Nothing (2003)
http://www.imdb.com/title/tt0298482/?ref_=fn_al_tt_1
Vincenzo Natali är kanske mest känd för sin debutfilm Cube (1997) som jag tycker är väldigt bra och även Cypher (2002) samt Splice (2009) som också båda är okay filmer. Nothing (2003) skiljer sig lite från dessa i att det är en komedi men den har fortfarande ett sci-fi-element.
Dave (David Hewlett) och Andrew (Andrew Miller) bor tillsammans i en liten lägenhet under motorvägen. Andrew lider av torgskräck och jobbar hemifrån eftersom han inte vågar lämna huset medan Dave har ett tråkigt kontorsjobb där alla jävlas med honom. Filmen börjar med en dag i deras liv där allt går åt helvete för båda. Det etableras snabbt att båda är losers med inget att förlora och när även deras hus ska rivas för att det står för nära motorvägen försvinner de båda till någon annan dimension eller värld. Exakt vad det är som händer får man aldrig veta men det är inte heller direkt nödvändigt. Det enda som existerar är deras hus och en oändlighet av ett vitt rum. Kanske utspelar sig det hela bara i deras sinnen?
De märker snart att de har förmågan att kunna tänka bort vad de vill, men det kan inte komma tillbaks sedan. Detta inkluderar minnen, tankar och känslor vilket ger filmen lite av en filosofisk aspekt vilket alltid är välkommet och det väckte en del tankar för mig kring vad som egentligen skulle hända om man tog bort icke önskvärda minnen och tankar. Hur skulle man förändras som person och skulle det egentligen vara något man vill göra? Är det inte det svåraste stunderna i livet som kanske format en mest som person? Fast att sitta och fundera på det för mycket ger filmen mer beröm än vad den kanske förtjänar då den själv aldrig direkt gräver in i något av det. Men det finns där och puttrar i bakgrunden. De gör bara aldrig något vettigt av det vilket jag tycker är synd. Det är en väldigt lättsam film till största delen med mer slapstick-liknande humor än vad jag personligen uppskattar och hela filmen känns som något som skulle kunna bli väldigt bra men blir kanske lite för tramsig ibland mot vad i alla fall jag uppskattade.
David Hewlett är speciellt bra i sin roll som Dave medan Andrew Miller kanske överspelar lite och filmen har helt klart sina stunder som jag tyckte var riktigt roliga med. Det var en över lag rolig film och jag reflekterar väl att jag gillar den en del i betyget sen. Den gick bara inte riktigt hem för mig hela vägen då jag till stor del såg ofullbordad potential. Filmen tar sig själv inte heller för seriöst så det är inte så att Vincenzio direkt försökte göra något annat än vad den är utan den lyckas med vad den vill åstadkomma. Vad den åstadkom var kanske bara inte helt vad jag önskar och tycker om, även om jag tyckte att det var en helt okay film!
2.5/5
http://www.imdb.com/title/tt0298482/?ref_=fn_al_tt_1
Vincenzo Natali är kanske mest känd för sin debutfilm Cube (1997) som jag tycker är väldigt bra och även Cypher (2002) samt Splice (2009) som också båda är okay filmer. Nothing (2003) skiljer sig lite från dessa i att det är en komedi men den har fortfarande ett sci-fi-element.
Dave (David Hewlett) och Andrew (Andrew Miller) bor tillsammans i en liten lägenhet under motorvägen. Andrew lider av torgskräck och jobbar hemifrån eftersom han inte vågar lämna huset medan Dave har ett tråkigt kontorsjobb där alla jävlas med honom. Filmen börjar med en dag i deras liv där allt går åt helvete för båda. Det etableras snabbt att båda är losers med inget att förlora och när även deras hus ska rivas för att det står för nära motorvägen försvinner de båda till någon annan dimension eller värld. Exakt vad det är som händer får man aldrig veta men det är inte heller direkt nödvändigt. Det enda som existerar är deras hus och en oändlighet av ett vitt rum. Kanske utspelar sig det hela bara i deras sinnen?
De märker snart att de har förmågan att kunna tänka bort vad de vill, men det kan inte komma tillbaks sedan. Detta inkluderar minnen, tankar och känslor vilket ger filmen lite av en filosofisk aspekt vilket alltid är välkommet och det väckte en del tankar för mig kring vad som egentligen skulle hända om man tog bort icke önskvärda minnen och tankar. Hur skulle man förändras som person och skulle det egentligen vara något man vill göra? Är det inte det svåraste stunderna i livet som kanske format en mest som person? Fast att sitta och fundera på det för mycket ger filmen mer beröm än vad den kanske förtjänar då den själv aldrig direkt gräver in i något av det. Men det finns där och puttrar i bakgrunden. De gör bara aldrig något vettigt av det vilket jag tycker är synd. Det är en väldigt lättsam film till största delen med mer slapstick-liknande humor än vad jag personligen uppskattar och hela filmen känns som något som skulle kunna bli väldigt bra men blir kanske lite för tramsig ibland mot vad i alla fall jag uppskattade.
David Hewlett är speciellt bra i sin roll som Dave medan Andrew Miller kanske överspelar lite och filmen har helt klart sina stunder som jag tyckte var riktigt roliga med. Det var en över lag rolig film och jag reflekterar väl att jag gillar den en del i betyget sen. Den gick bara inte riktigt hem för mig hela vägen då jag till stor del såg ofullbordad potential. Filmen tar sig själv inte heller för seriöst så det är inte så att Vincenzio direkt försökte göra något annat än vad den är utan den lyckas med vad den vill åstadkomma. Vad den åstadkom var kanske bara inte helt vad jag önskar och tycker om, även om jag tyckte att det var en helt okay film!
2.5/5
__________________
Senast redigerad av BlackMetal 2013-11-12 kl. 11:29.
Senast redigerad av BlackMetal 2013-11-12 kl. 11:29.
).
