Kön : Man
Ålder : 19
Längd : 187
Vikt : ca 70 tror jag
Drog: LSD
Dos : ½ lapp shiva
Start
Jag kan kalla mina vänner för Anders och Jonas.
Vi skulle befinna oss hemma hos Anders, det var en sådan kväll när ingen var hemma hos honom och vi visste att ingen skulle komma dit heller.
Kändes bra att veta att ingens mamma kommer instormande när man sitter och pratar med lampan.
Även fast jag har varit hemma hos Anders många gånger så ville jag ändå gå runt och inspektera alla rum så jag inte skulle bli överraskad eller skrämd av något senare. Anders gömde knivarna någonstans och vi satte även möbel framför balkongsdörren, om någon nu skulle få för sig att ta en flygtur.
Och så tar vi varsin halv lapp, jag var orolig att det inte skulle hända så mycket men alla säger iofs hela tiden att lsd är ett ämne man ska respektera. Så det är väl lika bra att starta långsamt.
Ca 30 minuter senare
Inte ett skit hände. Alla tre satt i soffan och kollade på tv medan man egentligen väntade på något skulle hända.
-Känner ni er varma? frågade Anders
Nåväl lite varm var man väl allt, det kanske började så?
Jag blev mer och mer rastlös och ställde mig upp bara för att gå runt i lägenheten och då märkte jag hur det kändes som jag var mycket tyngre.
"Jag känner mig fett riggad", sa jag i brist på ord att uttrycka hur det kändes.
Jonas som hade skaffat fram det var inte så säker och började tro att vi hade blivit rippade.
Här så har jag lite lucka av va som hände men jag har för mig att vi lämnade soffan och satte oss på golvet mot en vägg. Nu började hända saker kände jag och jag bestämde mig för att blunda.
Känslan av köld kommer över mig och jag tyckte jag kunde höra ljudet av en hård vind som viner.
"Fan va det är kallt", sa jag om och om igen.
"Vi är på 1800-talet", sa Anders och när han sa det så gick det upp för mig att givetvis var vi det.
Jonas tyckte det var för freaky och reste på sig.
Jag öppnade ögonen och känslan om köld försvan, antog att det inte hade kickat in ordentligt ännu.
Leka med sina fingrar
Vi gick in på Anders brors rum och slog oss ner på hans säng.
Det var mörkt i rummet vilket skevade till hjärnan. För även om det inte hade kickat in ordentligt ännu så när det var mörkt så kändes det som att hjärnan antog saker som den inte såg. Det var (ni vet såna plast) stjärnor i taket som var själv lysande som började röra på sig.
Alla låg eller satt för sig själva och yttrade ibland "jävlar", "fan va sjukt" eller skrattade. Jag tyckte mina händer var det mest otroligaste någonsin, jag kunde med andra handen dra ut fingrarna och ändra om formen.
Om jag kollade på sjävla fingret så flimmrade delar av det bort.
Där låg vi rätt länge och bara såg alla färger och sjuka former och mådde jävligt bra.
Vafan va det där?!
Nu kanske man tänker att i och med att vi hade kollat runt lägenheten och låst så borde det inte vara annat folk där, men Shiva sade annat.
Anders stressade upp sig och blev skit rädd för att han var säker på att det var någon i lägenheten. Detta fick mig att känna mig illa till mods och det kunde ju faktiskt vara någon där, det var ju inte omöjligt.
I goda 10-20 minuter sprang vi runt i lägenheten och skrek och jagade upp oss själva åt att det var folk i lägenheten. Jag trampade på ett lik (Det var en sko
) och skrek "ÅH HELVETE DET LIGGER NÅGON HÄR", vilket inte hjälpte Anders som redan var uppskrämd.
Vi lugnande ner oss och påminde oss själva att vi har låst och kollat överallt.
Och så återvände vi till hans brors rum. Det kändes ändå tryggt och mysigt.
Men vad i helvete, du är ju neger!
