Jaja det är bara att tacka och ta emot. Vad begär du av våra politiker egentligen?
Dom ÄR kollektivt idioter. Sluta drömma om något annat.
Delar med mig av en artikel som skrevs innan sommaren....
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2321&Ite mid=98
Dom ÄR kollektivt idioter. Sluta drömma om något annat.
Delar med mig av en artikel som skrevs innan sommaren....
Citat:
Öststatsprofessor om svenska försvarsdebatten:
”Vi blundar för ryskt hot”
Rysslands militära upprustning drivs på i hög fart, samtidigt som tonen mot flera grannländer är mycket hård. Men i Sverige vill vi inte se vad som pågår, menar Stefan Hedlund, professor i Öststatsforskning vid Uppsala universitet.
Vi har stor anledning till oro över utvecklingen i Ryssland. Det säger Stefan Hedlund, professor i öst*statsforskning sedan 1990.
– Ja, det finns många skäl till det. Vi ser ju att Kreml blir allt mer aggressivt mot grannar som Baltikum och Ukraina. I Finland tar man det här på mycket större allvar än i Sverige och det visar sig i försvarspolitiken. De har en rejält dimensionerad försvarsmakt och förklaringen till det är självklar. Men i Sverige är det nästan förbjudet att tala i de termerna.
Rysslands ton mot grannländer som Ukraina är mycket allvarlig, enligt Stefan Hedlund.
– Även om det inte är någon omedelbart förestående väpnad konflikt, så respekterar Ryssland inte andra suveräna stater. Putin har själv nyligen sagt till president Bush att USA måste inse att Ukraina inte är en riktig stat utan tillhör den ryska intressesfären. Det här gäller alla de stater som ingått i Sovjetunionen, och det är ett mycket anmärkningsvärt sätt att uppträda.
Ett starkt vapen som Ryssland inte drar sig för att använda i konflikter med grannar är energipolitiken. Men det är inte det enda, konstaterar han.
– I Estland och Lettland finns, exempelvis, stora ryska minoriteter som kan användas till att skapa konflikter.
Utrikesminister Carl Bildt ser ingen rysk hotbild och läxade nyligen upp ÖB Håkan Syrén för att han talade om den militära underrättelsetjänstens varningar för det som händer i Ryssland. Agerandet förvånar inte Stefan Hedlund.
– ÖB försökte ställa sig upp, men när han sade att läget var svårbedömt fick han en örfil av utrikesministern. Bildt är en god exponent för en lång trend i svensk försvarspolitik där det inte får finnas något hot från Ryssland.
Stefan Hedlund förtvivlas över hur försvarsdebatten bedrivs.
– Det som är så upprörande är att det aldrig förs någon diskussion i försvarspolitiska termer. Man fattar budgetbeslut om nedskärningar utan någon diskussion om hotbilden. Finansdepartementet be-stämmer och sedan ska ÖB låta generalerna räkna ut en hotbild som stämmer med budgetramen.
– Syftet med försvaret ska vara att garantera rikets oberoende, men i stället ägnas säkerhetspolitiska möten åt att kommunalråd diskuterat jämställdheten i Afghanistaninsatsen.
En anmärkningsvärd sak som Stefan Hedlund pekar på, är att ingen inom försvaret i dag talar om begreppet återtagning av försvarsförmågan, som syftar på förmågan att inom en tioårsperiod kunna bygga upp ett tillräckligt starkt försvar om hotbilden förändras.
– Nu hör man aldrig ordet återtagning längre, vilket visar att det aldrig var allvarligt menat.
Varför Sverige är så ovilligt att se någon fara i Ryssland ser Stefan Hedlund ingen enkelt svar på.
– I kort perspektiv handlar det om att finansminister Borg är starkare än försvarsminister Tolgfors. I längre perspektiv handlar om att vi har ett komplicerat förhållningssätt till Ryssland, som inte finns i våra grannländer, där man kan föra en helt annan diskussion. I Sverige kan varje negativt uttalande brännmärkas som russofobi. Jag vet inte vad det beror på, men det är typiskt svenskt.
När Mikael Odenberg överraskande lämnade försvarsministerposten blev Stefan Hedlund imponerad.
– I Sverige gör man inte så. Han ska ha all heder för att han avgick när han ansåg att han inte kunde ta ansvar för det arbete han var satt att sköta. ÖB borde göra samma sak. Om politiker tvingas vänja sig vid att myndighetschefer avgår i protest, då blir det mer nödvändigt att förankra beslut.
