Ett levande liv. [Fatalismens välsignelser]

Du gör mig glad

Jag är en förvirrad hippie som bara vill bli lycklig, träffa en fin tjej, skaffa familj osv.
Hitta en meningsfull sysselsättning och kanske lätta lite på det tryck som finns i samhället.

Jag hoppas att du hittar ditt levande liv en dag. Kirk out.

Hej sötnos

Allting som skapas börjar som en föreställning i ens eget huvud.

Ni andra är slavar under andras visioner.
Ni tigger efter andras drömmar, lever ett helt liv utan att någonsin bli nöjd.

Har läst rubrikerna till några utav era inlägg.
De börjar ungefär så här:
- Om du fick vara stålmannen för en dag vad skulle du då göra?

Jätteintressant, precis som att sitta och titta på videorullar och drömma sig bort från ens egen verklighet.

Varför inte skapa något reellt?

Det som hindrar många är rädslan för att misslyckas men det är just så man utvecklas, genom att misslyckas och att då våga vara värdelös tillsdess att man uppfyllt sina drömmar.

Men om man skapar något "reelt" så kommer man efter att man är klar formulera ett nytt mål att jobba mot. Resultatet är att man alldrig blir nöjd.

Jag håller med dig, har själv skrivit i min blogg:

Försöker bara vrida och vänd på begreppen som ställs emot mig för se om det verkligen är så att jag är ute och flummar.


Men samtidigt så är jag också övertygad om att det går att nå ett stabilt tillstånd av lycka.
Om man lyckas frigöra sig från alla rädslor och hämningar som byggts upp under ens egen uppväxt.

fatalister kör väl inte med Carpe Diem eftersom det skulle gå emot tron på att ingenting kan förändrats, och att allt är förutsett att inträffa vad man än gör?

Precis,carpde diem skulle gå helt emot det.

om man är fatalist ska man inte behöva fånga dagen,dagen är redan fångad från alltings början,spelar ingen roll hur mkt du carpe dia'r du kan ändå inte förändra dagen enligt fatalismen.