Citat:
SSAB är en liten stålproducenten och är knappt med på listan över världens 50 största stålproducenter. Har inte någon större chans att konkurrera med priserna mot asiatiska företag. För att överleva så måste man därför sikta in sig på högkvalitativa specialstål eller som nu även i kombination med miljövänlig produktion. Det gäller att specialisera sig på de segment där det finns större marginaler. Kostnadseffektivt är så klart viktigt men i detta fall så bedömer jag att det är viktigare med kvalitet och miljöpåverkan och att kostnaderna mot kund har underordnad betydelse. .
Lite farligt med SSAB. I Affärsvärlden pratar Martin Lindqvist bara om utsläpp och företagets mål om att ta del i att minska utsläppen, inget om vinst, kostnadseffektivitet eller bättre produkter. Hur man ska kapitalisera på att använda vätgas och el för framställning av stål talar han vääldigt lite om.
Hur man ska få till stånd mer el, då det totala behovet vid färdig utbyggnad, kräver 76 Twh, har han ingen aning om. Han flummar om att man INTE borde exportera el, men då vi har en elmarknad och kablar till andra länder så sätts priset på Nordpool och el KAN säljas utomlands.
Hur man ska hantera kostnadseffektiviteten mot gamla stålproducenter i Kina och Indien som kommer att pressa priserna, men ändå göra kvalitativt stål så hoppas han bara att västerländska företag har "bestämt sig att skapa produkter med minimal klimatpåverkan".
Hur allt detta ska finansieras görs INTE med företagets pengar främst, utan med statliga och pengar från EU, d.v.s. 400 miljarder kronor som notan i sin helhet lär gå på. För denna investering får köparna inte bättre stål, inte billigare stål utan bara lägre utsläpp som Kina och Indien skiter fullkomligt i och som köparna i värsta fall kan vända sig till om priserna klämmer.
Sedan så när det gäller frågan om man inte har gått för snabbt fram med en osäker ny teknologi och att man kanske borde ha väntat lite för att se om effektivare teknologi för vätgas och ljusbågsugnar kunde ha gjorts säger Lundqvist bara att han vill inte sitta och vänta.
Hur man ska få till stånd mer el, då det totala behovet vid färdig utbyggnad, kräver 76 Twh, har han ingen aning om. Han flummar om att man INTE borde exportera el, men då vi har en elmarknad och kablar till andra länder så sätts priset på Nordpool och el KAN säljas utomlands.
Hur man ska hantera kostnadseffektiviteten mot gamla stålproducenter i Kina och Indien som kommer att pressa priserna, men ändå göra kvalitativt stål så hoppas han bara att västerländska företag har "bestämt sig att skapa produkter med minimal klimatpåverkan".
Hur allt detta ska finansieras görs INTE med företagets pengar främst, utan med statliga och pengar från EU, d.v.s. 400 miljarder kronor som notan i sin helhet lär gå på. För denna investering får köparna inte bättre stål, inte billigare stål utan bara lägre utsläpp som Kina och Indien skiter fullkomligt i och som köparna i värsta fall kan vända sig till om priserna klämmer.
Sedan så när det gäller frågan om man inte har gått för snabbt fram med en osäker ny teknologi och att man kanske borde ha väntat lite för att se om effektivare teknologi för vätgas och ljusbågsugnar kunde ha gjorts säger Lundqvist bara att han vill inte sitta och vänta.
