Samhället eller individen, vem bär ansvaret?

Jag har funderat lite kring ifall man verkligen kan lägga ansvaret för en individs handlingar på honom eftersom folk runt honom och samhället har ett inflytande över honom. Det hela grundar sig på en historia jag ska berätta nu.

Jag kläckte en gång ur mig citatet: "Individen kan inte hållas ansvarig för sina handlingar, det var sammhället som tvingade den till dom." Då var det för att jag funderat på hur en samhällsmodell där man straffar politiker när medborgarna begår brott. Vissa brott skulle nog försvinna rätt snabbt iochmed att jag (och många med mig) gladeligen skulle ha rökt en joint för att ordförande Persson eller varför inte gode herr Bodström (det var på (den gamla goda?) sossetiden) skulle ha fått sig ett piskrapp.

Vissa skulle nog säga att alla myndiga personer som är psykiskt friska har ansvaret för sina handlingar. Det är ju förståss sant, men i vissa fall kan det hända att dom handlar olika beroende på hur samhället behandlar dom. I Sverige får man om man inte har nån annan form av försörjning socialbidrag. Man behöver med andra ord inte oroa sig över att ha tak över huvudet och mat på bordet. Men tänk dig ett sammhälle där denna möjlighet inte finns. Du har inget jobb, inga pengar, ingen att gå till. Du börjar stjäla för att kunna betala mat och husrum. Ligger ansvaret för stölderna då på dig eller det samhälle som tvingade dig att begå dom?

Det är mina tankar än så länge. Givetvis förväntar jag mig inte ett svartvitt svar, men jag tycker att det är en ganska intressant frågeställning. Vad har ni för tankar kring det hela?

Det är fullständigt orealistiskt att tänka sig ett sånt samhälle. Antag att all statlig verksamhet avvecklades, utom rättsväsende och försvar. Då skulle en vanlig löntagare få nästan TRE gånger så hög inkomst netto. Och alla som röstat för "sociala skyddsnät" skulle ha extraordinärt goda möjligheter att genom privat välgörenhet försörja den ytterst lilla andel av befolkningen som inte skulle klara sig själva. Utan inkosmtskatter och moms så skulle det ju räcka med att jobba en dag i veckan på McDonalds för att kunna casha ut lika mycket som dagens socialbidragsnorm. Och med möjlighet att fördubbla detta genom att jobba en dag till i veckan! Idag har offentlig sektor inkomster på 1 500 000 000 000 kr om året. Att försörja 10% av befolkningen på socialbidragsnorm skulle bara kosta 1/500 av det! Om 1/10 av befolkningen donerade 2% av sin inkomst till välgörenhet så skulle ingen av den fattigaste miljonen svenskarna få det sämre än vad dagens socialförsärkring "garanterar" dem.

FOlk kommer alltid at hjälpa varandra, minst lka effektivt som staten idag utger sig för att försöka. Du trodde väl inte att bara staten kan hjälpa människor? (Varifrån kommer såna märkliga statsdyrkande föreställningar ifrån egentligen, kan det vara från statsskolan och stats-TV?)

Allt har inflytande på allt. Men individen är den enhet som är medveten och som utför handlingar. Även "samhället" är ju ingenting annat än en samling individer. Alternativet till att låta den som agerar vara ansvarig för saina handlingar, kan bara vara att låta någon annan vara ansvarig för ens handlingar. Och ansvar betyder ju tvång. Istället för att tvingas ta hand om vad man själv gjort, så tvingas man ta hand om vad alla andra gjort. Det ger alla incitament att svina ned maximalt för varandra. Allt man skapar komer ju att konfiskeras och ges bort till andra som svinat ned, så ingen kommer at skapa någonting alls. Tvärtom, det enda möjliga blir att röva och plundra och njuta av bytet för stunden, innan det konfiskerats.

Det är absolut livsfarligt att försvaga återkopplingen mellan en handling och konsekvenserna av samma handling.

Brottsligt bör bara sånt vara som skadar andra. Att röka en joint drabbar ingen annan än en själv (av lyckorus!) Alltså borde det inte alls var brottsligt. Det ger ju inga negativa konsekvenser att ta ansvar för.

Det är inte sant, många tror på det, men det är falskt. Socialbidrag får man inte om ens situation är självförvållad (om man t.ex. sagt upp sig från sitt jobb). Och bostad har det sociala ingen skyldighet alls att ordna annat än tll barnfamiljer. Det finns 1000-tals hemlösa svenskar.

Detta är ett stort trauma i svenskt psyke. Vi luras alla att tro på statens allom välgörande godhet, det har blivit en religiös föreställning. I själva verket donerar staten flera gånger mer pengar per månad till en högavlönad miljonär som tar något år ledigt för att vara med sina barn, än till en enstamstående arbetslös mamma. Det s.k. "sociala skjydsnätet" är en lögnaktig etikett på ett gigantiskt röstköpande där de rikare får större del av kakan eftersom de kräver mer pengar för att låta sig köpas, än vad de fattiga kräver.

Så du är fattig och ingen vill hjälpa dig.
Men vilken individ har tvingat dig? Hur har du alls tvingats?
Blanda inte ihop begreppen här genom att dilla om tvång som inte förekommer! Naturen är sån att det är plågsamt att hungra. Det är inte andra männskors som skapar det, utan naturen. Eller menar du kanske att vi alla är mördare därför att människor dör av ålderdom?