”Vi blundar för ryskt hot”
Rysslands militära upprustning drivs på i hög fart, samtidigt som tonen mot flera grannländer är mycket hård. Men i Sverige vill vi inte se vad som pågår, menar Stefan Hedlund, professor i Öststatsforskning vid Uppsala universitet.
Vi har stor anledning till oro över utvecklingen i Ryssland. Det säger Stefan Hedlund, professor i öst*statsforskning sedan 1990.
– Ja, det finns många skäl till det. Vi ser ju att Kreml blir allt mer aggressivt mot grannar som Baltikum och Ukraina. I Finland tar man det här på mycket större allvar än i Sverige och det visar sig i försvarspolitiken. De har en rejält dimensionerad försvarsmakt och förklaringen till det är självklar. Men i Sverige är det nästan förbjudet att tala i de termerna.
Rysslands ton mot grannländer som Ukraina är mycket allvarlig, enligt Stefan Hedlund.
– Även om det inte är någon omedelbart förestående väpnad konflikt, så respekterar Ryssland inte andra suveräna stater. Putin har själv nyligen sagt till president Bush att USA måste inse att Ukraina inte är en riktig stat utan tillhör den ryska intressesfären. Det här gäller alla de stater som ingått i Sovjetunionen, och det är ett mycket anmärkningsvärt sätt att uppträda.
Ett starkt vapen som Ryssland inte drar sig för att använda i konflikter med grannar är energipolitiken. Men det är inte det enda, konstaterar han.
– I Estland och Lettland finns, exempelvis, stora ryska minoriteter som kan användas till att skapa konflikter.
Utrikesminister Carl Bildt ser ingen rysk hotbild och läxade nyligen upp ÖB Håkan Syrén för att han talade om den militära underrättelsetjänstens varningar för det som händer i Ryssland. Agerandet förvånar inte Stefan Hedlund.
– ÖB försökte ställa sig upp, men när han sade att läget var svårbedömt fick han en örfil av utrikesministern. Bildt är en god exponent för en lång trend i svensk försvarspolitik där det inte får finnas något hot från Ryssland.
Stefan Hedlund förtvivlas över hur försvarsdebatten bedrivs.
– Det som är så upprörande är att det aldrig förs någon diskussion i försvarspolitiska termer. Man fattar budgetbeslut om nedskärningar utan någon diskussion om hotbilden. Finansdepartementet be-stämmer och sedan ska ÖB låta generalerna räkna ut en hotbild som stämmer med budgetramen.
– Syftet med försvaret ska vara att garantera rikets oberoende, men i stället ägnas säkerhetspolitiska möten åt att kommunalråd diskuterat jämställdheten i Afghanistaninsatsen.
En anmärkningsvärd sak som Stefan Hedlund pekar på, är att ingen inom försvaret i dag talar om begreppet återtagning av försvarsförmågan, som syftar på förmågan att inom en tioårsperiod kunna bygga upp ett tillräckligt starkt försvar om hotbilden förändras.
– Nu hör man aldrig ordet återtagning längre, vilket visar att det aldrig var allvarligt menat.
Varför Sverige är så ovilligt att se någon fara i Ryssland ser Stefan Hedlund ingen enkelt svar på.
– I kort perspektiv handlar det om att finansminister Borg är starkare än försvarsminister Tolgfors. I längre perspektiv handlar om att vi har ett komplicerat förhållningssätt till Ryssland, som inte finns i våra grannländer, där man kan föra en helt annan diskussion. I Sverige kan varje negativt uttalande brännmärkas som russofobi. Jag vet inte vad det beror på, men det är typiskt svenskt.
När Mikael Odenberg överraskande lämnade försvarsministerposten blev Stefan Hedlund imponerad.
– I Sverige gör man inte så. Han ska ha all heder för att han avgick när han ansåg att han inte kunde ta ansvar för det arbete han var satt att sköta. ÖB borde göra samma sak. Om politiker tvingas vänja sig vid att myndighetschefer avgår i protest, då blir det mer nödvändigt att förankra beslut.
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2321&Ite mid=98
Tredje klassens ryska värnpliktiga med uråldrig utrustning spöade skiten ur ett litet grannland som rustats och tränats av USA. Någonting säger mig att det inte var den "förmåga" den svenska ledningen räknat med. Och eftersom osäkerhet är en så fundamental del av båda geopolitiken som livet självt lönar det sig alltid att ha en brandkår, även om man inte är säker på att det kommer att börja brinna i just det där huset just den där dagen. Särskilt inte när det tar 10-20 år att utbilda en ordentlig "brandkår".
.