För min del så var det ett 128MB 100mhz minne om inte C-64 räknas
Jag har två starka minnen från väldigt låg ålder som jag tänker på lite då och då och är 45år nu.
Är inte helt säker på exakt ålder men första är jag nästan säker på var vid 1år och på födelsedagen.
Det andra mer osäkert men troligen 1,5-2 år gammal då jag är rätt säker på att jag kunde gå relativt bra men det var besvärligt o ta sig upp i en soffa.
1, Detta är det starkaste av dom två minnena.
Det var min födelsedag och troligen 1år men kan ha varit 2år.
Farmor/farfar var där och farmor skulle ge mig sin present och hon satt med mig i knäet i en fåtölj, tog fram presenten och jag var på hugget o ville ha den/sträckte mig efter den direkt.
Men hon satte/ställde ner mig på golvet så jag stod och höll mig i fåtöljen sen gick hon 2-3 steg (sina dvs en vuxen) och satte sig på huk och ville att jag skulle gå till henne för att få presenten.
Allt övre minns jag
Jag hade gått några få steg 1-2 gånger utan att hålla i mig i nåt några dagar innan (enligt morsan, minns ej det själv).
När hon satte ner mig så blev jag lite små arg , och sen lite mer arg när hon gick ifrån mig, sen började kalla på mig med presenten jag egentligen redan skulle haft så blev jag riktigt arg.
Så tog den längsta promenaden i mitt liv för att få tag i presenten tog den och vände mig om och ett steg ifrån farmor (var ju förbannad på henne) samtidigt som jag satte mig med det där barn ploppet.
Sen var det nåt tråkigt klädesplagg i presenten som jag omedelbart kastade iväg o gjorde mig mer förbannad.
Detta var riktig ilska (som jag haft 3-4 gånger under hela mitt liv) men inget jag visade förutom lite först när hon satte ner mig på golvet (enligt morsan och mitt eget minne).
Så ingen som var där visste att jag var arg på farmor enda var att jag undvek henne resten av dagen vilket morsan/farmor tyckte var lite konstigt.
Dom nästa 3-4 besöken av farmor heller vi besökte dom under i alla fall 6mån så höll jag mig ifrån farmor så gott det gick (har dock bara nåt svagt enstaka minne av detta).
För en 10-15 år sedan när jag berättade allt detta för morsan så gick det upp ett ljus för henne och hon kom genast ihåg födelsedagen (kommer dock ej ihåg vad hon sa om jag fyllde 1 heller 2) men mer dom nästkommande besöken då jag inte var mig själv alls inför farmor längre och sa det var därför du inte var dig själv, då du fortfarande var arg på henne.
Långsint?
Näe tycker ni
Men ja går det över en viss magisk gräns så är jag långsint till förbannelse, men strax innan den gränsen så går allt över på 15sek.
2, Den bättre historien med kontentan att allt ett barn gör bör inte alltid berömmas!
Tror detta hände lite senare då jag som jag sa tror att jag kunde gå lite bättre.
Farbror var på besök en vanlig dag/helg (tror jag) han satt i två sits soffan o tittade på tv medans morsan och/eller farsan (har dock inget minne av farsan alls i detta sammanhang så gissar att han inte var där) kokade kaffe eller nåt sånt i köket.
Så det var han och jag i vardagsrummet och efter ett tag slutade jag leka på golvet med vad det nu var och klättrade upp i tre sits soffan och satte mig i mitten o tittade på tv ett tag.
Lade sen av en riktig högljudd brakskit med tillhörande laddning (hade bara en blöja på mig) och tittade stolt på farbror, han tittade på mig och små skrattade lite (han var inte van/bekväm med ungar alls).
Och då morsan/farsan alltid var så glada/positiva åt att jag sket i blöjan så tänkte jag att jag måste visa det för farbror och kröp i soffan över ett litet bord som stod i hörnet mellan dom två sofforna och hade samma höjd som armstöden och ingen glipa över till två sits soffan (enklare än att behöva klättra ner/upp i sofforna).
Och just när jag skulle visa blöjan full av skit så tryckte det på igen och en ännu värre brakskit med större laddning hände samtidigt som jag lutar mig bakåt, lägger mig på ryggen och sen drar upp benen/tar tag i fötterna så att så mycket som möjligt av arslet skulle visas så började det läcka ut.
Varvid farbror fick en duktig kväljning och vände sig ifrån mig och spydde ut ur vädrings fönstret, som var just bredvid soffan och lite under axel höjd när en vuxen satt i soffan.
Det är ett typ 1,2m brett och 15-20cm högt fönster under ett vanligt fönster och som tur var så var det redan öppet för han hade aldrig hunnit vrida dom två låsen varav ett är för långtifrån för att enkelt nås från soffan (kommer ihåg detta från senare i livet dock).
Jag börjar gapflabba så jag knappt kunde andas efter ett tag, morsan kommer springandes ser farbror hänga å spy genom vädringsfönstret mig gapflabbande och det tar ett litet tag innan hon sen ser att jag sitter i en massiv skit hög på soffdynan.
In med mig i badkaret och var väl lite små arg (och troligen samtidigt ville skratta åt farbror) men inget som jag märkte direkt för jag gapflabbade fortfarande.
Känslan jag hade förutom gapflabbandet var stolthet för jag hade ju just lagt av dom två största laddningarna i mitt liv sekunder efter varandra som morsan/farsan ENBART hade bra saker att säga om innan detta och dom gånger det varit en större laddning så hade prisandet varit större.
Och jag är ganska säker på att jag inte har överträffat den stoltheten jag kände då sedan dess, kanske varit i närheten 2-3 gånger som bäst.
Utöver dessa två minnen så gissar jag på att det är nåt år eller två till innan nästa minne, så stolthet/ilska är tydligen bra för minnet