Det inser jag men det var ett tankexempel för att underlätta förklarandet av min poäng. Dock kan liknande situationer uppstå till exempel i ett land under krig. I filmen Grave of the Fireflies (Horatu no Haka) så går huvud personen ut och stjäl från hem under flygräderna (när folk befinner sig i skyddsrum) för att få ihop till mat. Dock så märker han snart att det inte är nån ide eftersom maten är så knapp att pengarna har förlorat sitt värde. Jag kan rekommendera filmen, men vill även varna eftersom den är en mycket brutal skildring av förhållanden som kan uppstå under ett krig.

På den här punkten håller jag inte med dig helt och hållet. Jag håller med dig i att människor alltid kommer att hjälpa varandra i den mån dom anser det möjligt. Dock anser jag att det är bättre att organisera denna hjälp i form av en stat. Det erbjuder mer möjligheter till valfrihet för individen att inte ha en stat, men det leder också till en del problem. Vad händer om olika 'intressegrupper' hamnar i en konflikt kring vem som har rätt till att lösa vad? Och i det fall man har en ett helt statslös samhälle kommer starkare individer att försöka utnyttja svagare. Staten funktion är i princip att gå i god för dom andra individerna i samhället i utbyte mot evig lydnad och trohet. Jag vet att ditt huvud exempel här itne handlade om total stats löshet, men det är inte desto mindre intressant. Dock så komemr alltid statsliknande strukturer att uppstå.

En annan sak som staten gör som är ganska viktig men som folk inte tänker på är att upprätthålla penningvärdet och att reglera ekonomin. Läs in dig lite på ekonomi så kommer du att förstå att det är ett ganska stor jobb som skulle vara svårt att utföra utan en stat.

Du har helt rätt i att individen är den minsta handlande enheten. Men individen utför alltid handlingar efter att ha påverkats av andra. Exempel är vänner, familj, lagar och normer. Listan kan göras oändlig. Men indivdens handlingar påverkas till stor del av sammhället på olika sätt och tanken jag har är att skulle inte denna påverkan vara stor nog att man skulle kunna anse att det är samhället som handlar genom individen.

Jag förstår din tolkning av vad som skulle hända om man skulle få ansvara för alla andras handlingar, men jag har en engen alternativ tolkning. Individen kan istället resonera att om jag sköter mig minskar bördan av negativa handlingar på samhället och där med även på mig, detta kan motivera fler till att handla skötsamt och därmed minska bördan ännu mer och sådeles leda till en god cirkel. Ett sammhälle med enbart negativa handlingar komemr på samhällsnivå att drabbas av kollaps, och på individnivå av massdöd. Det är givetvis inte hållbart i längden och det kommer individerna inse vid någon punkt och tillsammans börja arbeta för att bygga ett bättre samhälle.

Jag ser även faran i att bryta kopplingen mellan handling och konsekvens.

Skål på den du! Eller puff kanske? Hur skålar man med en joint? Kanske genom att shotgunna sin kompanion.


Ok, jag hade fel, men man behöver oroa sig lika mycket som i mitt tankeexempel. Jag kan även hålla med om att vissa orättvisor finns och borde åtgärdas via till exempel inkomst och förmögenhetsprövning för att amn ska få vissa bidrag och dylikt. Men jag anser även att många av dom som är rika förtjänar att vara det. Chefer, läkare och andra med hög lön har ofta större kompetens och ansvar för saker än vad än vanlig arbetare har och detta får dom kompensation för via lönesedeln prescis som man får ersättning om man jobbar natt etc. Dom som blivit rika på aktier och investeringar har tagit en risk med sina pengar, dom kunde ha förlorat allt, och utan deras pengar hade samhället inte kunnat gå runt och ingen hade haft jobb.

Det kan ju vara så att man inte har fått nåt jobb för att det helt enkelt inte finsn jobb till alla. En ekonomi behöver en viss arbetslöshet för att fungera. Och i det fallet är det ju definitivt samhällets fel att du är fattig. Jag kanske formulerade mig lite fel, men å andra sidan så skrev jag också att jag inte väntade mig att kunna komma fram till att hela ansvaret ligger på varken individ eller samhälle.

Det är riktigt att människan inte skapar hunger men människan kan genom sina handlingar stilla sin hunger. Att männsikor dör av ålderdom kan inte knytas till en specifik handling, annat än möjligtvis personens föräldrars kopulerande, men det är att dra det hela lite väl långt tycker jag.

Du kan få ett svartvitt svar. Individen är ansvarig för sina egna handlingar. There u go. Simple as can be.

Det yttersta ansvaret ligger, och själva handlingen begås naturligtvis av individen själv men varför denna gör det är ofta en följd utav omständigheter och personens mentala tillstånd vilket till stor del är präglat av det samhälle denna lever i.

Även omständigheter som ligger utanför individens och samhällets befattning kommer att spela in på individens agerande. Man kan således inte alltid ge någon enskild part skuld för elände eller missöden som sker.

Sammhällets fel tror jag, det är individen som gör valet men utan det här sammhället hade individen valt att göra något annat.