Efter oräkneliga misslyckanden att fånga Lupin har Zenigata slutligen blivit fråntagen sin roll i utredningen och ersatt av Keith Hayden som planerar att göra processen väldigt kort med Lupin. Zenigata har istället fått till uppgift att stoppa den internationella organisationen Shot Shell som smugglar vapen. Lupin och hans kumpaner bestämmer sig för att hjälpa Zenigata när han inte längre utgör ett hot mot dem.
Efter oräkneliga misslyckanden att fånga Lupin har Zenigata slutligen blivit fråntagen sin roll i utredningen och ersatt av Keith Hayden som planerar att göra processen väldigt kort med Lupin. Zenigata har istället fått till uppgift att stoppa den internationella organisationen Shot Shell som smugglar vapen. Lupin och hans kumpaner bestämmer sig för att hjälpa Zenigata när han inte längre utgör ett hot mot dem.
En smårolig variation på det vanliga konceptet.
Betyget blir 7,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.
Kul att se recensioner på Lupin III-filmerna, måste se dem en vacker dag.
Utomjordingar har invaderat jorden och är till synes oövervinnerliga. Vad vi än kastar mot dom så ligger dom alltid steget före. Nu lanseras en massiv offensiv som ska trycka tillbaka dom en gång för alla och på frontlinjen befinner sig kommunikationsofficer William Cage. Inte av fri vilja, han har aldrig slagits och blivit placerad där av politiska skäl och mycket riktigt dör han också direkt... Men filmen är inte elva minuter lång utan han hamnar i en tidsloop och återupplever samma dag om och om igen vilket gör att han nu har ett redskap för att förgöra fienden en gång för alla.
Otroligt underhållande och välgjord action med en fin gnutta sci-fi i mixen. Den tilltalar mig på flera nivåer för den har den där WW2-känslan med en strandstorming som påminner om Normandie och även en tv-spels känsla där man dör om och om igen tills man listar ut hur man ska ta sig vidare. Effekterna som en sån här film förlitar sig så mycket på är riktigt bra och utomjordingarna känns som ett riktigt hot - snabba och extremt dödliga. Domedagskänslan finns där och en favoritscen är i en bar i London där gamlingarna dricker sina pints och pratar om hur hopplöst allt är - precis innan staden blir invaderad och förstörd.
Tom Cruise är absolut perfekt i rollen och det är även Emily Blunt och jag gillar att dom tonar ner dom romantiska implikationerna till ett minimum och håller fokus på deras uppdrag. Det gör det mer trovärdigt och dom har en fin kemi tillsammans som inte sölas ned av kärlekstrams. Bill Paxton stortrivs i sin roll som sergeant också, han får skrika lite och det gör han ju ypperligt varje gång. Filmen tappar lite skärpa sista tredjedelen och slutet känns snopet när uppbyggnaden varit så lovande.
En perfekt söndagsfilm när man inte orkar med några större hjärnaktiviteter utan bara vill se Tompa kicka lite alien-ass. Faktiskt en av dom bättre actionfilmerna på senare år, betyget är nära ett snäpp högre för totalupplevelsen är mycket positiv men en svag sista akt gör att det landar på en fin trea.
Älskar dessa filmer. Helt klart något jag har vuxit upp med. Lika roliga varje gång, speciellt 1:an och 2:an. Önskar verkligen att jag hade ett sånt kompisgäng som dem har.
DVD-utgåvan jag hittat var inte mycket att skryta om. Filmen är lång och lagd på två olika DVD:er. Problemet är bara att filmen slutar abrupt mitt i en scen på först DVDn. Lite snyggare kunde det väl blivit? Sedan kändes den rippad direkt ifrån TV nästan.. Bilden hade knappt gjort något med (vilket hade varit trevligt).
Till själva filmen: Ett gäng samlas ihop för att hämnas på kända terrorister. Det är 80-tal vilket märks genom att det konstant slängs in lite humor trots filmen mörkare ämne. Dialogen är blandat mellan oförväntat bra till fjantig.
Filmen är långtifrån någon klassisk Jean-Claude/Arnold/Sylvester action utan är djupare än vad man kan tro och tar vändningar som inte riktigt tillhör det vanliga action/krig-ämnet. Vilket jag uppskattade på det stora hela.
Karaktärerna är älskvärda och roliga att följa även om skådespeleriet ibland kan diskuteras.
Det känns som någon mix mellan James Bond/A-Team/MacGyver fast med ett djupare meddelande.
Trots dåliga hopp mellan scenerna och overkliga "hur kom dom dit med det?"-händelser gillade jag denna film. Dessutom känns det väldigt relevant än idag med all terrorism som pågår. Hade den här varit mera känd hade det nog gjorts en remake på den redan.
