Det var Jackson som bad Persbrandt att prata med svensk brytning då han tyckte det gav Beorn en mer sakninavisk karaktär och gav mer till karaktären och hela miljön till Midgård.
Det var ju skönt för Micke då han inte ens behövde anstränga sig att tala bra engelska. Han var säkert jäkligt tacksam för det förslaget från Peter.
Den här filmhelgen har varit otroligt bra! Jag har följt min passion för mystiska och kusligt stämningsfulla thrillers, och sett tre filmer som alla kan kvala in under nämnda kriterier. I ordning efter när jag såg dem, men först ett förtydligat ord:
Mysrysare - enligt min definition en film vars handling är skrämmande för karaktärerna i filmen, men där skräcken speglas snarare genom en obehaglig och kuslig stämning än genom överraskningsmoment där tittaren hoppar till.
Shutter Island (2010)
Min favorit bland mysrysare, Sleepy Hollow, inleds på ett oslagbart sätt med en polis som år 1799 reser längs en kuslig, dimindränkt, skitig väg med häst och vagn för att utreda en serie av mystiska mord, i en by där invånarna tror på en gammal spökhistoria. Det är en perfekt början på en film av detta slag.
Shutter Island börjar på sätt och vis likartat. Leonardo DiCaprio i rollen som polis i 1950-talets Boston färdas med båt en gråmulen dag mot en dimindränkt ö där ett mentalsjukhus är beläget och en av de farligaste fångarna har rymt. Väl i hamn möts man av beväpnade vakter och den hotfulla stämningen sätts direkt. Filmen är inledningsvis i det närmaste perfekt.
Händelseutvecklingen återspeglar romanen, en av mina personliga favoriter, på ett sätt som Dennis Lehane knappast kan vara besviken på. Det mesta från romanen fanns med i filmen, på gott och ont skulle jag vilja tillägga. För samtidigt som historien är fängslande och spännande så bjuder romanen på ett och annat spår som jag finner tämligen ointressant, och dessvärre finns även dessa med i filmen. Den är närmare 2 h och 20 min lång, men kunde i mitt tycke ha kortats ner till maximalt två timmar jämnt.
Filmen är vackert filmad och miljöerna är riktigt snygga. Skådisarna kan jag inte klaga på och inte heller musiken som stundtals var helt briljant. Då jag läst romanen och kunde storyn i stort så kan jag mycket väl ha gått miste om en viss känsla av mystik, men jag fann som sagt historien lite för lång och emellanåt något spretig. Den kommer få en fyra, men det är inte en stark sådan. Filmen rekommenderas, men den är inte för den delen fantastisk. Betyg 4 av 5.
Eyes Wide Shut (1999)
Här har vi Nicole Kidman (som varit superb i alla filmer jag sett henne i) och Tom Cruise (som är 1 cm kortare än vad jag är) i rollerna som ett gift par i New York, som blir inbjudna till en fest bland allsköns societetsfolk. Deras olika möten och upplevelser under festen kommer att påverka deras närmsta tid, och mer än så vill jag verkligen inte säga. Jag visste inte alls vad filmen skulle handla om innan jag såg den, och det är jag glad för. Har du inte sett den, ta inte reda på vad den kretsar kring! Låt det stanna här, och kolla på den istället!
Filmen är mystisk, fängslande och håller mig på helspänn rakt igenom alla 159 minuter. Tvärtom mot förra filmen önskar jag att denna vore längre. Det kändes som att det fanns mer till den här historien, att jag fick abstinens direkt vid filmens slut får väl ändå ses som en kvalitetsstämpel.
Eyes Wide Shut är på Kubrick-manér detaljrik till tusen, och jag som sett dokumentären Stanley Kubrick's Boxes sitter ofta och noterar detaljer, just eftersom jag vet hur enormt mycket tid som ligger bakom research för precis allt det visuella i filmen. Från grindar och skyltar till kläder och kameravinklar. Och på tal om kameravinklar, emellanåt filmas det hela i en vy som gör mig övertygad om att det ska hoppa fram något skrämmande bakom ett hörn när som helst. Jag sitter på helspänn när en av protagonisterna går genom sin lägenhet för att gå och lägga mig, jösses vilken skrämmande stämning man lyckas få till enbart genom kameraarbetet och användandet eller avsaknaden av musik.
