"Miami Blues" - (1990)
https://www.imdb.com/title/tt0100143/
Alec Baldwin, Jennifer Jason Leigh, m.fl.
---
Ett verkligt Guldkorn jag lyckades vaska upp faktiskt.
Jag hade ingen aning om att filmen ens fanns, förrän jag plötsligt fick se ett klipp på Youtube som dök upp där i högra hörnet.
Den ska jag se, tänkte jag, redan under tiden jag tittade på klippet.
Men, att påstå att det är en "normal film," så långt kan jag nog inte gå.
"Miami Blues" är ingen hjältefilm.
Huvudpersonen (Alec Baldwin) är en slags bedragare och livsstilskriminell, med allt mer uppenbara sociopatiska drag.
Filmen börjar med att Baldwin råkar ta död på en efterhängsen Hare Krishna-anhängare på en flygplats, men flyr direkt från platsen.
Men kriminalpolisen lyckas hitta hem till honom till slut.
Där fattar polismannen snabbt misstankar mot honom eftersom han uppvisar ett typiskt "fängelsebeteende," och Baldwin förstår att han måste undanröja honom.
Baldwin misshandlar därför kriminalpolisen så grovt att denne hamnar på sjukhus - och Baldwin stjäl hans polisbricka.
Sen börjar han gå runt på stan och föreställa sig som polis.
Baldwin faller snabbt in i rollen som polis, men eftersom han även är en sociopatisk bedragare så väljer han en liten annan rolltolkning än den förväntade.
Och han börjar helt enkelt råna folk, och framför allt andra kriminella (som tydligen skulle vara hans specialitet, vilket inte gör honom till någon slags "Robin Hood" ... ) men han diskriminerar inte, utan han skäms inte för att råna vem som helst, eller ens göra folk hur illa som helst.
Ibland hamnar han emellertid i situationer som kräver insatser från en polisman.
Som tex en gång då han blir vittne till ett väpnat rån.
Han ställer sig omedelbart upp och skjuter rånaren i benet - sen skriker han "upp med händerna annars skjuter jag."
"Ett varningsskott" förklarade Baldwin till den förvånade rånaren, som emellertid inte låter sig luras av hans stulna polisbricka
Klipp med "varningsskottet":
https://www.youtube.com/watch?v=-nBL375Erxc
---
Man hade kanske kunnat tro att det skulle vara en slags "komedi."
Och visst, det finns ju en hel del humor, det går det inte att komma från.
Men ändå är huvudrollen ingen riktig "antihjälte," utan han är verkligen en mycket samvetslös och sociopatisk brottsling.
Så det är lite svårt att korrekt kategorisera filmen.
Det är liksom mer än bara komedi, och inte heller hade den passat in som drama.
Huvudpersonen visar knappast upp några förmildrande drag som tittaren hade kunnat identifiera sig med.
Fast jag gillade faktiskt filmen.
Den var inte alls vad jag hade förväntat mig.
Och jag tror att jag kan komma att se den någon gång igen.
Jag kan även rekommendera den till vem som helst som vill se något annorlunda, som ändå kommer att underhålla.