Dog Day Afternoon (1975)
´En satans eftermiddag´. Ett väldigt passande namn på denna film. Det är verkligen en helvetes jobbig eftermiddag för dessa grabbar alltså. Bankrånets misslyckande var ju ett faktum redan från början när en av rånarna fegar ur och direkt visar osäkerhet och tvekan. Redan då var det kört. Han drog antagligen till sig uppmärksamhet också (trots att röken var nyckeln för polis och dylikt).
Al Pacino är verkligen expert på att spela dessa typer av roller. D.v.s. en instabil snubbe med en hel del problem runtomkring sig med nerverna ständigt på spel. Utmärkt! Även
John Cazale är så bra som han alltid var i sin tyvärr korta filmkarriär. Sådär grubblande, smått instabil och fåordig precis som vanligt. Han är riktigt bra. Ett annars alldeles lysande bankrånsdrama som nästan enbart utspelar sig i och utanför banken. Men man får som sagt ut en hel del via dialogerna som är högintressanta givetvis. Ett facit för hur illa det kan gå i ett bankrån helt enkelt. Lite smått kul att de 30 minuterna (i filmen) tog ca 1 timme på speltiden att få fram bussen.
Sammanfattningsvis gillar jag denna starkt!
8/10 bankvalv