Ber först om ursäkt för begreppet "omvända rasister" då det egentligen är totalt fel, men tyvärr ganska vedertaget.
Invandrade som kommer hit möter ju olika attityder hos de infödda:
1. "Äkta rasister", dvs främlingsfientliga som inte ger dem någon chans pga deras "konstiga" namn, hudfärg, klädsel etc. Som inte ger dem jobb, inte släpper in dem i olika föreningar etc. Dessa brukar lustigt nog ofta ha några kompisar som är invandrade, men "Abdullah räknas inte - HAN är ju schysst, det är de där andra som är så konstiga ..."
Den attityden kan nog bara botas med utbildning och att de får träffa fler invandrade.
Själv försöker jag bete mej som nästa grupp:
2. Invididualister - som bemöter varje person som en enskild person. Som inte drar några slutsatser bara för att någon kommer från ett visst land eller har en viss nyans av brunt på sin hud eller tillber någon särskild religion.
Men, som också tror att varje person har ett eget personligt ansvar för att klara sej i livet, att kunna anpassa sej till samhället och ta ansvar för de eventuella brott han själv begår.
Men värre än grupp ett är nog nästa kategori:
3. "Omvända rasister", dvs personer som ÄLSKAR invandrade bara för att de är invandrade. Personer som vill HJÄLPA och STÖDJA och klappa på huvudet. De springer till DO och anmäler chokladbollar och glassar för stötande namn. De vill kvotera och underlätta för de stackars invandrarna.
I min mening är detta uttryck för samma syn som grupp 1 - att de invandrade på något sätt är mindre begåvade, dummare och latare, och behöver all denna hjälp för att ha samma chanser som infödda.
Skulle någon bete sej så mot mej skulle jag bli enormt förolämpad och be de dra åt helvete.
Men, invandrade som nyss kommer hit, faller gärna i dessa personers händer, då de till en början är glada över att träffa "riktiga svenskar" och vem blir inte glad om någon vill hjälpa en?
Senare så är det ganska ofta dessa "hjälpare" som hindrar invandrade att ta tag i sitt liv, som uppmuntrar de till att söka bidrag och letar ursäkter åt de att de inte får jobba eller studera.
Är det någon mer än jag som noterat dessa "skyddsänglar" - och delar min skepsis mot dem? För mej är de farligare än någon renrakad yngling i brun uniform som står och mässar om den rena rasen.
Invandrade som kommer hit möter ju olika attityder hos de infödda:
1. "Äkta rasister", dvs främlingsfientliga som inte ger dem någon chans pga deras "konstiga" namn, hudfärg, klädsel etc. Som inte ger dem jobb, inte släpper in dem i olika föreningar etc. Dessa brukar lustigt nog ofta ha några kompisar som är invandrade, men "Abdullah räknas inte - HAN är ju schysst, det är de där andra som är så konstiga ..."
Den attityden kan nog bara botas med utbildning och att de får träffa fler invandrade.
Själv försöker jag bete mej som nästa grupp:
2. Invididualister - som bemöter varje person som en enskild person. Som inte drar några slutsatser bara för att någon kommer från ett visst land eller har en viss nyans av brunt på sin hud eller tillber någon särskild religion.
Men, som också tror att varje person har ett eget personligt ansvar för att klara sej i livet, att kunna anpassa sej till samhället och ta ansvar för de eventuella brott han själv begår.
Men värre än grupp ett är nog nästa kategori:
3. "Omvända rasister", dvs personer som ÄLSKAR invandrade bara för att de är invandrade. Personer som vill HJÄLPA och STÖDJA och klappa på huvudet. De springer till DO och anmäler chokladbollar och glassar för stötande namn. De vill kvotera och underlätta för de stackars invandrarna.
I min mening är detta uttryck för samma syn som grupp 1 - att de invandrade på något sätt är mindre begåvade, dummare och latare, och behöver all denna hjälp för att ha samma chanser som infödda.
Skulle någon bete sej så mot mej skulle jag bli enormt förolämpad och be de dra åt helvete.
Men, invandrade som nyss kommer hit, faller gärna i dessa personers händer, då de till en början är glada över att träffa "riktiga svenskar" och vem blir inte glad om någon vill hjälpa en?
Senare så är det ganska ofta dessa "hjälpare" som hindrar invandrade att ta tag i sitt liv, som uppmuntrar de till att söka bidrag och letar ursäkter åt de att de inte får jobba eller studera.
Är det någon mer än jag som noterat dessa "skyddsänglar" - och delar min skepsis mot dem? För mej är de farligare än någon renrakad yngling i brun uniform som står och mässar om den rena rasen.