att förstå sig på kvinnor

varför talar inte kvinnor klar språk? varför ska dom alltid vara sådär svåra att förstå?
vill en kvinna vara mystisk?
varför inte bara säga det dom vill ha sagt?

och varför måste alla kvinnor tolka nått som är helt tydligt, till att bli något helt annat?

För att kvinnor har ingen jävla aning vad de själva vill. Tyvärr

För att kvinnor vill passa in i den indoktrinerade drömbilden av perfektion, vilket dom är fullt medvetna om att dom inte gör på ärlig väg.

För att ta ett exempel är de flesta kvinnor lika slampiga som alla andra människor i regel är, men det kan dom ju inte visa!

Hade en flickvän som faktiskt rätt ut erkände att hon gärna skulle knulla runt med 110 okända killar om vi ej var tillsammans; fruktansvärt avtändande. Ge mig mystiska kvinnor varje dag över den ärligheten.

Ang. att kvinnor tolkar, ser jag det som att de är vana att själv inte tala klarspråk, och man dömer ofta andra utifrån sig själv. D.V.S. om hon själv har dolda budskap bakom allting kommer hon tro att du funkar på samma vis.

...blev du avundsjuk?

seriöst dock... att man inte har några problem med att knulla runt är väl knappast något man säger till sin respektive. ganska respektlöst.

Osäkerhet, dumsnällhet, snällhet, omtanke, dumhet, kontrollbehov...mixa/blanda och ge.

där föll bitarna på plats

De blir inte svårare än så, och tyvärr inte lättare och mer tydligt än så heller... då får du lyssna aktivt till tonfall, ordval osv för att dömma om de kommer ur vad.

jag har fått det bästa beviset på att man ibland inte alls ska lyssna på ens flickvän...

till hennes examen nu i våras fixade jag fram en Porsche och körde runt henne/oss i den den dagen... och eftersom vi då skulle dyka upp och åka iväg i samma bil (var först tänkt att hon skulle sova över i den staden hon tog studenten i, i några dagar då hon hade "lektioner" dagarna innan, men så blev det inte)

då fick jag kommentarer "men du kornfield, du behöver inte köpa några blommor till mig, det kommer bara se dumt ut när vi ändåså dyker upp från samma bil" bla bla bla...

några dagar senare när hon var på mindre bra humör så fick man kommentaren "och även om jag säger att jag inte vill ha blommor på examen så kan du ju faktiskt ta och köpa några fina till mig"

VAD I HELVETE!?!?!?! liksom... hur fan skulle jag läst mellan raderna där och förstått att jo fan, bäst jag köper lite blommor fast hon säger tvärtom...

De var nog jätte lättläst om jag skall vara ärlig, du var helt enkelt lite dum.
"Du behöver inte köpa något till mig..." är väl alltid tvärt om, om inte annat så lyssnar man inte på dom i de fallet.

njaee alltså, kanske skulle tagit med att hon tidigare påpekat att hon skulle älska om jag köpte några blommor och gav till henne under examen/själva examineringen...

men sedan, däribland, det kommit fram (då det inte kunde bli en överaskning som jag tänkt) att jag skulle hämta upp henne med en Porsche, så var det då hon nämnde att jag inte behövde köpa/ge några till henne, speciellt med tanke på att vi skulle dyka upp i samma fordon (hennes kommentar, och jag delade den med...)

Det finns flera olika skäl till varför vi ibland väljer att inte tala klarspråk. Det kan vara för att man som du säger vill vara lite mystisk (oftast pga att man läst att killar älskar det i någon veckotidning), att man tror att personen man pratar med förstår trots att vi inte säger saken rätt ut vilket kan vara ganska roligt (mer möjligheter till dubbelbetydelser, skämt etc) eller att man tycker att något är lite genant så att man inte vill säga det rakt ut. Tex så brukar jag finna en del saker om mig själv eller min sexualitet lite genanta, trots att jag har absolut noll problem med att snacka om sex väldigt öppet med i princip vem som helst (växte upp med äldre bröder) - men det är skillnad på att prata om sex och att prata om sin egen sexualitet.

Varför säger vi inte det vi vill ha sagt? Ibland kanske vi helt enkelt inte är redo att säga det ännu, men eftersom killen naturligtvis ser att det är något som är "fel" (dvs att vi tänker) så pressar han oss att säga vad det är vi tänker på och då försöker vi linda in det/komma undan. Inte så jävla konstigt.

Och varför vi feltolkar: Kvinnans hjärna arbetar konstant. Det gör säkert mannens också, men kvinnans tänker oftast inte på sex, enduro, fisketurer eller bilar. Kvinnans hjärna brukar arbeta med frågor som "Varför reagerade han så?", "Han påstår att han är trött, men alla vet ju att karlar alltid vill ha sex.. har jag gått upp i vikt? Har han träffat någon annan? Varför är jag inte attraktiv? Vad är det för fel på mig?" och så vidare och så vidare. Poängen här är att funderingarna aldrig tar slut och alltid cirkulerar kring saker som egentligen inte har något bra svar. Det kanske är helt uppenbart för dig att du är för trött för att knulla när du jobbar 20 timmar i sträck med att skotta kol, men (i alla fall om ni är relativt nykära och fortfarande knullar dagligen) det kommer ändå inte att hindra din kvinna från att känna sig oattraktiv för att du inte stöter på henne.

Ja, ungefär så är det (hur många kvinnor som sedan vill medge det är en annan femma...). Ibland, när man är riktigt jävla sur på karlar och deras "lösa problemet"-approach till känslomässiga frågor och egentligen bara vill slå dem hårt på pungen tänker man "Hmm, jag kanske skulle bli lesbisk på heltid". Och sen inser man vilket jävla straff det är att ha att göra med kvinnor och helt plötsligt så tycker man synd om karlafan istället.

Hmm, menar du när du bara vill ha en passiv lyssnare?