Allt är abstrakt och avlägset.

Denna sommaren skulle bli den bästa sommaren i mitt liv, tog studenten den 1 juni - men på något sätt så känns det inte som att jag har upplevt den, jag känner mig helt svart inombords.

Jag har varit på tre festivaler, varit mycket med mina vänner och min flickvän som jag älskar, jag har en familj som älskar mig men något inom mig fungerar inte. Jag kan gråta. jag är relativt känslosam av mig, men ändå så känns det som att jag inte upplever något. Jag har inte gjort något i sommar känner jag, men det har jag. Det känns som att hela världen är en bit ifrån mig och jag upplever inte det jag gör på riktigt.

Vad är det för fel? Är det något som ligger och gnager på mig innifrån som jag inte vågar, orkar inse?

Har någon liknande upplevelser och vad gör man? jag vill inte leva såhär. Jag vill leva i verkligheten. Spelar ingen roll att jag kan ha roligt och leva som vanligt, när jag sitter själv så existerar inget.

Edit: råkade lägga den i akuten, det var inte meningen.

Ångest inför vad du ska göra nu efter plugget?
Festar, krökar o har kul, men du vet att det är tillfälligt?

Svårt att vara här o nu? För höga förväntningar?

Men rabarber, isolering, och en handtralla då o då löser nog dina problem

Du har ju uppenbarligen allt. Så jag tror att du är bög.
Det gnager inom dig och det är på tiden att du kommer ut, vilken annan förklaring skulle vara rimlig?

Du blir äldre helt enkelt. Upplevelser är inte lika spännande längre. Första gången du var på festival var det verkligen en upplevelse, andra gången inte lika mycket och sjunde gången känns det knappt som en upplevelse.

Testa att göra något helt nytt, en helt ny upplevelse som du aldrig upplevt förut så kommer det nog tillbaka.

Detta är MYCKET vanligt bland unga människor, mig själv inkluderat.
I ditt fall så låter det som de typiska existensiella kännslomässiga slitningarna som uppstår när man blir äldre. Kan låta enkelt förklarat när det känns väldigt jobbigt och dramatiskt.

Jag har drabbats av samma grej fast mitt är kopplat till ett ångestsyndrom som jag ska få medecin för nu. För dig så kansle det gäller att hitta dig själv och din funktion i livet, om man nu tror sig ha en sådan

Det du upplever är i alla fall derealiseringskänslor utan att för den delen vara drabbad av en direkt sjukdom. Det kommer gå över och du kommer ha ett bra liv så länge du lyssnar på din inre röst, den som talar om vem du är och vad du ska göra för att må bra. Tyvärr så lyssnade jag inte på den rösten och jag mår verkligen inte bra....

Min psykiatriker hjälpte mig att komma fram till ordet "kulissvärld" som beskrivning på det jag upplevde och det stämde bra. Kanske stämmer för dig med?
Tyvärr så har jag också fått depersonalisation också så nu känner jag jättesplittrad som person, vet vem jag är men "känner" inte det liksom och på detta så känns världen helt själlös.....inte kul...

Hmm... du verkar vara en krävande människa kanske ? inget fel på det men låt mig analysera och börja med det roliga först.

1.Du har varit på 3 festivaler.
detta borde varit en rolig upplevelse och ett gott minne för "Sommaren 07" redan där.
2.Du har en flickvän som du älskar.
Pojk du borde vara glad och nöjd här med ! Hitta på saker med henne och skapa fina minnen helt enkelt. Jag hade varit lycklig på riktigt om jag hade varit i din situation.
3.Du har en familj som älskar dig.
Underbar mening ! Jag önskar att jag också hade det. Detta är något som du verkligen borde uppskatta.
4.Något inom dig fungerar inte ?.
Jasså ? Jag tycker du borde vara glad som har det så bra ställt redan med ett liv fyllt av kärlek och glädje. Ta vara på det du har !, men iaf så jag kan jag säga att prova på ny saker är altid roligt. Du är bara väl typ runt 19 år nu ? du har gott om tid att finna och göra ny saker ,och det kommer altid en ny sommar också.

Så slappna av grabben och tänk igenom din situation. Du har det bra !