Nu började vi (istället för att sitta helt insnöade med våra egna tankar) prata och dela tankar. Vi kom på varför folk hade olika hudfärg, gud hade gjort afrikanerna först och sedan sagt: Nänu får vi snåla me färgen grabbar, annars hade det inte räckt. Vi alla tyckte det lät som en logisk förklaring.
Jag vände mig om och såg på väggen. Den andades och hade ådror.
Det var inte så oväntat utan mest trevligt, som om den borde göra det.
Jag vände mig mot Anders och utbröt: Men vad i helvete, du är ju neger!
Anders kollade på sig själv och mycket riktigt var han helt kolsvart.
Han skriker till och sedan vrålar "VAFAN JAG E JU NEGER!"
Jonas asgarvar och jag påminner mig om att det är shivat som busar med mig.
När jag lutar mig fram för att kolla på jonas (Det är fortfarande mörkt i rummet) så har hans ansiktsdrag sklett på utsidan. Han såg ut som en afrikansk jägare, men det skrämde mig inte utan var bara väldigt konstigt.
Där satt vi och fortsatte vår konversation. Anders dog och pånytt föddes, Jonas var fortfarande Afrikansk jägare vilket förbryllade mig men orkade inte tänka över det.
Sen plötsligt så kom jag på varför rummet var så konstigt. Det var ju folk som satt runt oss. Jätte mycket folk från 18/1900-tal, klädda i finkläder och stränga. Jag såg även små barn springa omkring, i kläder från 1940-tal.
När jag påpekade detta och vände mig om för att kolla på jonas så såg han ut som en clown. Hans leende såg väldigt obehagligt ut och jag skrek till. Anders såg ut som en jugoslav med utpräglat ansiktsdrag och såg djävulskt arg ut. Jag skrek till igen och rullade ihop mig i fosterställning. Såg även Jigsaw (från saw filmerna) i rummet vilket skrämde mig.
Jag kan inte fatta att vi upplever det här
Här är det lucka igen tills det var morgon (vi intog det vid 10-11 på kvällen).
Jag sitter och blickar ut över morgon himmlen. Grå.
Jag såg ett svart moln växa och sedan försvinna.
Hela himmlen blev röd, lila, blå och svart om vart annat.
Viftade jag runt med fingrarna klarnade himmlen upp, jag märkte att jag kunde leka runt med molnen. Jag kom på att jag är ute på balkongen, lovade mig själv att jag inte skulle gå ut dit. Men det jag skådar är det vackraste jag någonsin har sett och kan inte under någon omständighet gå ännu.
Jag skådar molnen och får tårar i ögonen, det var verkligen helt underbart vackert. Jonas gör mig sällskap ute på balkongen och ser samma sak som jag. I 30 minuter står vi och viftar händerna upp mot himmlen och skrattar jätte högt. Sedan skrattade vi åt vad folk skulle tro när dom såg två unga herrar ståendes på en balkong, viftandes med händerna upp mot en grå himmel och skratta sönder sina lungor.
Gräsmattan var ett pussel som pulserade, allt pulserade.
Trädet som stod ca 10 -15 meter ifrån balkongen var jätte fint. Man ville verkligen ta på det och det stod inte långt bort heller. Det såg ut att vara väldigt nära.
"Tror du man når det om man hoppar?" frågade anders och jag trodde att man skulle nå det om man hoppade. Vi bestämde oss för att inte hoppa, vi var ändå på 5te/4de våningen.
Efter detta satt vi i 5 timmar o rullade 4 cigg och kokade en sjuhelvetes massa pasta utan att äta det. vi kunde verkligen inte somna och vi hade inget o landa på. Men afterglowen var skönast någonsin.
Skall jag absolut göra igen, fast 1 hel lapp nästa gång.
Hoppas jag inte våldtagit språket för mycket och att det var trevlig läsning.
(dvs jag ber så hemskt mycket om ursäkt för typos osv)
Ses, /ktr.