Filmens klinkande piano är perfekt disponerat och bidrar till stämningen rakt igenom. Om jag ska komma med någon som helst kritik så finns det tre tillfällen i filmen då jag tycker att handlingen känns något forcerad. Dessa återfinns innanför spoilertaggar:
1. När Cruise utan att tveka blir intresserad av pianokompisens historia och bara MÅSTE följa med till festen. Det kändes för billigt, det rimmade inte med den bild jag fått av hans personlighet. Synd att det inte fanns en lite smidigare övergång till att Cruise gick in på festen.
2. När Cruise chansar på att fråga kvinnan på caféet om hon känner pianokillen, och hon av en händelse gör det. Vilken TUR, tänkte jag ironiskt.
3. När Cruise uppsöker kvinnan som dött på hotellet. Eller så är det bara jag som inte ser den TYDLIGA kopplingen mellan att en kvinna dött på ett hotell och att det anordnas sekt-orgier i herrgårdar.
Eyes Wide Shut är på det hela taget en oerhört bra film. Den kvalar förmodligen in bland de 10 bästa jag någonsin har sett. Betyget blir solklara 5 av 5. En mysrysare av rang!
The Ninth Gate (1999)
Johnny Depp, i rollen som expert på antik litteratur, kontaktas av en man som samlar på ockulta böcker. Denne har kommit över en bok skriven av en man som sägs ha slutit ett förbund med djävulen, som som därför bränts på bål år 1666 tillsammans med alla exemplar av sin bok - alla utom tre. Bokens nuvarande ägare vill veta om de tre nu existerande exemplaren är äkta, och sänder ut Depp tillsammans med sitt exemplar på en farlig resa till europeiska samlare för att utreda saken.
The Ninth Gate en fantastiskt spännande film som utspelar sig nästan uteslutande i mysrysliga miljöer. Den kusliga stämningen är överhängande och man kan som tittare aldrig känna att man kan lägga ihop de många pusselbitarna. Man är alltid undrande och alltid på helspänn. Filmen innehåller allt jag vill se i min mysrysare i form av skitighet, elände, spänning och vackra, kusliga miljöer. Den är 133 minuter lång vilket i det här fallet kändes helt perfekt avvägt.
Det finns emellertid två saker som förstör upplevelsen något. Inom spoilertaggar förstås:
När kvinnan flyger fult och slåss stelt. Jag har absolut ingenting emot att sådana här filmer tar med övernaturliga moment, tvärtom nästan. Däremot har jag definitivt någonting emot när det inte görs på ett snyggt sätt. Att kvinnan är mystisk råder det ingen tvekan om, men när hon flyger ner för en trappa övergår det mystiska i fantasy, och det har jag inget till övers för. Spöken, ja tack. Superkrafter, nej tack.
Filmen tappar dessutom stämningen på slutet. När Depp krossar fönstret för att ta sig in i Lena Olins rum på slottet lyckas han dessutom krossa det perfekta tempo som filmen dittills bjudit på. Här får vi se inslag av action, en jättekonstig scen med en sekt som blir skrämd av att en farbror (bokstavligt talat) skriker "BU!", och mer stämningsdödande action. Jag upplever att filmen hade svårt att knyta ihop säcken. Detta är tyvärr ett vanligt problem inom denna genre som jag annars tycker så mycket om, men det kan inte hjälpas att jag ogillar det. När slutet på en film av detta slag involverar 1) en actionfylld tempoökning eller 2) en långt mer avklädd övernaturlighet, då har det ALDRIG blivit bra.
Det här är anledningen till att jag aldrig blir klar med manuset min egen mysrysare till roman, det är extremt svårt att få till ett hållbart slut i dessa historier.
The Ninth Gate låg hela tiden och balanserade på gränsen mellan en fyra och en femma. Jag tycker att den är oerhört bra, men på grund av nämnda anledningar väljer jag i slutändan att ge den det smickrande betyget 4,5 av 5. Dock inte helt omöjligt att jag höjer med lite distans till filmen.
