par dagar sen och den var däremot bra. Snygg och välspelad. Stranger inside/The brave one med Jodie Foster såg jag natten till igår och den var sevärd även om
slutet var en aning orealistiskt. Oavsett intentionerna så är det inte särskilt realistiskt att en polis skulle låta en seriemördare komma undan med mord på sitt samvete. Även om offren var ena riktiga kräk som förtjänade det.
Förra veckan såg jag ett par rullar med Charles Bronson - The Mechanic som var bra till en början men som blev makalöst intetsägande. Oväntat slut dock.
10 to midnight - klassisk Bronson-rulle med Brad "Midnight express" Davis bror Gene Davis i huvudrollen som stalker och seriemördare (man får se honom mörda redan i början av filmen så det är ingen spoiler). Bronson är lika stenhård som alltid. Ovanligt naket för att vara en amerikansk thriller.
Jack Murphys Law såg jag också i förrgår. Med dagens mått rätt tramsig men som tonåring tyckte jag väldigt bra om den här Sudden Impact-kopian. Bronson är en minst sagt alkoholiserad polis som hamnar i onåd hos en psykopat som bestämt sig för att göra livet surt för vår hjälte. Han snärjs för mord och tvingas dela cell i häktet med en kvinnlig biltjuv som borde tvätta munnen med såpa (!) men lyckas rymma med tjuven i släptåg. En del köttigt våld.
Stone med Ed Norton och Robert de Niro såg jag inatt och trots att den var välspelad var den fruktansvärt tråkig. Stod bara och stampade och efteråt kände jag "jaha, var det det här jag slösade bort min tid för?"
Ironclad såg jag i förra veckan och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig av vare sig handling eller skådespeleri. Den var okej. Paul Giamatti är alltid kul att se. Extremt brutal på sina ställen. Faktiskt inte helt väntat hur våldsam den skulle vara. Jag tänkte väl att det skulle bli en typisk pg 13-film men jag hade tydligen fel.
Rise of the footsoldier såg jag också i förra veckan. Den var absolut sevärd och välspelad. En film om fotbollshuliganer som däremot var riktigt apdålig var nyinspelningen av Gary Oldman-filmen The Firm. Originalet är en välgjord men något kort tv-film om en mycket våldsam vuxen man med ett respektabelt yrke som är ledare för någon firma. Nyinspelningen var bara fånig och kändes mer som en reklamfilm för diverse träningsoveraller och sneakers från 80-talet.
Scarecrow från 1973 med Gene Hackman och Al Pacino såg jag också för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ruskigt bra film som handlar om i stort sett ingenting. Två luffare Max (Hackman) och Francis "Lion" (Pacino) möts på en landsväg. De försöker få lift men säger ingenting till varandra på flera timmar. Efter en halv evighet slutar Gene Hackmans tändare att fungera och det är först när Pacinos något knäppa sjöman erbjuder honom en tändsticka som de börjar prata. De bestämmer sig för att bli delägare i en biltvätt som Max haft planer för ända sen han satt av senaste voltan på San Quentin. Lion har bara ett ärende först - att lämna över en present till sitt barn som han aldrig sett eftersom han var till sjöss när barnet föddes.
Filmens titel anspelar på en sekvens i början där Lion förklarar vad syftet med fågelskrämmor är. Max tror att de är där för att skrämma fåglarna men får förklarat för sig att fågelskrämmor ska få fåglarna att börja skratta så att de tänker "den här bonden är ju schysst. Vi låter bli hans ägor och sticker till nästa istället". Max tycker det låter helvrickat och antyder att Lion är helt ute och cyklar men Lion ger sig inte och förklarar att man slipper bråk om man kan få folk att skratta. Han tycker att Max som ser ut som en fågelskrämma borde börja bete sig som en så att han slipper hamna i slagsmål för jämnan. Det är därför han åker jojo in och ut på kåken.
Det låter förmodligen som en outhärdligt tråkig film men den bjuder på fantastiskt skådespel och en räcka underbara scener där både Hackman och Pacino briljerar.
Bland annat en scen där Max nästan hamnar i slagsmål efter att han och Lion har drivit med ett fyllo vars brorson inte uppskattar tilltaget. Max blir skitförbannad och ska slåss som vanligt och blir såpass otrevlig mot Lion att han bestämmer sig för att avsluta vänskapen men sen inser han att Lion har rätt, avstyr bråket, "blir en fågelskrämma", börjar dansa med antagonisten för att sen avsluta det med en hysteriskt rolig strippscen till tonerna av den klassiska strippsången inför en vilt applåderande och skrattande publik.