Ålder : 19
Längd : 187
Vikt : ca 70 tror jag
Drog: LSD
Dos : ½ lapp shiva
Start
Jag kan kalla mina vänner för Anders och Jonas.
Vi skulle befinna oss hemma hos Anders, det var en sådan kväll när ingen var hemma hos honom och vi visste att ingen skulle komma dit heller.
Kändes bra att veta att ingens mamma kommer instormande när man sitter och pratar med lampan.
Även fast jag har varit hemma hos Anders många gånger så ville jag ändå gå runt och inspektera alla rum så jag inte skulle bli överraskad eller skrämd av något senare. Anders gömde knivarna någonstans och vi satte även möbel framför balkongsdörren, om någon nu skulle få för sig att ta en flygtur.
Och så tar vi varsin halv lapp, jag var orolig att det inte skulle hända så mycket men alla säger iofs hela tiden att lsd är ett ämne man ska respektera. Så det är väl lika bra att starta långsamt.
Ca 30 minuter senare
Inte ett skit hände. Alla tre satt i soffan och kollade på tv medan man egentligen väntade på något skulle hända.
-Känner ni er varma? frågade Anders
Nåväl lite varm var man väl allt, det kanske började så?
Jag blev mer och mer rastlös och ställde mig upp bara för att gå runt i lägenheten och då märkte jag hur det kändes som jag var mycket tyngre.
"Jag känner mig fett riggad", sa jag i brist på ord att uttrycka hur det kändes.
Jonas som hade skaffat fram det var inte så säker och började tro att vi hade blivit rippade.
Här så har jag lite lucka av va som hände men jag har för mig att vi lämnade soffan och satte oss på golvet mot en vägg. Nu började hända saker kände jag och jag bestämde mig för att blunda.
Känslan av köld kommer över mig och jag tyckte jag kunde höra ljudet av en hård vind som viner.
"Fan va det är kallt", sa jag om och om igen.
"Vi är på 1800-talet", sa Anders och när han sa det så gick det upp för mig att givetvis var vi det.
Jonas tyckte det var för freaky och reste på sig.
Jag öppnade ögonen och känslan om köld försvan, antog att det inte hade kickat in ordentligt ännu.
Leka med sina fingrar
Vi gick in på Anders brors rum och slog oss ner på hans säng.
Det var mörkt i rummet vilket skevade till hjärnan. För även om det inte hade kickat in ordentligt ännu så när det var mörkt så kändes det som att hjärnan antog saker som den inte såg. Det var (ni vet såna plast) stjärnor i taket som var själv lysande som började röra på sig.
Alla låg eller satt för sig själva och yttrade ibland "jävlar", "fan va sjukt" eller skrattade. Jag tyckte mina händer var det mest otroligaste någonsin, jag kunde med andra handen dra ut fingrarna och ändra om formen.
Om jag kollade på sjävla fingret så flimmrade delar av det bort.
Där låg vi rätt länge och bara såg alla färger och sjuka former och mådde jävligt bra.
Vafan va det där?!
Nu kanske man tänker att i och med att vi hade kollat runt lägenheten och låst så borde det inte vara annat folk där, men Shiva sade annat.
Anders stressade upp sig och blev skit rädd för att han var säker på att det var någon i lägenheten. Detta fick mig att känna mig illa till mods och det kunde ju faktiskt vara någon där, det var ju inte omöjligt.
I goda 10-20 minuter sprang vi runt i lägenheten och skrek och jagade upp oss själva åt att det var folk i lägenheten. Jag trampade på ett lik (Det var en sko
) och skrek "ÅH HELVETE DET LIGGER NÅGON HÄR", vilket inte hjälpte Anders som redan var uppskrämd.Vi lugnande ner oss och påminde oss själva att vi har låst och kollat överallt.
Och så återvände vi till hans brors rum. Det kändes ändå tryggt och mysigt.
Men vad i helvete, du är ju neger!
