Som flertalet icke-muslimer är väl medvetna om, är möjligheten till öppen debatt med djupt troende muslimer mycket begränsad, något som inte på långa vägar återfinnes kristna debattörer emellan eller med dessa i diskussion med tillskyndare för andra samfund eller med icke-troende.
Muslimen om sin religion
Muslimer yttrar sig mycket mer än andra om sin religion, som de är lärda att göra och medger ingen kritik av religionen som sådan resp. mot sharia-lagen, som också anses oantastlig. Den muslimska slutenheten lär vara ett viktigt, bidragande skäl till att någon reformation, liknande den kristna hittills inte har varit möjlig. Eftersom Islam inte bara representerar en religion utan också ett politiskt/juridiskt/socialt system, finns alltför många krafter som för sin egen makt/position är angelägna om att konservativt motarbeta varje förändring som kan uppfattas vara riskabel för den rådande ordningen.
De muslimska makthavarnas intressen
För de muslimska makthavarna har indoktrineringen, från tidig ålder (den egna och det uppväxande släktets), utgjort ett viktigt medel till att få massan att röra sig i samma riktning. Förmågan att utnyttja pricipen:
"det finns inga vänner som är så såta som de med gemensmma ovänner"
har under årens lopp förfinats till perfektion. Det gamla hatet mot judar - i modern tid effektivt riktat mot Israel - har ytterligare förbättrats genom hatet mot USA. Genom att fokusera på gemensamma fiender, har de muslimska makthavarna kunnat avleda uppmärksamheten från sina egna tillkortakommanden (bristande utbildningssystem, närmast obefintlig egen utveckling, dålig ekonomi/fattigdom, dålig vattenförsörjning etc.) allt beroende på den i diktaturen inbyggda inkompetensen.
Islam som drog
Även om liknelsen kan uppfattas drastisk, finns vissa drag hos djupt indoktrinerade personligheter (inte bara religiösa) som liknar droganvändarens - man kan bara göra denne ansvarig för att ha inlett drogmissbruket. Efter en tid tar drogen över och i vissa fall (heroin) finns i praktiken ingen möjlighet att stå emot de vansinnesimpulser som påverkar sinnet - dessa integreras som naturliga ingredienser i tankemönstret.
I fallet Islam (drogliknelsen) tillkommer en allvarligt komplicerande faktor, samfundet - alla detaljer som bidrar till den sociala samhörigheten. Avvikelser från detaljstyrningen under dagens och årets lopp, som Islam tvingar till, uppfattas som kritiska. Ingen vill betraktas tendera gå i avfällingens riktning.
Förklaringen till muslimers försvar för grymhet stipulerad av Islam
Av skälen ovan kan de (för oss icke-muslimer) mest avskyvärda uppfattningar inte direkt skyllas den indoktrinerade - t.ex. att stening av otrogna eller homosexuella skulle vara förenligt med normal medmänsklighet.
För de av Islam djupast belastade (med därav bristande förmåga att tänka fritt, naturligt, empatiskt) spelar ingen roll att det idag är vetenskapligt klart utrett att t.ex. homosexualiteten är medfödd. Om genom Islam (sharia-lagen) fastställts att homosexualiteten inte skall anses som en medfödd läggning, blir den åsikten (hur felaktig den än är) gällande. Det är inte fråga om att "dumheten bedrar visheten" utan om indoktrineringen som fråntar den troende självständigt, sunt tänkande. Därför bör betonas att den enskilde muslimen själv inte i första hand skall utgöra målet för kritiken utan Islam.
Dags för muslimsk reformation
På liknande sätt, som Kristendomen reformerades, är det alltså dags för en muslimsk motsvarighet. Den nödvändiga, muslimska reformationen måste bl.a. gå ut på att Islams tillskyndare bibringas kunskap om verkligheten, så som vi i modern tid känner den. Hur denna reformation skall kunna få bukt med de konservativa uppfattningar som Islam härbärgerar och som vetenskapligt motbevisats, blir en fråga för de mer sansade muslimerna att själva komma på lösningen till.
