Citat:
Ursprungligen postat av inden
Sverige har väl alltid varit väldigt mångkulturellt? Vi har varit väldigt toleranta och nyfikna när det gäller främmande kulturer.
Det är inte samma sak. Sverige var ett 100% homogent land fram t.o.m. 40-talet. Sedan kom finnar och lite flyktingar från bl.a. östtyskland mm. Finnarna är ett kapitel för sig, där den första generationen knappt lärde sig svenska, medan den andra generationen är helsvenskar. På 50- och 60-talen kom en del italienare och de som stannade assimilerades helt och hållet. Så t.o.m. mitten-slutet av 60-talet assimilerades alla som kom till Sverige. Homogeniteten bestod.
Sedan kom jugoslaver, rumäner, greker och turkar. De flesta assimilerades i det svenska samhället när miljonprogrammen fortfarande var 90% svenska. Däremot var det nog lite si och så med turkarna.
Sedan kom Chilenarna i början av 70-talet. Först politiska flyktingar. Sedan ekonomiska. De politiska åkte hem när Pinochet störtades. De ekonomiska stannade kvar och blev den första invandrargrupp som Sverige inte ställde krav på. De kunde leva på bidrag om de kände för det. Under 70-talet kom lite av varje, en del libaneser och andra mellanösternfolk och det är nu Sverige börjar bli världsberömt för kravlösheten.
I början av 80-talet arbetade jag i Los Angeles. Varje dag kom en cateringbil med mat till mexare och andra som gillade hot food. Snackade med libanesen som körde cateringen. Han frågade var jag kom ifrån och när jag sa: "Sverige", sken han upp som en sol och blev alldeles till sig: "I love Sweden. I have relatives in Sweden. You get everything in Sweden for free. You get a house, a car, food and a pension." Detta var synen på Sverige hos en libanes i Los Angeles i USA i början av 80-talet. En bild som inte var helt sann, men som uppenbarligen var rådande redan för 25 år sedan!
Och det var i början av 80-talet som helvetet startade. På några år kom över 100 000 människor till Sverige utan speciell anledning mer än att bli försörjda. Ekonomiska flyktingar. Och med den borgerliga regeringen och kriget i Jugoslavien så släppte fördämningarna. Närmare en miljon människor har invandrat sedan början av 90-talet. Och en majoritet har inte assimilerats. Och en stor andel är inte ens integrerade utan lever i ghetton i förorterna efter sitt hemlands lagar och värderingar. Och 2:a-generationare föds in i ett annat lands kultur, värderingar och språk - i Sverige.
Det är t.o.m. så illa att barnen till många invandrare som assimilerades i Sverige under 70-talet har blivit segregerade. Lyssnade på en turkisk kvinna som kom som barn till Sverige i början av 70-talet. Hennes familj flyttade till Rosengård och hon var en av 2-3 invandrare i sin klass för 30 år sedan. Hon berättar själv hur hon blev svensk och tänker svenskt och hon talar bred skånska. Hon bor dock kvar i Rosengård och hennes barn pratar blattesvenska och umgås inte med svenskar. De har segregerats. Den fina integrationen går baklänges i Sverige.
Hursomhelst. T.o.m. slutet av 60-talet, början av 70-talet kan man säga att Sverige var 100% homogent. Och det är faktiskt först sedan mindre än 10 år som alla PK pratar om Sverige som ett mångkulturellt land.