Hur är det att jobba som sjuksköterska?

Det svåraste för mig att bolla är "spindeln-i-nätet"-funktionen som jag har ett hatkärleksförhållande till. Och då menar jag inte bara samordningsrollen när det gäller direkt patientrelaterade ärenden, utan att alltid vara den alla andra yrkeskategorier vänder sig till och hur min yrkesroll "spänner" över så många andra yrkeskategoriers områden. Alla förväntar sig något av mig, undersköterskorna förväntar sig allt som oftast ett svar eller hjälp på studs oavsett vad jag har att prioritera bort. Läkarna förväntar sig realtidsuppdatering angående en viss patients tillstånd trots att jag har sju andra patienter att hålla minst lika stor koll på och baserar till stor del alla sina bedömningar på mina observationer. Kuratorerna förväntar sig att jag alltid gjort en bedömningen hur det sociala nätverket ser ut och ifall det finns riskfaktorer som gör att närstående är mer sårbara och att jag vet vad alla närstående heter och vilken relation de har till patienten. Sjukgymnasten förväntar sig att jag har full koll på vid vilken tidpunkt patienten kan/orkar/vill träna och att jag kommer att se till att det blir så. Arbetsterapeuten förväntar sig att jag vet exakt hur många trappsteg det är upp till patientens lägenhet. Närstående förväntar sig att jag vet precis hur onkologens senaste bedömningen såg ut och när patienten ska tillbaka dit och på vilket sätt patienten då behöver transporteras... Och så vidare...

Det är helt klart en bit i mitt yrke som jag inte tycker kanske kommer fram så mycket under utbildningen. Det innebär givetvis även att mitt arbete är otroligt mångfacetterat, att jag har ett stort ansvar och att jag lär mig saker varenda dag, men det kräver att jag kan kommunicera tydligt med varje instans och att jag är klar över vad som är mitt ansvarsområde och vad jag kan delegera.

Jag kan inte tänka mig något roligare eller mer utvecklande arbete. I ena sekunden möter jag ett barn vars mamma precis tagit sitt sista andetag, och i andra sekunden kopplar jag en propofol-infusion i en central infart eller assisterar en buktappning. Blandningen mellan avancerad medicinsk teknik och det mest basala och mänskliga är överhängande och fascinerande. Just inom palliativ vård blir sjuksköterskans kompetensområde ställd till sin spets och jag känner att jag är på helt rätt plats.

För att jobba som sjuksköterska fick han ut en rätt stor lön efter skatt. Vad jag satte det i relation till med stor lön var ifall han alltid fick ut så mycket eller om det var jul/nyårs perioder eller konstant. Jag vet allt för väl att sjuksköterskor inte tjänar allt för bra

Vilka avdelningar/områden är roligast att jobba på? Vad tycker ni?

Är det inte väldigt stressigt att jobba inom vården? Spec ambulanssk. Jag är empatisk och välvillig men skulle aldrig kunna ha ett yrke inom vården. Allt för mycket stress. En riktig kontorsnisse.

Allt beror på vad man har fallenhet för och vad man gillar att göra antar jag, precis som med allt annat. Själv vill jag vara på avdelningar där man får göra lite grann utöver omvårdnadsdelen. Gärna någon form av akutavdelning där de är högre utbyte på patienter.


Det är det, mycket att göra och hålla reda på. Att ha koll på alla olika saker och försöka jaga rätt på rätt personer är inte alltid så enkelt. Angående ambulansssk tror jag det är mindre stressigt över lag. Då har du oftast en person du ska göra saker med, visst så kan dem vara dåliga och man blir stressad för att försöka rädda liv eller hinna med allt men det är nog en annan form av stress än på avdelning. (inte själv jobbat på ambulans)

Har precis börjat jobba som SSK så vet inte vad som är normalt vanligtvis. Men går bara enligt schema. Fick en del pengar för min övertid, det är allt.

Bra lön men du har säkert jobbat hårt för det. Jag brukar inte få ut mycket mer än 30000 och då jobbar jag i Norge. Natt när det finns annars dag och afton. Iofs boende betalt också.

Jag arbetar som undersköterska på en vårdavdelning på ett sjukhus. Jag var länge inne på att plugga till SSK tills jag började jobba där jag arbetar nu.

Arbetsbelastningen är sjukt hög, syrrorna har hur mkt som helst att göra, ofta får jag som usk bolla vidare frågor och funderingar till ssk, jag får inte heller dokumentera i journalerna viktiga saker som bara jag som usk ser hos patienterna. All belastning läggs över på syrrorna, de hinner sällan ta en kopp kaffe med oss uskor för de har så mkt att göra, tycker faktist synd om dem.

