Tomboy (2011) -
http://www.imdb.com/title/tt1847731/
Tomboy är en av de där filmerna som jag velat se väldigt länge utan att det blivit av, men idag tog jag tag i saken och satte mig ned för att en timme och tjugo minuters fransk film. I centrum står den unga flickan Laure. Hon och hennes familj - far, gravid mor och sexårig syster - flyttar till en lägenhet i en förort till Paris. Laure har kortklippt hår och tycker om mer pojkaktiga kläder, och när hon för första gången träffar jämnåriga Lisa så presenterar hon sig som Michaël.
Vi får sedan följa Laure/Michaël och hennes nya kamratgäng under sommaren innan skolan startar. Som ni säkert förstår så händer det något som avslöjar att Michaël egentligen är en flicka, och vi får se hur familljen och kamraterna hanterar det.
Paralleller måste dras till den fantastiska och likaledes franska
Ma vie en rose (1997) som handlar om en ung pojke som klär sig som flicka och använder läppstift, och hur det påverkar familj och grannskap. Där
Ma vie en rose är färgsprakande och - vad jag minns; det är nog tio år sedan jag såg den (dags att se den igen alltså) - använder humor för att berätta historien så är
Tomboy betydligt mer vardagsrealistisk.
Det bästa med filmen är barnen. Jag kan inte på rak arm nämna en film där jag sett barn agera så otvunget och äkta. Jag misstänker att stora delar av scenerna är helt oregisserade, och att man sedan bara klippt in dialogdelarna och de mer regisserade bitarna. Regissören Céline Sciamma (
Water Lilies) är väldigt minimalistisk i sin approach. Det finns inget onödigt i bild, inget onödigt i dialogen, inget onödigt i bildspråket.
Sciamma vågar också låta barnen bete sig normalt. Barns nakenhet, som borde vara det mest naturliga i världen, har ju på senare år blivit allt mer problematiserat av okunniga och korkade människor. I Frankrike verkar inte de tankebanorna ha haft ett så starkt genomslag som tur är, och man får se barn agera som barn agerar i verkligheten, vilket definitivt gör att filmen känns mer äkta.
Filmen är inspelad med en handfull inblandade och en helt vanlig Canon 5D systemkamera, vilket visar att det är fullt möjligt att göra bra film utan dyr utrustning.
Vad mer kan jag säga om filmen utan att förstöra upplevelsen för de som inte sett den? Inte så mycket mer än att det var en glädje att se den, från första bildrutan till sista. Den berättar en viktig historia om utanförskap och hur det är att vara annorlunda, och alla borde se den. Den bästa film jag sett i år.
5/5