PJAL förklarar i dagens SvD varför det verkligen inte bör råda något hemlighetsmakeri kring vår incidentberedskap. Det absurda i att svenska folket skall vara de enda som inte skall få veta tydliggörs.
Citat:
Fast vänta nu, vad är det som är så känsligt?
Är det Ryssland som inte bör få veta hur saker och ting ligger till? Men det var ju deras bombplan som flög omkring i godan ro över Östersjön. Den ryska militärledningen behöver knappast läsa SvD för att få reda på att svenskt flyg inte kom upp i luften och att det följaktligen inte finns någon fullfjädrad dygnet-runt-beredskap.
Är det Nato som ska undanhållas information? Men försvarsalliansens företrädare kan ju knappast ha undgått att notera att deras flygplan blev utan svenskt sällskap på långfredagskvällen?
Däremot kom måndagens SvD-nyhet som en överraskning för en annan mottagarkrets, nämligen allmänheten. Det är svenska folket som har levt i tron att vi har kontinuerlig bevakning av integriteten hos våra gränser och som nu plötsligt fått reda på att så inte är fallet, och det är svenska folket som skulle ha fortsatt att sväva i okunskap ifall beredskapsbristen inte blivit känd.
Just detta är problemet. Blir folket medvetet om ihåligheten (även) i den svenska säkerhetspolitiken, så finns risken att det kommer politiska krav på att vi skall skaffa oss ett försvar. Det skulle rubba regeringens cirklar, och leda till budgettekniska problem. Kanske rent av att erkänna att särintresset har ett allmänintresse.