Måste bara berätta det här... Det hände i förrgår kväll, var sjukt trött och mådde väl inte helt okej, bestämde mig hur som helst för att packa pipan och gasa lite. 
Jag tänder pipan med WW i och drar på en Hallucinogen låt, tänder rökelsen och lägger mig ner i soffan med hörlurarna och blundar. På ett ögonblick byts rummet ut till ett komplext ljudlandskap, det pulserar, förundrar och omfamnar mig. Det låter som en djup djungel och den är överallt omkring mig, till slut kan jag knappt röra på mig för hela mitt sinne är riktat innåt. Här nånstans börjar jag känna obehag i och med att det inte är "jag" som kontrollerar situationen längre, jag är tvungen att pressa upp ögonen men möts av ett nersläckt rum, men som tur är den trippiga och underbara skärmsläckaren på och jag lugnar mig...jag faller tillbaka in i djupet igen..
Väl inne i mörkret igen känns det bra men rätt vad det är känns det som någon spikar fast mig mentalt i soffan! Jag fylls av en stor känsla som omhuldar hela mitt inre väsen, det blir intensivare och intensivare, jag har ingen kontroll alls vid det här laget, dom fysiska kramperna förbytts i en slags bön på engelska, med ord jag inte förstår och då händer det! när jag inte skulle kunna hålla emot en sekund till... Poff! Datorn stänger av sig själv (strömmen bryts), och det var verkligen på toppen, det går inte att beskriva. Det var på hundradelen av en sekund, hade en milliesekund gått till hade jag nog inte mått bra i psyket just nu...
Jag sätter mig upp i soffan, rummet är kolsvart och knäpptyst och det känns som någon är inne i rummet, men det finns ingen energi kvar i rummet, det känns nästan som efter ett åskoväder. Jag vågar först inte röra mig, men kryper i chock fram till datorn och trycker på boot-knappen, men det händer ingenting, paniken sprider sig och jag känner mig fortfarande inte ensam, jag slänger mig efter tv-dosan och trycker på den. Det blir min räddning och jag återfår lugnet...
Jag upprättar med det samma en slags "Astral sköld" runt mig, utan att slita blicken från TV:n. Kalla mig galen eller psykotisk, för jag bryr mig inte, men tills jag kände mig helt ensam igen satt jag i min "sköld" och förklarade att jag var starkare än anden och att han inte hade någon som helst makt över mig och att han ska ge sig av. "Du har inget här att göra", är ett exempel på meningar jag uttalade. Jag lyckades somna några timmar senare, men valde att sova i ett annat rum med stängd dörr, då det inte kändes "rent" i mitt rum. Jag sov i 16 timmar i sträck.
Jag tänder pipan med WW i och drar på en Hallucinogen låt, tänder rökelsen och lägger mig ner i soffan med hörlurarna och blundar. På ett ögonblick byts rummet ut till ett komplext ljudlandskap, det pulserar, förundrar och omfamnar mig. Det låter som en djup djungel och den är överallt omkring mig, till slut kan jag knappt röra på mig för hela mitt sinne är riktat innåt. Här nånstans börjar jag känna obehag i och med att det inte är "jag" som kontrollerar situationen längre, jag är tvungen att pressa upp ögonen men möts av ett nersläckt rum, men som tur är den trippiga och underbara skärmsläckaren på och jag lugnar mig...jag faller tillbaka in i djupet igen..
Väl inne i mörkret igen känns det bra men rätt vad det är känns det som någon spikar fast mig mentalt i soffan! Jag fylls av en stor känsla som omhuldar hela mitt inre väsen, det blir intensivare och intensivare, jag har ingen kontroll alls vid det här laget, dom fysiska kramperna förbytts i en slags bön på engelska, med ord jag inte förstår och då händer det! när jag inte skulle kunna hålla emot en sekund till... Poff! Datorn stänger av sig själv (strömmen bryts), och det var verkligen på toppen, det går inte att beskriva. Det var på hundradelen av en sekund, hade en milliesekund gått till hade jag nog inte mått bra i psyket just nu...
Jag sätter mig upp i soffan, rummet är kolsvart och knäpptyst och det känns som någon är inne i rummet, men det finns ingen energi kvar i rummet, det känns nästan som efter ett åskoväder. Jag vågar först inte röra mig, men kryper i chock fram till datorn och trycker på boot-knappen, men det händer ingenting, paniken sprider sig och jag känner mig fortfarande inte ensam, jag slänger mig efter tv-dosan och trycker på den. Det blir min räddning och jag återfår lugnet...
Jag upprättar med det samma en slags "Astral sköld" runt mig, utan att slita blicken från TV:n. Kalla mig galen eller psykotisk, för jag bryr mig inte, men tills jag kände mig helt ensam igen satt jag i min "sköld" och förklarade att jag var starkare än anden och att han inte hade någon som helst makt över mig och att han ska ge sig av. "Du har inget här att göra", är ett exempel på meningar jag uttalade. Jag lyckades somna några timmar senare, men valde att sova i ett annat rum med stängd dörr, då det inte kändes "rent" i mitt rum. Jag sov i 16 timmar i sträck.
