SD har hamnat i en mycket klargörande försvarspolitisk debatt med Neomoderaten Johan Forsell, som jag tycker på ett oerhört tydligt sätt visar var de olika partierna står.
Debatten inleddes med att Forsell anklagade SD och V för att göra gemensam sak:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sd-och-v-bildar-en-ohelig-allians_6708529.svd
Nu är jag ju inte med i SD, men SD's Mikael Jansson svarade med en artikel som var alldeles utmärkt, och som avslutades med de ord som vi alla verkligen ville höra:
"På marken är det Sverigedemokraternas budgetmål att Sverige år 2020 ska ha sex mekaniserade brigader geografiskt indelade i militärområden, där första bataljonen i varje brigad ska vara helt kontrakterad och de värnpliktiga i brigaderna som helhet utgör cirka 65 procent.
Det är ett existensförsvar. "
Den artikeln besvarades i dag, med den här artikeln av Forsell:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sd-kan-inte-finansiera-sin-forsvarspolitik_6721683.svd
Den här senaste artikeln är så full av trams och rena lögner att man undrar om Forsell tror att vi är lallande idioter, eller om det är han själv som är det. Jag tänkte att jag skulle plocka ut några av de värsta lögnerna och de kväkanden från okunnighetens brunn som denna representant för vår så kallade "borgerliga" regering häver ur sig.
Sverige befinner sig i en stor omställning av försvaret. Värnplikten har ersatts av anställda soldater och sjömän som kan hålla en högre kvalitet med flera gånger längre utbildningstid. Resultatet blir bättre utrustade och samövade förband. Därigenom kommer Sveriges försvarsförmåga att stärkas.
Ur ett rent militärt prespektiv är det fullkomligt egalt om soldaterna får betalt eller tjänstgör under plikt. Det relevanta är hur mycket utbildning och övning de får. Eller vem vill hävda att en svensk yrkessoldat med 3 månaders GMU är bättre än en israelisk värpliktig med 36 månaders utbildning och en månads reputbildning om året? MIssförstå mig inte. Jag är ingen värnpliktsvurmare för sakens egen skull, och har egentligen inget emot en yrkesarmé, om man kan ha en sådan och samtidigt att ha tillräckligt många pansarbrigader.
Men tvärtemot vad Forsell hävdar var de svenska värnpliktiga utmärkta på den tid då man hade repövningar. Att de fortfarande var det också för knappt 10 år sen visas av att de gamla värnpliktiga som kommit tillbaka som reservister håller hög standard.
"Vi har övat kompanianfall med vagnarna och nivån var högre än vad vi kanske hade förväntat oss, säger Niclas Westerlund. Det krävs givetvis mer övning innan kompaniet är helt stridsberett och vi kommer öva mer redan under nästa hösts KFÖ … De tidvis tjänstgörande soldaterna behövde egentligen bara ”rostas av” en aning men sedan märktes det inte att det har gått en tid sedan senast de tjänstgjorde, avslutar Westerlund."
Se:
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2011/12/kfo-pa-riktigt.html
Till skillnad från tidigare finns insatsorganisationen tillgänglig på kort tid, redo för att kunna användas såväl i försvaret av Sverige som för internationella uppgifter.
Den beredskaptid våra yrkesförband ska ha "här och nu" är inte helt känd, men det har talats om 3 månader. Under värnpliktstiden handlade det om 24 timmar för många förband, och i princip hela fältarmén skulle vara på krigsfot inom 72 timmar. Det var alltså snabbare och mer gripbart förr än nu.
Sverigedemokraternas Mikael Jansson argumenterar för en återgång till det forna värnpliktsförsvaret (Brännpunkt 15/12). Trots att stora kullar av dåligt utrustade och samövade värnpliktssoldater inte skulle klara en modern konfliktsituation. I Sverigedemokraternas förrådsställda försvar är det av mindre betydelse om materiel kommer i tid och fungerar.
Att utrustningen inte alltid var den bästa under kalla kriget är en sak, men den kommer knappast att bli bättre framöver, då den borgerliga regeringen beslutat att mer eller mindre avveckla det svenska stridsvagnsvapnet, skära ner numerären nästan till noll och istället fokusera allt på att de så kallade manöverbataljonerna, som består av motoriserade infanteriförband inriktade på kolonialpolisverksamhet, i bästa fall utrustade med pansarbandvagnar.
Vad gäller samövningen i värnpliktsförsvaret försämrades den med åren eftersom det inte fanns pengar till att genomföra övningar i högre förband. Detta kunde enkelt åtgärdats med mer eller bättre riktade anslag, och har inget med invasionsförsvarets själva natur att göra.
Vidare kan man tillägga att den borgerliga regeringen åtgärdar denna brist på samövning med att... ytterligare skära ner på samövning i högre förband!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4859642
Förbanden i den nya insatsorganisationen ska däremot ha hög tillgänglighet och vara användbara.
De kommer som visat ovan ha sämre tillgänglighet än de hade förr. Användbarheten, definierat som väpnad strid mot andra än bönder i tredje världen, kommer också att vara kraftigt reducerad.
När förbanden används i skarpa insatser som till exempel Afghanistan och Libyen kan försenad materiel få direkta och allvarliga konsekvenser för personalen i insatserna. Därför krävs en effektiv materielförsörjning.
Det tog flera månader att leverera mössor till våra soldater i Afghanistan. Många kompletterar den undermåliga utrustningen man tilldelas med egen som man köpt själv.
Enligt SD:s egna uppgifter skulle det krävas 6-8 miljarder extra per år för att kunna täcka de extra kostnader som partiets försvarspolitik medför. Men i sin egen budget tillförs endast 948 miljoner extra till försvaret per år. Sverigedemokraterna säger också nej till de effektiviseringar i stöd och logistik som regeringen vill göra. Överlag är partiets budget starkt underfinansierad då den bygger på snabba och orealistiska besparingar på invandring.
Om SD's budgetering är orealistisk eller inte kan jag inte uttala mig om, eftersom själva tanken att försöka räkna på vad invandringen kostar anses som rasistisk.
Sverige tar ett stort ansvar för internationell fred och säkerhet genom medverkan i fredsfrämjande insatser i Afghanistan, Kosovo och tidigare i år i Libyen. En lokal konflikt kan lätt spridas till regional instabilitet. Vi såg det på Balkan där sönderfallande stater skapade stora flyktingströmmar, korruption och internationell kriminalitet.
Genom att vara ett säkerhetsmässigt svart hål och vakuum skapar Sverige farlig instabilitet i norra Europa, som kunde undvikas om vi klarade av att ta ansvar för vårt eget territoriums säkerhet. Att det dessutom är statens kärnverksamhet och våra valda politikers
förbannade plikt att först av allt slå vakt om Sverige och det svenska folkets yttre och inre säkerhet borde inte behöva sägas, men det är säkrast att ändå göra det i dessa neomoderata tider.
Det är beklagligt att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans har slutit upp bakom linjen att Sverige ska välja isolationismen framför internationellt ansvarstagande.
Det är ytterst beklagligt att jag börjat att anse att Vänsterpartiet har en i grunden mer rimlig syn på säkerhetspolitik än vad Moderaterna har. Vad hände egentligen?