The Ninth Gate släpptes dessutom 1999 kan noteras, dvs samma år som min andra favorit-mysrysare med Johnny Depp i huvudrollen - Sleepy Hollow. Ett bra år för Depp!
Av Johnny Depps "mysrysar-kanon" har jag nu sett tre filmer, nämligen suveräna Sleepy Hollow och The Ninth Gate, samt den mediokra From Hell. Kvar att se finns Secret Window, en film jag länge velat se. Men det får bli en annan gång. Nu måste jag sova en skvätt.
Den här filmhelgen har varit otroligt bra! Jag har följt min passion för mystiska och kusligt stämningsfulla thrillers, och sett tre filmer som alla kan kvala in under nämnda kriterier. I ordning efter när jag såg dem, men först ett förtydligat ord:
Mysrysare - enligt min definition en film vars handling är skrämmande för karaktärerna i filmen, men där skräcken speglas snarare genom en obehaglig och kuslig stämning än genom överraskningsmoment där tittaren hoppar till.
Shutter Island (2010)
Min favorit bland mysrysare, Sleepy Hollow, inleds på ett oslagbart sätt med en polis som år 1799 reser längs en kuslig, dimindränkt, skitig väg med häst och vagn för att utreda en serie av mystiska mord, i en by där invånarna tror på en gammal spökhistoria. Det är en perfekt början på en film av detta slag.
Shutter Island börjar på sätt och vis likartat. Leonardo DiCaprio i rollen som polis i 1950-talets Boston färdas med båt en gråmulen dag mot en dimindränkt ö där ett mentalsjukhus är beläget och en av de farligaste fångarna har rymt. Väl i hamn möts man av beväpnade vakter och den hotfulla stämningen sätts direkt. Filmen är inledningsvis i det närmaste perfekt.
Händelseutvecklingen återspeglar romanen, en av mina personliga favoriter, på ett sätt som Dennis Lehane knappast kan vara besviken på. Det mesta från romanen fanns med i filmen, på gott och ont skulle jag vilja tillägga. För samtidigt som historien är fängslande och spännande så bjuder romanen på ett och annat spår som jag finner tämligen ointressant, och dessvärre finns även dessa med i filmen. Den är närmare 2 h och 20 min lång, men kunde i mitt tycke ha kortats ner till maximalt två timmar jämnt.
Filmen är vackert filmad och miljöerna är riktigt snygga. Skådisarna kan jag inte klaga på och inte heller musiken som stundtals var helt briljant. Då jag läst romanen och kunde storyn i stort så kan jag mycket väl ha gått miste om en viss känsla av mystik, men jag fann som sagt historien lite för lång och emellanåt något spretig. Den kommer få en fyra, men det är inte en stark sådan. Filmen rekommenderas, men den är inte för den delen fantastisk. Betyg 4 av 5.
Eyes Wide Shut (1999)
Här har vi Nicole Kidman (som varit superb i alla filmer jag sett henne i) och Tom Cruise (som är 1 cm kortare än vad jag är) i rollerna som ett gift par i New York, som blir inbjudna till en fest bland allsköns societetsfolk. Deras olika möten och upplevelser under festen kommer att påverka deras närmsta tid, och mer än så vill jag verkligen inte säga. Jag visste inte alls vad filmen skulle handla om innan jag såg den, och det är jag glad för. Har du inte sett den, ta inte reda på vad den kretsar kring! Låt det stanna här, och kolla på den istället!
Filmen är mystisk, fängslande och håller mig på helspänn rakt igenom alla 159 minuter. Tvärtom mot förra filmen önskar jag att denna vore längre. Det kändes som att det fanns mer till den här historien, att jag fick abstinens direkt vid filmens slut får väl ändå ses som en kvalitetsstämpel.
