En bäng sommar

Den här händelsen utspelade sig sommaren när jag var sjutton år gammal. Bodde för tillfället i en släktings lägenhet, eftersom att denne låg inne på sjukhem under större delen av -05. Självklart passade jag på att utnyttja denna förträffliga möjlighet och bjöd in mina pundigaste polare. Praktiskt taget varenda dag under våren, sommaren och tidig höst sitter vi i min släktings lägenhet och röker på, super och trycker i oss diverse piller.
Polarna tar en massa flödder och vi bjuder även in våran langare - en 21-årig kosovalban med ett lustigt namn som förutom att han intar ofantliga mängder hasch och alkohol är torsk på kokain.
Själv håller jag mig till alkohol, hasch och benzo som jag alltid har mängder av. När jag är hemma hos morsan som bor några kilometer därifrån passar jag på att boffa lim och klunka hostmedicin. Självklart leder allt detta till att både mitt psyke och min fysik går åt helvete i rasande fart.
Jag är påverkad så ofta att jag glömmer att ta mina antidepressiva mediciner som jag tagit sedan jag var 11 år gammal, vilket inte precis gör att jag mår bättre. Jag är inte säker på när under den här minst sagt dimmiga perioden följande dag utspelar sig, men skulle gissa på att det var någon gång i juli eller början på augusti:
Jag vaknar tidigt på morgonen, ensam i soffan, bakfull, ångestfylld och med en sprängande huvudvärk. På golvet i vardagsrummet ligger några polare och sover - vissa är utslagna på alkohol, andra på hasch, flödder eller starkare saker. Vissa har blandat så många droger att det är omöjligt att räkna dem. Så vitt jag vet är jag den enda som är vaken för tillfället.
Om jag minns rätt börjar jag dagen med Stesolid och en s. k. "master -spliff", d v s en riktig gigant (som jag rullade kvällen innan) under fläkten i köket.
Allteftersom vaknar polarna och så småningom drar allihopa hem till sig eller vidare ut för att festa trots att klockan inte är mer än nio eller tio på morgonen.
Jag blir snart själv och börjar känna mig jävligt nojig; känner liksom hur jag har små istappar under huden. Fryser och vill gå och lägga mig, vilket jag gör.
Ordet "psykos" upprepar sig självt i mina tankar och jag tänker att det är nu det händer, det är nu jag tappar greppet fullständigt.
När jag lägger mig i sängen och sluter ögonen ser jag bilder av människor framför mig och hör hur någon lirar en jävligt skön E-blues inne i mitt huvud. Men jag är rädd - tänk om jag börjar se någonting som jag inte vill se; demoner, döda människor, vad fan som helst. Detta händer dock inte.
Ligger i fosterställning under det tjocka duntäcket och skakar. Så småningom - vet inte hur länge det tar - somnar jag. Vaknar på eftermiddagen och mår lite bättre. Känner mig uppåt och ringer några polare och frågar om "de vill röka en fet och supa till." Inom loppet av femton minuter är en av dem - vi kan kalla honom Danne, även om det inte är hans riktiga namn - redan hemma hos mig. Vi bygger en hemmagjord bong av en röd skurhink och röker tills lungorna värker och vi bara sitter tysta på köksgolvet och stirrar ut i tomma intet. Känner mig ganska okej och vi går och köper öl och sprit och tittar även förbi den lokala videobutiken.
"Danne" frågar killen i kassan: "Har ni How High? Inte? Någonting med Cheech & Chong? ok, inte det heller. Någonting annat i den stilen som du vet? Nähä, fan då..." (Märk här att vi är extremt röda i ögonen och rätt så fnittriga av oss)
Så vi köper ett kilo lösgodis och går hem till mig och fortsätter att utnyttja den stackars röda skurhinken till max.
Så småningom går "Danne" hem till sig och vi bestämmer att vi ska ses senare. Jag börjar dricka öl i min ensamhet och lyssna på "The Police", "Regatta De blanc"-plattan närmare bestämt. Lirar GTA: SAN ANDREAS och är så inne i spelet att jag skrattar högt när jag åker cross ute i ödemarken.
Efter ett par timmar byter jag kläder och sätter mig på cykeln - trampar för fullt mot "Dannes" radhus några kilometer därifrån. På vägen stannar jag vid en bro och halsar en öl - känner mig plötsligt otroligt nostalgisk och vemodig och gråter en skvätt. (Notera att jag både är bäng, lite flöddrad och full).
Cyklar vidare mot min polare där vi är ett gäng killar som röker på, dricker och flöddrar innan vi drar vidare till festen som ligger ute i skogen.
Väl på festen fortsätter vi att kröka järnet och går någon gång i halvtimmen ut i skogen för att röka en fet, vilket fördröjer alkoholens effekt och gör att jag känner mig både full och nykter på en och samma gång.
Festen rullar på långt in på småtimmarna och tillslut går vi hem till mig, men upptäcker till våran fasa att vi har slut på röka - dock inte alkohol, vilket är en stor lättnad.
"Danne" ringer våran langare - den mytomspunne kola-entusiastiske kosovoalbanen - och han kommer hem till oss, speedad, full och bäng.
Vi köper en femma hasch av honom och sätter oss ner och rullar spliff efter spliff och dricker öl, samtidigt som vi kollar på Still smokin' med Cheech & Chong på DVD, som våran vän har med sig.
Känner mig återigen nojig och så inihelvetes paranoid att jag får för mig att jag inte kan lita på någon.
Går in på toaletten och försöker kräkas, men lyckas inte så jag tar Stesolidburken i handen och lägger mig i fosterställning på badrumsgolvet och bara skakar. Allting snurrar och jag känner mig jagad, utsatt och ensam.
Ligger så i någon timme innan "Danne" knackar på dörren och frågar hur det är med mig. "Bra", säger jag. Efter en stund börjar jag må lite bättre och går ut till de andra.
"Jävlar vilken snedtändning jag fick", säger jag och försöker mig på ett skratt.
"Sånt händer", säger "Danne" avslappnat. Jag känner mig lugnare igen, förstår att jag är omgiven av vänner som jag kan lita på. Så vi röker och dricker lite till innan jag däckar i soffan och "Danne" på en madrass på golvet.

