Ryska marinens anslag under de kommande 7 åren höjs till
864 miljarder kronor.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/fjorton-atomubatar-i-rysk-storsatsning-pa-flottan
ÖB förklarar att Sveriges försvar, från och med 2019, håller i
en vecka om Sverige utsätts för ett
begränsat angrepp från en riktning.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16013259.ab
Detta är försvarsministern nöjd(!) med.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forsvarsministern-en-veckas-forsvar-ar-tillrackligt
Gamle ÖB Gustafsson uppger att Sverige inte ens klarar av incidentberedskap med en(!) rote dygnet runt.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/09/g-r-ej-att-j-mf-ra-sverige-med-nordiska-nato-l-nder
Vi kan inte ens med vår nuvarande och förhållandevis starkaste försvarsgren, flygvapnet, och våra gällande arbetstidsbestämmelser i fred under veckans alla dagar upprätthålla 24 timmars omedelbar beredskap med en rote flygplan.
Dessutom skriver han en sak som jag tycker handlar om själva kärnan i försvarsdebatten: den tid som det tar att rusta upp är mycket längre än den tid som det tar för världen att förändras från ett lugnt läge till ett läge där vi behöver ett starkt försvar.
Oppositionen bör kräva att Försvarsberedningen låter klarar ut hur lång tid det tar att förstärka det nuvarande militära försvaret med den begränsade produktionskapacitet som vi för närvarande har. Det torde kräva betydligt längre tid än vad den säkerhetspolitiska situationen kan förändras.
General Gustafsson påpekar också att:
I onsdagens DN förklarar [försvarsminister Enström] sig nöjd med den kapacitet som ÖB nyss beskrivet, det vill säga att vi har en expeditionskår som kan sättas in för försvar av en liten hörna av Sverige åt gången, som Stockholm -Arlanda, alternativt Göteborgsregionen, Öresund, Gotland eller "Fyrkanten" i Norrbotten.
Detta anknyter på ett lämpligt sätt till Stellan Bojerud som påpekar att hela den svenska armén numera är svagare än de förband han hade tillgängliga när han var stabschef för de styrkor som enbart skulle försvara Arlanda.
http://sbojerud.wordpress.com/2012/12/30/ob-pa-villovagar/
Jag var åren 1977-1986 krigsplacerad som stabschef i stridsgrupp Arlanda (Chef: Överstelöjtnant Georg Bagge). För att skydda objektet hade vi:
[...]
6 bataljoner (motsv), 74 stridsvagnar, 24 haubitser, 8 granatkastare, 18 luftvärnsautomatkanoner.
Endast för Arlanda. Så mycket trupp finns inte idag i hela Sverige.
Välkommen tillbaka till dårarnas paradis!
PS. Jag kan för övrigt tillägga att jag på intet sätt anser att Sverige ska ha ett försvar idag som ser ut som det gjorde 1985. Den numerär vi hade år 2000 framstår som en rimlig nivå i dagens läge:
http://www.dn.se/Images/2013/01/09/Karin-Enstrom-1000.jpg