Eyes Wide Shut är på Kubrick-manér detaljrik till tusen, och jag som sett dokumentären Stanley Kubrick's Boxes sitter ofta och noterar detaljer, just eftersom jag vet hur enormt mycket tid som ligger bakom research för precis allt det visuella i filmen. Från grindar och skyltar till kläder och kameravinklar. Och på tal om kameravinklar, emellanåt filmas det hela i en vy som gör mig övertygad om att det ska hoppa fram något skrämmande bakom ett hörn när som helst. Jag sitter på helspänn när en av protagonisterna går genom sin lägenhet för att gå och lägga mig, jösses vilken skrämmande stämning man lyckas få till enbart genom kameraarbetet och användandet eller avsaknaden av musik.
Filmens klinkande piano är perfekt disponerat och bidrar till stämningen rakt igenom. Om jag ska komma med någon som helst kritik så finns det tre tillfällen i filmen då jag tycker att handlingen känns något forcerad. Dessa återfinns innanför spoilertaggar:
1. När Cruise utan att tveka blir intresserad av pianokompisens historia och bara MÅSTE följa med till festen. Det kändes för billigt, det rimmade inte med den bild jag fått av hans personlighet. Synd att det inte fanns en lite smidigare övergång till att Cruise gick in på festen.
2. När Cruise chansar på att fråga kvinnan på caféet om hon känner pianokillen, och hon av en händelse gör det. Vilken TUR, tänkte jag ironiskt.
3. När Cruise uppsöker kvinnan som dött på hotellet. Eller så är det bara jag som inte ser den TYDLIGA kopplingen mellan att en kvinna dött på ett hotell och att det anordnas sekt-orgier i herrgårdar.
Eyes Wide Shut är på det hela taget en oerhört bra film. Den kvalar förmodligen in bland de 10 bästa jag någonsin har sett. Betyget blir solklara 5 av 5. En mysrysare av rang!
The Ninth Gate (1999)
Johnny Depp, i rollen som expert på antik litteratur, kontaktas av en man som samlar på ockulta böcker. Denne har kommit över en bok skriven av en man som sägs ha slutit ett förbund med djävulen, som som därför bränts på bål år 1666 tillsammans med alla exemplar av sin bok - alla utom tre. Bokens nuvarande ägare vill veta om de tre nu existerande exemplaren är äkta, och sänder ut Depp tillsammans med sitt exemplar på en farlig resa till europeiska samlare för att utreda saken.
The Ninth Gate en fantastiskt spännande film som utspelar sig nästan uteslutande i mysrysliga miljöer. Den kusliga stämningen är överhängande och man kan som tittare aldrig känna att man kan lägga ihop de många pusselbitarna. Man är alltid undrande och alltid på helspänn. Filmen innehåller allt jag vill se i min mysrysare i form av skitighet, elände, spänning och vackra, kusliga miljöer. Den är 133 minuter lång vilket i det här fallet kändes helt perfekt avvägt.
Det finns emellertid två saker som förstör upplevelsen något. Inom spoilertaggar förstås:
När kvinnan flyger fult och slåss stelt. Jag har absolut ingenting emot att sådana här filmer tar med övernaturliga moment, tvärtom nästan. Däremot har jag definitivt någonting emot när det inte görs på ett snyggt sätt. Att kvinnan är mystisk råder det ingen tvekan om, men när hon flyger ner för en trappa övergår det mystiska i fantasy, och det har jag inget till övers för. Spöken, ja tack. Superkrafter, nej tack.
Filmen tappar dessutom stämningen på slutet. När Depp krossar fönstret för att ta sig in i Lena Olins rum på slottet lyckas han dessutom krossa det perfekta tempo som filmen dittills bjudit på. Här får vi se inslag av action, en jättekonstig scen med en sekt som blir skrämd av att en farbror (bokstavligt talat) skriker "BU!", och mer stämningsdödande action. Jag upplever att filmen hade svårt att knyta ihop säcken. Detta är tyvärr ett vanligt problem inom denna genre som jag annars tycker så mycket om, men det kan inte hjälpas att jag ogillar det. När slutet på en film av detta slag involverar 1) en actionfylld tempoökning eller 2) en långt mer avklädd övernaturlighet, då har det ALDRIG blivit bra.
Det här är anledningen till att jag aldrig blir klar med manuset min egen mysrysare till roman, det är extremt svårt att få till ett hållbart slut i dessa historier.
