Vilken film såg du senast?

Filmen bygger på en verklig händelse. Visar hur förjävligt det var. Dock känns det lite tröttsamt att måla upp alla vita som onda sadister mer eller mera. Hade varit intressant om de gjordes en fel om arabiska slavhandeln alternativt slavhandeln inom Afrika.

The end of summer:

En av Ozus sista familjedraman och få filmer i färg. Ozus hantering av rum, kamera inframning och teknik är ovanlig och absorberande.

Han lyckades att skapa ännu en film med ett stort hjärta och perfekt balans mellan drama och komedi.

4/5

Drömkåken (1993)

Helt okej svensk komedi med Björn Skifs som köper ett riktigt ruckel hus åt sin familj.
Finns många roliga scener då man drar lite extra på smilbanden.

3/5

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

Walter Mitty är en man i fyrtioårsåldern som jobbar i källaren på fotoavdelningen hos tidningen Life Magazine. Han ska en dag publicera den världskända fotografens Sean O'Connell senaste verk, hans mästerverk, hans quintessence, hans absoluta chef-d'oeuvre helt enkelt. Men Walter lyckas inte hitta detta negativ och ger sig ut på en resa där han använder Sean's tidigare fotografier för att lokalisera vart någonstans han kan tänka sig vara.

The Secret Life of Walter Mitty är en sådan där klassisk feelgood rulle, en sådan som man kan köra på med vilket umgänge som än sitter i soffan och folk tackar och kollar på skiten. För det är just sådana filmer som alltid är så uppenbara och man vet efter 10 minuter att det kommer sluta lyckligt efter 1,5 timmars upp och nedgångar, både i sökandet efter skatten (i detta fallet ett negativ) och kärleken. Filmer som är så uppenbara har jag väldigt svårt för, men det finns ändå några smådetaljer som jag uppskattade hos The Secret Life of Walter Mitty.

En av de små detaljerna finns i något som faktiskt inte har något med filmen att göra. Det som jag uppskattar mest är när Walter Mitty kommer till Island och den senaste musikaliskt Isländska nationalskatten Of Monsters and Men spelas. Ingen stor detalj men en lite fin grej bara. Även andra delar av musiken är väldigt bra, vi har artister som Jose Gonzales, Arcade Fire, och David Bowie. Dessa lyckas att lyfta filmen något.

Lite udda karaktärer som den fulla helikopterpiloten är också en detalj som sticker ut mot den övrigt ganska tråkiga filmen. Med tråkiga menar jag att det är så uppenbart och fullt med saker som vi sett så många gånger förut. Walter Mittys ständiga dagdrömmande är också något småstörande enligt mig, mest för att det är ett sådant riktigt övertydligt dagdrömmande. Om det hade varit lite mer diskret hade det också varit lite mer accepterat från min sida.

Inte för att skryta men jag lyckades räkna ut vart negativet skulle vara ganska snabbt och det störde mig som satan igenom hela filmen. Även lite mindre mysterium igenom filmen var lite för uppenbara för att vara riktiga mysterium enligt mig.

The Secret Life of Walter Mittys hade kunnat göras mycket bättre enligt mig. Jag ska inte gå och kritisera Steve Conrads jobb som manusförfattare, eller Ben Stillers jobb som regissör. Men om man hade skippat den där tråkiga kärlekshistorien mellan Walter och hans kollega, som absolut inte tillförde någonting. Dessutom hade man kunnat skippa att göra cheferna till de stereotypiskt onda och elaka människorna som oftast målas upp i filmer. Även Walters överdrivna heroiska dagdrömmande, hade inte behövts ta bort helt men skulle gärna kunnat tonas ner lite. Om allt detta hade gjorts så tror jag att det hade kunnat bli en mycket bättre film, en film som jag hade kunnat uppskatta mer i alla fall.

Nej jag föll aldrig riktigt för The Secret Life of Walter Mitty även om den hade sina guldstunder. Detta gör att vi landar någonstans mellan fyran eller femman. Tillslut får den hårda sanningen landa på en mycket stark 4/10, eftersom jag aldrig riktigt ogillade att kolla på filmen. Men det var alldeles för mycket som jag störde mig på för att möjligen kunna dela ut en femma.

Harry Potter and the Order of the Phoenix. "You're the weak one. And you'll never know love, or friendship. And I feel sorry for you." Gillade den ganska mycket. 7/10.

Adaptation

En film om en manusförfattare som försöker skriva ett manus utifrån en bok som handlar om en orkidéfantast. Han har svårt att få till en öppning och efter ett tag bestämmer han sig för att ta med sig själv och sin skrivprocess i manuset. Jag gillar att den är så skruvad, dock har jag lite svårt för slutet i träsket.

7/10

Manos: The Hands of Fate (1966)
http://www.imdb.com/title/tt0060666/?ref_=nv_sr_1

Ja det är kanske inte den sämsta filmen som har gjorts men jag kan förstå varför det finns folk som utnämner filmen till det. Varenda teknisk aspekt av filmen från klippning och regi till dialog och skådespel är av absolut lägsta klass men till dess fördel har den ändå någon läskig känsla eller aura kring sig och lite då och då får de till det. Tavlan med "The Master" och hunden är väl kanske det läskigaste om man ska peka ut något specifikt eller kanske twisten precis i slutet som faktiskt var det första som väckte lite intresse för filmen.

1/5

Ja, som du redan säkert förstått så är det ju ingen film för alla och gemene man men det finns fortfarande vi som gillar den. Själv föll jag för den direkt första gången som jag såg den, främst för att filmen omgärdades av ett slags mystiskt skimmer och aura om att vara världens sämsta film, samt att folk försvunnit och dött under mystiska omständigheter efter att filmen gjordes. Blev intresserad av att se filmen då jag var kring 12-13 år gammal runt 1999-2000, hade läst om den på IMDB och den greppade tag i mig direkt, men var inte förrens åtta år efteråt som jag såg den, gillar den otäcka atmosfären av utsatthet och sekten med The Master och Torgo i spetsen, en film som jag hoppas kommer på BD snart (verkar vara ett hästjobb) och kommer att bära med mig den resten av livet!

Jag förstår om man gillar den helt klart. För mig gjorde den inte mycket tyvärr men jag håller med om att den ändå har en speciell atmosfär (kanske mycket tack vare dessa händelser och rykten kring filmen) och en viss charm som inte bara är av sorten "komiskt dålig". Men med tanke på hur uttråkad och oengagerad jag kände mig när jag tittade på den känns allt annat än att sätta en etta fel.

Förstår det och som jag sa, en film som säkert inte går hem hos många.

Matulda och Megasen. Grym film, sköna effekter 9/10

The Wolf of Wall Street (2013)

Tre timmars underhållning, så kan man summera Wolf of Wall Street. Nothing more, nothing less. Leo blir bättre och bättre för varje film och jag får nog säga att Jonah Hill, som jag annars har svårt för, kändes väldigt genuin i sin roll som Donnie Azoff. Det var tråkigt att McConaughey var med så lite då jag med glädje hade sett mer av hans karaktär i filmen och samspelet mellan honom och Leo.

För att vara en Scorsese film saknade jag i alla fall något djup. Uppenbarligen ville Scorsese förmedla känslan av fullständig moralisk och etisk dekadens, vilket han lyckades med, men filmen var inte utmärkande utifrån hans talang.

Betyg: 3/5