F.ö älskar jag soundtracket. Tveklöst en av 70-talets stora filmiska höjdpunkter.
Sherlock Holmes med Robert Downey Jr såg jag också och den är lika underhållande som när jag såg den på bio. Full fart och trots att jag betvivlade att Guy Ritchie skulle göra nåt bra av den så tycker jag han lyckades över förväntan. Sherlock Holmes-karaktären var enligt Doyles böcker en jävel på att slåss med och utan vapen, han missbrukade opium (tror han tog kokain också) när han var deprimerad, hade ett knepigt förhållande till kvinnor samt hade löjligt ingående kunskaper inom flera områden. Precis som i filmen. Vissa scener blev kanske för tramsiga och jag är inte superförtjust i att de måste trycka in explosioner i en sån här film men det funkade. Sen älskar jag filmen som utspelar sig i det Victorianska England.Underbara miljöer.
Förra veckan såg jag The Warriors Tv-composite. En fan-edit av Walter Hills klassiker där de scener som var inlagda särskilt för tv var inklippta. Den versionen har såvitt jag vet aldrig släppts på vare sig vhs eller dvd och enligt info på nätet ska Walter Hill ha sagt att han hatar materialet. Varför vet jag inte men det låter konstigt. Bra rulle. Inget märkvärdigt skådespel men otroligt skön stämning och undergångskänsla hela filmen igenom. Bra musik och intressant val av utstyrslar till alla de olika ungdomsgängen.
I samma veva såg jag även ett par andra fan edits. The Red Book of Westmarch - sex filmer baserade på Peter Jackssons Lord of the rings-trilogi. Massor av scener är bortklippta och scenerna är omstuvade i filmerna för att komma närmare böckerna. Bland annat några av de tramsigaste scenerna med Legolas surfande på sköldar och balanserande på troll och Mumakiler är bortklippta liksom scenerna där Aragorn slåss med en orch sittandes på en warg. Klart sevärt.
En fan edit av Terminator 2 som inte var något märkvärdigt samt ännu en av Braveheart - The Elerslie Edition där man tagit bort flera karaktärer och sidohistorier. Den franska prinsessan och hennes tjänarinna var bortklippta och därmed försvann en av kärlekshistorierna. Homorelationen mellan kungens son och dennes rådgivare var också bortklippt. Scener var lite omstuvade så att filmen började med originalets näst sista sekvens där
Wallace förs inför domstol, blir torterad och slutligen avrättad.
Sevärd men ingenting märkvärdigt.
__________________
Senast redigerad av Cineasten 2011-08-02 kl. 14:03.
Kill the Irish man... jävligt bra om man läst om den verklige Green innan. Lyckad återskapelse om vad som hände.
8,5/10
Såg den precis nyss. Jag har dessvärre inte läst boken men filmen var åtminstone bra. Ett flertal duktiga skådespelare i mindre roller gjorde ju inte filmen sämre direkt. Ray Stevenson var lika bra i huvudrollen som när han spelade stenhård soldat i fantastiska tv-serien Rome.
Julias Eyes såg jag igår. Tyckte att den var bra, otäck och snyggt gjord. Påminde om en nutida Hitchcock. Kunde relatera lite till den också eftersom jag själv har så jäkla dålig syn och att mista den sådär skulle vara katastrof Helt klart sevärd! 8/10.
Juno - Helt klart glatt överraskad av filmen. Skönt att farsan inte alltid är en fundamentalistisk idiot och att det finns styvmorsor som bryr sig. 4/5
No strings attached. Fenomenalt usel smörja om ett omaka par som inleder en kamratlig könsaktsrelation. Så skrämmande förutsägbart och hjärndött att havregrynsgröt känns innovativt i jämförelse. Man skulle kunna spela bingo till den här filmens manus och gå ut med full bricka inom fem minuter. 0/1000.
V for Vendetta. Överraskande bra film som snabbt letat sig upp till min topp fem-lista. 1984 kan slänga sig i sjön. 10/10.
Apocalypse now. Tredje gången som jag upplever det här krigsmonumentet, dock inte till fullt lika stor belåtenhet som de två föregående gångerna. Redux-versionen är bara för lång, slutet blir outhärdligt segt när det i stort sett bara består utav tio minuter porträttbilder i kvällsljus. Icke desto mindre, 9/10.
Eraserhead. Mellan & bortom allt äckel, som jag syntes ha förträngt, så döljer sig en riktigt bra historia. Fascinerar och fängslar, 8/10.
Helt klart sevärd! 8/10.