Ja, vad mer kan man säga? Så här rullar det på, månad efter månad och när jag bestämmer mig för att lägga ner med det här levernet mår jag piss både psykiskt och fysiskt. Mina polare fortsätter på samma väg och flera av dem går det riktigt åt helvete för. Många avancerade till tyngre droger och dem har jag ingen som helst kontakt med idag. En bekant till mig snedtänder på diverse droger och hämtas av ambulans efter att han demolerat en fönsterruta med sin bara näve. Träffade en av mina polare (som snöade in på kola och diverse tyngre droger) för något år sedan, d v s två år efter den här sommaren som jag beskrivit. Hälsade på honom men han kände inte igen mig - faktum var att han inte verkade ha någon kontakt med omvärlden överhuvudtaget.
Är ingen moralkärring och tycker att droger kan vara ett jävligt bra och kul tidsfördriv, men självklart kan det gå fullständigt åt helvete, speciellt för mig som har en medmfödd psykisk sårbarhet för sådana saker.

Färsking

Ojoj. Fy fan, jag är hädanefter skelögd efter ditt vidriga inlägg. R A B R Y T N I N G.

Hehe, det var ord och inga visor.


Allvarligt så orkade jag inte ens läsa på grund av saknad av stycken. Läser den gärna om författaren ordnar till texten.

Flashback handlar inte om att stava perfekt utan knark. Vänj er vid att läsa såna här texter istället för de kommer inte att sluta komma...

Vad är det för ord?

Eh? Kommer inte texterna bli bättre eller vad menar du? Majoriteten av rapporterna här är tydliga och lättlästa. Jag tycker det är lättare att sålla än läsa ospaltat. (Det är inte så hemskt jobbigt att trycka på enter 2 gånger för att få ett mycket bättre resultat va?)

(Ledsen för OT men jag var tvungen)

Det kommer alltid komma in färskingar här som skriver som denna personen gjort.

är det sommaren 2004 vi snackar om? GTA san andreas kom ju ut HÖSTEN 2004? förlåt om jag läst och tolkat fel, är rätt full

"en här händelsen utspelade sig sommaren när jag var sjutton år gammal. Bodde för tillfället i en släktings lägenhet, eftersom att denne låg inne på sjukhem under större delen av ->-05<-."

nej nej nej.... sommaren -05. ett halvår efter spelet kom ut

Stavningen var det inget större fel på, dock för mycket onödiga detaljer och tveksamheter. Långdragen reading, ingen inlevelse och beskriver för mig bara en helt vanlig kväll med ganja om man nu gör annat än att bara sitta hemma.

1/5