Det brukar framhållas att väst skall hålla fingrarna borta från Islam vad gäller möjligheterna till reformation. Frågan är dock om inte de europeiska länderna kan bidra med åtgärder som ökar möjligheten för de reformvänliga muslimerna? Varför skulle inte, till väst invandrade muslimer via Internet kunna sprida positiv information genom de erfarenheter de skaffat sig i väst?
Önskemål om ökad öppenhet från muslimsk sida
Det verkar som om många muslimer använder metoden att komma ifrån kravet på sakliga motiveringar med att enbart påpeka att de tycker på ett visst sätt. Det kan t.ex. komma som avslutning på en diskussion, om det uppenbart felaktiga i att döda homosexuella genom stening (eftersom de är födda homosexuella och alltså inte kan göras ansvariga för sin läggning):
- "Shariah ser inte på homosexualiteten som en medfödd läggning"
och/eller
- "jag anser är shariahlagarna är rimliga, allihopa"
Man har alltid förhoppningen att en muslim som uttrycker sig så, innert inne, inte är lika känslokall och empatilös som uttryckssättet annars antyder. Personligen vill jag helst tyda muslimens rädsla för att instämma i fullt naturlig kritik mot direkt vansinnigt, religiöst baserat regelverk, som resultatet av ren indoktrinering och överdriven hänsyn till ett samfund som inte tål kritik.
Till forumets medlemmar
En viktig del av debatten på religionsforumet berör faktiskt Islam kontra Kristendom (inget märkligt, då dessa två råkar vara de största religionerna). Flertalet debattörer har därför intresse av den sorts öppenhet som främjar pragmatisk, (konstruktiv, logisk) diskussion - inte den som begränsas av ideologiska band, som inte ger friheten att tala fritt ur hjärtat.
Vilka idéer har ni, som skulle kunna bidra till att, bättre än hittills, locka fram de innersta tankarna hos forumets debattörer?
Muslimen om sin religion
Muslimer yttrar sig mycket mer än andra om sin religion, som de är lärda att göra och medger ingen kritik av religionen som sådan resp. mot sharia-lagen, som också anses oantastlig. Den muslimska slutenheten lär vara ett viktigt, bidragande skäl till att någon reformation, liknande den kristna hittills inte har varit möjlig. Eftersom Islam inte bara representerar en religion utan också ett politiskt/juridiskt/socialt system, finns alltför många krafter som för sin egen makt/position är angelägna om att konservativt motarbeta varje förändring som kan uppfattas vara riskabel för den rådande ordningen.
De muslimska makthavarnas intressen
För de muslimska makthavarna har indoktrineringen, från tidig ålder (den egna och det uppväxande släktets), utgjort ett viktigt medel till att få massan att röra sig i samma riktning. Förmågan att utnyttja pricipen:
"det finns inga vänner som är så såta som de med gemensmma ovänner"
har under årens lopp förfinats till perfektion. Det gamla hatet mot judar - i modern tid effektivt riktat mot Israel - har ytterligare förbättrats genom hatet mot USA. Genom att fokusera på gemensamma fiender, har de muslimska makthavarna kunnat avleda uppmärksamheten från sina egna tillkortakommanden (bristande utbildningssystem, närmast obefintlig egen utveckling, dålig ekonomi/fattigdom, dålig vattenförsörjning etc.) allt beroende på den i diktaturen inbyggda inkompetensen.
Islam som drog
Även om liknelsen kan uppfattas drastisk, finns vissa drag hos djupt indoktrinerade personligheter (inte bara religiösa) som liknar droganvändarens - man kan bara göra denne ansvarig för att ha inlett drogmissbruket. Efter en tid tar drogen över och i vissa fall (heroin) finns i praktiken ingen möjlighet att stå emot de vansinnesimpulser som påverkar sinnet - dessa integreras som naturliga ingredienser i tankemönstret.