Samuel L. Jackson möter Ben Affleck i en något stressad film. Arbetet med kameran känns överlag slarvigt och kunde gjorts både snyggare samt smartare.
Mycket i filmen känns "påtvingat" och onaturligt i termer av händelserna. Allt är inte väntat, men upplägget hade kunnat vara mycket mer intressant. Samuel L. Jackson gör en okej roll. Ben Affleck känns mindre stabil, men får några bra scener åtminstone.
Det finns en del missar i filmen, bl.a. det i Spoliern. Det var inte upp till Samuel eller Ben utan mer av folket omkring. Man slängs in i en handling och den går på, men det saknas en del scener kan jag tycka.
Samuel L. Jackson spelar en före detta alkoholist och gör det ganska bra, men det nämns flera gånger att han gjort bort sig tidigare, men inte en sekund om hur. Trots att filmen drivs mer på karaktärerna än själva händelserna känner man inte direkt vad man borde för endera av dom. Jag hade gärna sett någon längre replik med Jackson där han berättar om en incident eller två. Kanske en minnesbild där man ser honom gör något riktiga illa på fyllan.
Filmen var varken en thriller, ett drama eller en action utan det blir något mellanting. Meddelandet i filmen går fram, men resan dit är inte särskilt underhållande alla gånger.
Det här känns som en faktiskt rätt unik idé till en film, men att varken budgeten eller tiden räckte till för att göra något riktigt minnesvärt av det hela.
Suburra En italiensk film om korrupta politiker, kalibriska gangsters och fula zigenartyper som hamnar i delo med varandra. Lite skjuta och nakna brudar gör filmen intressantare.
Hade läst en del negativt om den innan så var inställd på besvikelse, trots det garvade jag några gånger trots överdriven sex, bajs, kroppsvätskor humor. Den har dock ingenting mot Borat (kombinationen med att den var lite revolutionerande och sedermera fick kultstatus).
The Other Side of the Door. Hyfsad skräckis på gammalt tema: det brukar inte gå så bra när människor tar till magi för att försöka få träffa sina älskade döda igen. Lär de sig någon gång..? Nä.
Lite exotiskt och annorlunda denna gång ändå, eftersom indisk magi är inblandad. Man får även se lite av stadsbilden och naturen i Indien. Filmen använder kameravinklar, zoomningar och skräckmusik mycket skickligt för att skapa kuslig stämning. Skådespelarna är bra allihop; särskilt den lilla flickan spelar otroligt bra. (Har de skadat henne för livet nu, kan man ju undra..?)
Det här är en film ingen behöver se så jag kör spolier-alert!
En kille vaknar upp av att hans dotter hör "monster". Han går upp och letar för att få tyst på dottern. I köket står tre ninjor som slår sönder honom. Dom tar sedan hans fru + dotter och dödar dom framför hans ögon. Han ramlar ihop och vaknar många månader senare på ett sjukhus. Han minns händelsen, men inget annat. Till denna stund är filmen snyggt gjord och intelligent upplagd samt rå. Positivt överraskad, men det skulle inte hålla i sig länge.
Ett helt annat scenario spelas upp. En kille går in i någon form av extrem sex-klubb och dödar alla nakna tjejer () och killar. Slutligen når han Dolph Lundgrens rum där han får stryk. Skum "mind-controll" gås igång och på något sätt blir han en krigare åt Dolph.
Denna krigare letar sen upp killen som låg på sjukhus i försök att döda honom. Killen som inte minns något om sitt liv får reda på sanningen (med extremt mycket "hål") steg för steg. Med en väldigt ihålig plot-twist.
Sämre actionscener har jag sett och råheten/nakenheten är väl aldrig fel. Dessutom är själva filmen grafiskt snygg (förutom ett fåtal skumma scener). Utöver dessa punkter är det här skräp. Handlingen försöker dom balansera med något nonsens. Jean-Claude Van Damme och Dolph Lundgren som framstår som huvudskådisar på framsidan är mer mindre än 10 minuter (tillsammans!) i filmen.
Handlingen blir bara en soppa och dom flesta lär tappa intresset ganska snart. Inte bland det absolut sämsta jag sett, men hamnar långt ned på listan.
En student kommer hem till sin lantliga hemort för sommarferier.
Småflickorna på orten har nu hunnit bli sjutton år.
Det märks att det har gått ett par generationer sedan filmen gjordes, de moraliska frågorna känns väldigt bagatellartade idag, jag måste nog erkänna att jag inte insåg problemet, men så har jag heller aldrig varit en sjuttonårig flicka, och absolut inte 1957.
Med i filmen syns också en trevlig Mercedes roadster, den hade man gott kunnat ägna mer filmtid på.
2/5
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!