Double Feature!
Transcendence (2014)
Vetenskapsmannen Dr. Will Caster är det främsta målet för en anti-teknik organisation eftersom han i sitt arbete försöker få fram en maskin med bl a mänskliga känslor. I ett försök att döda Will så blir detta ett ytterligare steg på vägen i Wills forskning där han kan använda sitt eget medvetande.
Detta är Wally Pfister första regidebut där han tidigare i sin karriär varit cinematographer åt en del av Christopher Nolans filmer. Där av kan vi även känna av oss lite när både Cillian Murphy och Morgan Freeman dyker upp samt Christopher Nolan själv står som producent för filmen.
För mig var detta en ganska så svag film. Den gav mig verkligen inte mycket och där var några för komplexa scener för att jag ens skulle hänga med. Samtidigt som det var en klichéfylld film som verken gav något djup eller tankeväckande som med detta budskapet borde framförts.
Problemet för mig ligger i att filmen har potential. Detta är en handling som mycket väl funkar i dagens samhälle om hur internet och data världen fungerar och hur vi utvecklar det och om det en dag lär bli vår nedgång. Men istället fokuserar filmen mer på en kärleksromans som verkligen inte är så pass stark och istället går den vägen att Will vill ta över världen.
Det hela känns som en enda klichéfest tillsammans med oengagerade karaktärer som vi inte lär känna och allting blir så jävla drygt. Gång på gång ser vi slow-motion scener som ska få oss att känna empati och medkänsla för allting som händer, men det kommer mer av sig som pretentiöst.
Vi får aldrig lära känna karaktärerna och där är heller ingen utveckling under filmens gång. Allt jag fick veta av Will Caster var att han var en doktor och han ville i slutändan ta över världen tillsammans med sin fru Evelyn. Resterande karaktärer är bara där för att fylla ut filmen och för att ge mer kött på benen. Jag svär att jag inte fick veta ett skvatt av Paul Bettanys karaktär.
Samtidigt är skådespeleriet inte så väst bra. Alla i filmen känns ogenerade i vad som händer och verkar inte bry sig så värst mycket. Johnny Depp är väldigt känslolös och ja, hälften av filmen syns han bara på en dataskärm. Men lite mer kunde han ändå ge eller som att han faktiskt brydde sig.
Vad är då bra med filmen? Ironiskt nog är det just fotot. Det är en vacker film att kolla på och vad är då oddsen att regissören är en cinematographer? Det hela känns verkligen som det är "style over substance". Det känns som att Wally är mer intresserad utav att fånga de vackra scenerna än själva handlingen och dess utförande.
I sin helhet en medioker film. Det hela kändes på pappret och trailers att detta kunde vara något bra. Men istället blev det en klichéfylld fest med dryga och pretentiösa moment genom hela filmen.
Skådespelarna är knappt engagerade och vi får heller aldrig lära känna karaktärerna de spelar.
Vackert foto med en handling som har potential i en annars så ganska tom film.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2209764/?ref_=nv_sr_5
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=VCTen3-B8GU
22 Jump Street (2014)
Efter att ha tagit sig igenom high school (två ganger), står poliserna Schmidt och Jenko inför stora förändringar när de beger sig undercover på ett lokalt college. Men när Jenko möter en tvillingsjäl i skollaget, och Schmidt infiltrerar den bohemiska konstscenen, börjar de båda snart ifrågasätta sitt partnerskap. Nu måste de inte bara lösa fallet, utan även fundera över ut om de ska kunna behålla en mogen relation. Om dessa två övermogna pojkar bara lyckas ta steget från studentliv till vuxenliv, kanske college kan visa sig vara det bästa som hänt dem.
21 Jump Street var en rolig komedi som var medveten om dess kvalitéer. Nu kommer 22 Jump Street och redan där med idén att göra en uppföljare samtidigt som man läser handlingen låter det som rena rama smörjan.
Men chockerande nog har filmen fått hejdundrande bra kritik från kritiker och från publiken som finner filmen bra, rolig och smart. Och även ifall jag kanske inte riktigt håller med att det är ett komiskt mästerverk så är det fortfarande en extremt förbaskat rolig film som är medveten om vad den gör och gör det 10 gånger bättre än första gången.
Filmen är 100% medveten om att det är en uppföljare och ännu mer medveten om att det är ungefär samma sak med handlingen som i första filmen. Så filmen är smart nog att jobba in detta i handlingen själv och gör scenarion ännu mer roligare. Den chockerande delen är att det funkar så extremt bra samtidigt också.
Jonah Hill och Channing Tatums kemi tillsammans är väldigt bra. Man märker dem samspelar ihop bra och kommer överens hur lätt som helst. Detta är nog också första gången jag gillar Channing Tatum i en film. Även i första hade jag lite svårt för honom, men här hade jag inga som helst problem med honom. Även Ice Cube får vara mer delaktig i det hela och är även delaktig i en otroligt rolig scen om inte den roligaste scenen i hela filmen.
Det enda negativa med filmen är att sidokaraktärerna inte får så mycket utrymme eller personlighet. Peter Stormare är ju bra som skurk bara för det är Peter Stormare, men vi vet ingenting om hans personlighet mer än att han önskar det var 90-talet.
Men filmen bygger upp detta med att ha två fantastiska huvudrollsinnehavare som verkligen gör hela filmen en hel del. Tillsammans med två regissörer/manusförfattare som verkligen vet hur man gör komedifilmer för att få en att skratta.
Phil Lord och Christopher Miller har inte gjort en enda dålig film i min mening och deras humor är verkligen den vassaste från USA just nu i min ärlighet. Cloudy with a Chance of Meatballs hade mycket bra humor för barnen, 21 Jump Street var en rolig komedifilm som lyckades trots att man förväntade sig annat, Lego Filmen är den bästa från i år med smart humor och en härlig film som får en tillbaka till barndomen. Och nu denna som är ännu vassare än första filmen och är smartare i dess val och gör det galant.
Dessa två männen vet verkligen hur man ska göra en komedifilm.
I sin helhet en otroligt rolig film som är smart och självmedveten om vad den gör och att det är en uppföljare.
Kemin mellan Jonah Hill och Channing Tatum är bra och tillsammans med Phil Lord och Christopher Millers regi och manus är detta det som gör filmen så pass bra som den är.
Den hintar på en 23 Jump Street, något som jag hoppas de avråder då det hela faktiskt lär kännas för mycket om en tredje film lär göras. Fast då svarar dem på den frågan själv i slutet utav filmen i en fantastiskt rolig sketch.
Är det ett komiskt mästerverk? Nej, men det är en skrattfest från början till slut och med klipska drag är detta en uppföljare som är vassare, roligare och mer underhållande än dess föregångare.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2294449/?ref_=hm_cht_t1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=qP755JkDxyM