I fallet Islam (drogliknelsen) tillkommer en allvarligt komplicerande faktor, samfundet - alla detaljer som bidrar till den sociala samhörigheten. Avvikelser från detaljstyrningen under dagens och årets lopp, som Islam tvingar till, uppfattas som kritiska. Ingen vill betraktas tendera gå i avfällingens riktning.
Förklaringen till muslimers försvar för grymhet stipulerad av Islam
Av skälen ovan kan de (för oss icke-muslimer) mest avskyvärda uppfattningar inte direkt skyllas den indoktrinerade - t.ex. att stening av otrogna eller homosexuella skulle vara förenligt med normal medmänsklighet.
För de av Islam djupast belastade (med därav bristande förmåga att tänka fritt, naturligt, empatiskt) spelar ingen roll att det idag är vetenskapligt klart utrett att t.ex. homosexualiteten är medfödd. Om genom Islam (sharia-lagen) fastställts att homosexualiteten inte skall anses som en medfödd läggning, blir den åsikten (hur felaktig den än är) gällande. Det är inte fråga om att "dumheten bedrar visheten" utan om indoktrineringen som fråntar den troende självständigt, sunt tänkande. Därför bör betonas att den enskilde muslimen själv inte i första hand skall utgöra målet för kritiken utan Islam.
Dags för muslimsk reformation
På liknande sätt, som Kristendomen reformerades, är det alltså dags för en muslimsk motsvarighet. Den nödvändiga, muslimska reformationen måste bl.a. gå ut på att Islams tillskyndare bibringas kunskap om verkligheten, så som vi i modern tid känner den. Hur denna reformation skall kunna få bukt med de konservativa uppfattningar som Islam härbärgerar och som vetenskapligt motbevisats, blir en fråga för de mer sansade muslimerna att själva komma på lösningen till.
Det brukar framhållas att väst skall hålla fingrarna borta från Islam vad gäller möjligheterna till reformation. Frågan är dock om inte de europeiska länderna kan bidra med åtgärder som ökar möjligheten för de reformvänliga muslimerna? Varför skulle inte, till väst invandrade muslimer via Internet kunna sprida positiv information genom de erfarenheter de skaffat sig i väst?
Önskemål om ökad öppenhet från muslimsk sida
Det verkar som om många muslimer använder metoden att komma ifrån kravet på sakliga motiveringar med att enbart påpeka att de tycker på ett visst sätt. Det kan t.ex. komma som avslutning på en diskussion, om det uppenbart felaktiga i att döda homosexuella genom stening (eftersom de är födda homosexuella och alltså inte kan göras ansvariga för sin läggning):
- "Shariah ser inte på homosexualiteten som en medfödd läggning"
och/eller
- "jag anser är shariahlagarna är rimliga, allihopa"
Man har alltid förhoppningen att en muslim som uttrycker sig så, innert inne, inte är lika känslokall och empatilös som uttryckssättet annars antyder. Personligen vill jag helst tyda muslimens rädsla för att instämma i fullt naturlig kritik mot direkt vansinnigt, religiöst baserat regelverk, som resultatet av ren indoktrinering och överdriven hänsyn till ett samfund som inte tål kritik.
Till forumets medlemmar
En viktig del av debatten på religionsforumet berör faktiskt Islam kontra Kristendom (inget märkligt, då dessa två råkar vara de största religionerna). Flertalet debattörer har därför intresse av den sorts öppenhet som främjar pragmatisk, (konstruktiv, logisk) diskussion - inte den som begränsas av ideologiska band, som inte ger friheten att tala fritt ur hjärtat.
Vilka idéer har ni, som skulle kunna bidra till att, bättre än hittills, locka fram de innersta tankarna hos forumets debattörer?
). Min åsikt angående stirkt troende muslimer lämpar sig nog inte här, jag skulle säkerligen bli utesluten å det snaraste om jag uttryckte dem.
och sen faktiskt lita på svaren de ger er. ofta är det ju snarare så att ni vill att de ska bekräfta era påståenden om dem, och när de sen motsger er så kallar ni dem lögnare. på vilket sätt kan man idka dialog med någon som förutsätter att man är lögnare?