Nu började vi (istället för att sitta helt insnöade med våra egna tankar) prata och dela tankar. Vi kom på varför folk hade olika hudfärg, gud hade gjort afrikanerna först och sedan sagt: Nänu får vi snåla me färgen grabbar, annars hade det inte räckt. Vi alla tyckte det lät som en logisk förklaring.
Jag vände mig om och såg på väggen. Den andades och hade ådror.
Det var inte så oväntat utan mest trevligt, som om den borde göra det.
Jag vände mig mot Anders och utbröt: Men vad i helvete, du är ju neger!
Anders kollade på sig själv och mycket riktigt var han helt kolsvart.
Han skriker till och sedan vrålar "VAFAN JAG E JU NEGER!"
Jonas asgarvar och jag påminner mig om att det är shivat som busar med mig.
När jag lutar mig fram för att kolla på jonas (Det är fortfarande mörkt i rummet) så har hans ansiktsdrag sklett på utsidan. Han såg ut som en afrikansk jägare, men det skrämde mig inte utan var bara väldigt konstigt.
Där satt vi och fortsatte vår konversation. Anders dog och pånytt föddes, Jonas var fortfarande Afrikansk jägare vilket förbryllade mig men orkade inte tänka över det.
Sen plötsligt så kom jag på varför rummet var så konstigt. Det var ju folk som satt runt oss. Jätte mycket folk från 18/1900-tal, klädda i finkläder och stränga. Jag såg även små barn springa omkring, i kläder från 1940-tal.
När jag påpekade detta och vände mig om för att kolla på jonas så såg han ut som en clown. Hans leende såg väldigt obehagligt ut och jag skrek till. Anders såg ut som en jugoslav med utpräglat ansiktsdrag och såg djävulskt arg ut. Jag skrek till igen och rullade ihop mig i fosterställning. Såg även Jigsaw (från saw filmerna) i rummet vilket skrämde mig.
Jag kan inte fatta att vi upplever det här
Här är det lucka igen tills det var morgon (vi intog det vid 10-11 på kvällen).
Jag sitter och blickar ut över morgon himmlen. Grå.
Jag såg ett svart moln växa och sedan försvinna.
Hela himmlen blev röd, lila, blå och svart om vart annat.
Viftade jag runt med fingrarna klarnade himmlen upp, jag märkte att jag kunde leka runt med molnen. Jag kom på att jag är ute på balkongen, lovade mig själv att jag inte skulle gå ut dit. Men det jag skådar är det vackraste jag någonsin har sett och kan inte under någon omständighet gå ännu.
Jag skådar molnen och får tårar i ögonen, det var verkligen helt underbart vackert. Jonas gör mig sällskap ute på balkongen och ser samma sak som jag. I 30 minuter står vi och viftar händerna upp mot himmlen och skrattar jätte högt. Sedan skrattade vi åt vad folk skulle tro när dom såg två unga herrar ståendes på en balkong, viftandes med händerna upp mot en grå himmel och skratta sönder sina lungor.
Gräsmattan var ett pussel som pulserade, allt pulserade.
Trädet som stod ca 10 -15 meter ifrån balkongen var jätte fint. Man ville verkligen ta på det och det stod inte långt bort heller. Det såg ut att vara väldigt nära.
"Tror du man når det om man hoppar?" frågade anders och jag trodde att man skulle nå det om man hoppade. Vi bestämde oss för att inte hoppa, vi var ändå på 5te/4de våningen.
Efter detta satt vi i 5 timmar o rullade 4 cigg och kokade en sjuhelvetes massa pasta utan att äta det. vi kunde verkligen inte somna och vi hade inget o landa på. Men afterglowen var skönast någonsin.
Skall jag absolut göra igen, fast 1 hel lapp nästa gång.
Hoppas jag inte våldtagit språket för mycket och att det var trevlig läsning.
(dvs jag ber så hemskt mycket om ursäkt för typos osv)
Ses, /ktr.
3.5/5