Det värska av allt är att de tjänar bara ett par tusenlappar mer än vad vi gör vilket är så fy skam med tanke på hur mycket ansvar de har i sitt yrke. Vissa färdigutbildade syrror som kommer o jobbar hos oss tjänar tom MINDRE än vad uskorna gör som har arbetat där i 20-30 år... helt sjukt!

Det enda positiva med yrket är, förutom att det är så himla roligt och lärorikt, att man behöver inte oroa sig att gå runt arbetslös då man i princip kan välja o vraka bland arbete på vårdavdelningar, mottagningar, vårdcentraler, inom kommun m.m.

Slitigt? Om man är rädd om sin rygg är väl knappast undersköterska det mest optimala.

Ska vi inte nu en gång för alla göra slut på myten om Damen med lampan? Florence Nightingale .. var alls inte någon mesig sköterska som lät sig nöjas med att yrket skulle betraktas som ett kall! Att Denna föreställning och myt om en självständig och oerhört intelligent och rakryggad kvinna får leva kvar i nutid är för mig obegripligt.

"SJÄLVSTÄNDIG TÄNKARE. Med förbättrad kost och hygien minskade Florence Nightingale på ett sensationellt sätt dödligheten bland Krimkrigets skadade. Åsa Moberg berättar om en slug och självförverkligande sjukvårdspionjär som var kunnig i statistik."

Hennes hem blev en tankesmedja och lobbyingcentral, hon var ”informell remissinstans för en lång rad brittiska regeringar”, Europas mest framstående expert på *hygien och förebyggande hälsovård.

http://www.svd.se/kultur/litteratur/...lik_288073.svd

Istället för att spy på myten om Florence N .. den myt som hennes motståndare? skapat.. borde vi faktiskt läsa mera om denna modiga och starka kvinna.. innan vi dömer henne.

Att arbeta som ssk är verkligen en utmaning..

(q)Det svåraste för mig att bolla är "spindeln-i-nätet"-funktionen som jag har ett hatkärleksförhållande till. Och då menar jag inte bara samordningsrollen när det gäller direkt patientrelaterade ärenden, utan att alltid vara den alla andra yrkeskategorier vänder sig till och hur min yrkesroll "spänner" över så många andra yrkeskategoriers områden. Alla förväntar sig något av mig, undersköterskorna förväntar sig allt som oftast ett svar eller hjälp på studs oavsett vad jag har att prioritera bort. Läkarna förväntar sig realtidsuppdatering angående en viss patients tillstånd trots att jag har sju andra patienter att hålla minst lika stor koll på och baserar till stor del alla sina bedömningar på mina observationer. Kuratorerna förväntar sig att jag alltid gjort en bedömningen hur det sociala nätverket ser ut och ifall det finns riskfaktorer som gör att närstående är mer sårbara och att jag vet vad alla närstående heter och vilken relation de har till patienten. Sjukgymnasten förväntar sig att jag har full koll på vid vilken tidpunkt patienten kan/orkar/vill träna och att jag kommer att se till att det blir så. Arbetsterapeuten förväntar sig att jag vet exakt hur många trappsteg det är upp till patientens lägenhet. Närstående förväntar sig att jag vet precis hur onkologens senaste bedömningen såg ut och när patienten ska tillbaka dit och på vilket sätt patienten då behöver transporteras... Och så vidare...(q)

Grymt beskrivet, till skillnad från dig hatar jag att vara denna spindeljävel. Sedan tar du upp mycket positivt i arbetet men det är snarare korta möten tyvärr. Så strukturerade, beskäftiga , stresståliga
"bror duktig" personer, känn kallet!!!

Quotes från två olika antar jag?

Det där skiljer sig nog mycket från ställe till ställe. Visst frågar alla yrkeskategorier de där frågorna men man får ha det viktiga i huvudet. Jag kommer inte ihåg alla provsvar som alla patienter har eller hur allas avföring varit senaste tiden, som tur var förs det in i journalerna så man får helt enkelt gå in och kolla. Med de andra yrkeskategorierna försöker man hålla en dialog men de man inte kan svara på brukar de ta reda på själv där jag jobbar. Jag går genom lite kort varför de blivit kontaktade/behövs och sedan pratar de med patienten i fråga. har jag tid är jag med annars brukar de berätta efteråt vad de rekommenderar.

Innan jag pluggade var jag rätt långt ifrån någon spindel i nätet men tycker inte det ska avskräcka någon, man kommer in i det. Sen om det är mycket får man helt enkelt prioritera, kan man inte svaret så får man helt enkelt säga det så kanske de själva kan kolla upp saker då det rör deras arbete.