Agrell är lysande, som vanligt. Säger precis det jag tycker. Särskilt kul att han pekar på att vår bisarra exkursion i Afghanistan inte alls handlar om att försvara Sverige som våra politiker hävdar (jämför med Bush: "we must fight them here (Irak) or fight them at home"), utan handlar om att smöra för USA så att de vill försvara oss. Ännu bättre att han pekar på att detta är ett naivt och felaktigt resonemang:
Citat:
Den multinationella förbrödringens antagna säkerhetsgaranti är mycket osäkrare än det kalla krigets numera också för den svenska allmänheten kända västliga återförsäkringar. Dessa byggde inte på föreställningar om politisk belöning utan på västmakternas strategiska kalkyler och operativa överväganden. Sverige skulle hjälpas därför att detta låg i västmakternas intresse. Och Sverige kunde hjälpas därför att landet förfogade över tillräckliga egna resurser för att göra hjälpen meningsfull. Denna problematik hade Sverige själv upplevt från motsatt håll i sin planering under 1930talet. Förberedelserna för en intervention i händelse av ett sovjetiskt anfall mot randstaterna i öster inskränkte sig till Finland. De baltiska staterna
bedömdes alltför svaga, endast Finland skulle kunna stå emot angreppet österifrån så länge att svensk hjälp skulle hinna fram. Men militärt bistånd avgörs alltid i sista hand av politiska överväganden i det ögonblick det skall ges, något som Finland fick erfara vid det sovjetiska angreppet 1939.
Ytterligare en sak att tillägga är att det inte är försvarsanslagen som är problemet, ty de är lika höga som som under kalla kriget, utan att Försvarsmakten är en komplett jävla röra. Någon forskare på FOI föreslog för några år sedan att man skulle göra som med salig Skolöverstyrelsen: lägga ner hela skiten och börja om från början.
Då kan man också ta tillfället i akt att byta tillbaka till det gamla namnet, Krigsmakten.