X miljoner - Vad säger de officiella siffrorna?

Den godtyckligt hopkokade sexmiljonerssiffran fanns ju som sagt utbildad senast i februari 1943:
http://www.onethirdoftheholocaust.com/mov_pages/09_mov.html

Det förvånar mig svårligen att förintelseförsvararna håller fast vid den. Eller ja, förresten, få saker förvånar mig numera.

Segern i det "stora fosterländska kriget" var det största propagandanumret i Sovjet under hela efterkrigstiden, särskilt som de knappt kunde leverera i något annat avseende överhuvudtaget. Du föreslår väl inte på allvar att Kreml skulle offra denna "success story", eller det minsta inskränka domen över de onda "kapitalistiska" fascisthitleristerna?

Detta förutsatt att ledarskiktet på 50-talet ens hade en aning om vad som kan ha försiggått tio år tidigare.

Åjo! De hade kunnat lägga en del av skulden på de listiga judarna utan att rentvå Tyskland.

Tja, jag finner det helt enkelt inte realistiskt. Och som sagt, det bygger på att man i Kreml på 50- och 60-talet ens skilde ut och hade koll på Förintelsen i fakta och sägen.

Men varför har inte ett pip läckt ut efter det att arkiven öppnats? Något borde man ju kunna hitta där om judarna till största delen absorberades av Sovjet?

Givet att massa judar i största tysthet hade absorberats av Sovjet så hade man i slutet av 60-talet (det var först då som Israel närmande sig USA, inte "50-60-talen") kunnat leverera en hyfsat trovärdig rationalisering till varför de avslöjade det just då. De hade framställt sig själva som offer för en stor komplott och fått förbehållslöst stöd av sina allierade i Afrika och Mellanöstern.

Ge Jean-Claude Prassac några år till så är han nere på noll, Auschwitz var egentligen ett tivoli...

Pressac? Det är bara det att han dels är död och dels fattade hur det låg till efter att ha undersökt Auschwitz.

Menar du att han kom fram till en annan siffra än 630 000 efter att ha undersökt Auschwitz?

Känner inte till de exakta detaljerna. Vet bara att han insåg att Auschwitz var en (trumvirvel) dödsfabrik (fanfar.)

Hans resa liknar den som Petra Östergren gjorde när hon gick från att tro på att pornografi var en homogen samling våldtäktsmanualer till något ytterst heterogent och inklusivt.