The Ninth Gate låg hela tiden och balanserade på gränsen mellan en fyra och en femma. Jag tycker att den är oerhört bra, men på grund av nämnda anledningar väljer jag i slutändan att ge den det smickrande betyget 4,5 av 5. Dock inte helt omöjligt att jag höjer med lite distans till filmen.
The Ninth Gate släpptes dessutom 1999 kan noteras, dvs samma år som min andra favorit-mysrysare med Johnny Depp i huvudrollen - Sleepy Hollow. Ett bra år för Depp!
Av Johnny Depps "mysrysar-kanon" har jag nu sett tre filmer, nämligen suveräna Sleepy Hollow och The Ninth Gate, samt den mediokra From Hell. Kvar att se finns Secret Window, en film jag länge velat se. Men det får bli en annan gång. Nu måste jag sova en skvätt.
Löjligt bra filmhelg Glad att se Eyes Wide Shut få sin välförtjänade femma.
Minst sagt. På tal om Eyes Wide Shut måste jag se om den, och tipsa om att kolla analyser. Finns många intressanta teorier, skall försöka leta reda på en som jag tyckte om. Om du vill?
OnT: Boat (2007)
En kortfilm på åtta minuter av David Lynch. Den börjar riktigt starkt, träd och himlen filmas samtidigt som en kvinna talar. Lite småkusligt, och man vet att någonting inte är som det ska. Sedan sjunker den lite i några minuter, men växer sig starkare efter en stund.
Jag har inte sett så många kortfilmer, och det här är min tredje av Lynch tillsammans med Absurd Encounter with Fear (1967) och The Alphabet (1968).
Rankar dem så här:
The Alphabet 4/5
Absurd Encounter with Fear 3/5
Boat 2.5/5
Såg Event Horizon igen efter många år, inte så bra som jag mindes den men Sam Niell är bra som halvlugn galning, Laurence Fishburne gör en fin insats och resten av gänget funkar. Lagom Sci-fi skräck med lite halv-hintade goreinslag, inte så mycket för den luttrade men definitivt en av de bättre Sci-fi skräckisarna
Bra film. Tycker nog att den håller samma klass som Hot Fuzz. Var stenad när jag såg den. blev paranoid och trodde att robotar skulle öppna dörren och hämta mig. läskigt.
Bra film. Tycker nog att den håller samma klass som Hot Fuzz. Var stenad när jag såg den. blev paranoid och trodde att robotar skulle öppna dörren och hämta mig. läskigt.
Började starkt som fan, hade chansen att bli en fyra men det var någonting som drog ner den till 3.5/5 för mig. Ett bra betyg till en bra film i alla fall! Nu blev jag sugen på att köra ett Cornetto-maraton, Paul skall också få vara med i sådana fall.
Minst sagt. På tal om Eyes Wide Shut måste jag se om den, och tipsa om att kolla analyser. Finns många intressanta teorier, skall försöka leta reda på en som jag tyckte om. Om du vill?
OnT: Boat (2007)
En kortfilm på åtta minuter av David Lynch. Den börjar riktigt starkt, träd och himlen filmas samtidigt som en kvinna talar. Lite småkusligt, och man vet att någonting inte är som det ska. Sedan sjunker den lite i några minuter, men växer sig starkare efter en stund.
Jag har inte sett så många kortfilmer, och det här är min tredje av Lynch tillsammans med Absurd Encounter with Fear (1967) och The Alphabet (1968).
Rankar dem så här:
The Alphabet 4/5
Absurd Encounter with Fear 3/5
Boat 2.5/5
Ja, du får hemskt gärna skicka en länk! Jag såg Bohemian Grove-klippet från CollativeLearning direkt efter filmen. Det var lite kul eftersom jag faktiskt hade sett Jon Ronson-dokumentären man hänvisar till sedan tidigare. Men lite väl långsökta kopplingar. Såg att Rob Ager har ett halvtimmeslångt klipp med analys också, från sitt andra konto DemonForDetail. Har dock inte sett den ännu.
Glad att se Eyes Wide Shut få sin välförtjänade femma.
