Citat:
Ursprungligen postat av OneUp
- var kommer det ifrån? Att man ljuger så att man blir blå eller? Och varför blir man just blå?
Från
Språknämnden
Citat:
Varför blå i blåneka?
Det första belägget på blåneka i svenskan är enligt ordböckerna från 1913. Blå- fungerar i detta ord som förstärkande: att blåneka innebär att man kraftigt och envist bestrider något (ofta mot starka bevis elller mot bättre vetande).
Det finns fler ord där blå- används som ett slags förstärkningsled, t.ex. blåfrusen, blådåre, blåköra. Bakom blåneka ligger möjligen föreställningen om en person som blivit blå i ansiktet av ansträngning. I blåfrusen är kopplingen till färgen tydligare: huden har blivit så nedkyld att den antagit en blåaktig nyans. I blådåre och blåköraär det svårare att se kopplingen till just färgen blå, och i de flesta fall är blå- numer bara ett förstärkningsord. Blåljuga och blåvägra är exempel på två sådana ord som dykt upp i svenska dagstidningar under det senaste årtiondet.
