2007-05-29, 19:05
#1
Har skrivit ett mindre arbete som sammanfattar krigen i det forna jugoslavien. Då jag finner allt detta mycket krångligt vore jag tacksam om någon kunde läsa och se om mina uppgifter stämmer.
Då andra världskriget nådde sitt slut fanns många frågetecken i världen. För Jugoslaviens del följde en tid då ingen riktigt styrde landet. Efter ett stort inbördeskrig där en tiondel av landets befolkning strök med tog en man vid namn Josip Broz Tito makten över Jugoslavien. Tito såg ljust på framtiden och lyckades under sin tid vid makten hålla de etniska grupperna lugna och utåt sett verkade landet enat. Som diktator tog han hand om alla som sade emot honom och han försökte få folket att känna sig som ett. Omvärldens bild var att även om Tito inte styrt landet sjyst hade landet varit fritt från ytterligare uppblossningar. När Josip år 1980 avled kom läget i Jugoslavien att ändras kraftigt, bråken slog rot igen och bilden som ett enat folk försvann blixtsnabbt. De olika folkgrupperna stärkte sina band och konflikterna trappades upp. Stora oroligheter mellan Serbien och Kroatien ledde till sammandrabbningar. Undertiden försökte Kroatien och Slovenien slå sig fria från Jugoslavien vilket bla USA försökte stoppa men efter folkomröstningar blev så fallet ändå. Självständigheten slogs fast den 25 juni 1991, dagen därpå utbröt stora stridigheter.
Kriget var naturligtvis till följd av utbrytningen från Jugoslavien och till en början kom det att handla om Kroatien. Striderna utkämpades till en början mellan serbiska styrkor och kroater men snart anslöt också jugoslaviska folkets armé på serbernas sida. Den Jugoslaviska armén var betydligt starkare och mer modern än den Kroatiska kämparviljan och enigheten i kombination med smarta taktiker gjorde att motståndaren fick problem. Efter ungefär ett halvårs krigande går båda parter med på ett av FN skrivet fredsavtal. Snart kom dock Kroaterna känna missnöje då de genom avtalet förlorat en tredjedel av sitt forna land. Omvärlden sympatiserande under kriget uteslutande med Kroaterna och då snart efter fredsavtalet Kroatien blev medlemsland av FN kom detta att förstärkas. Nato med USA i täten hjälpte sedan Kroaterna att via snabba väpnade attacker vinns de förlorade områdena tillbaka.
Det är mycket svårt att greppa alla konflikter inom Jugoslavien vilket även de själva och FN också tyckte. Många krig utkämpades samtidigt och ingen var någonsin riktigt nöjd.
Då även Slovenien som jag skrev tidigare och förklarades självständigt samtidigt som Kroatien kom även ett krig att äga rum där. Detta krig kom inte att bli lika långdraget som det ovannämnda, mycket beroende på FN och Natos uppmaningar. Efter bara drygt en vecka hade Slovenerna lyckats besegra den Jugoslaviska armén.
Även Bosnien Hercegovina kom senare att förklara sig frigjorda vilket även den här gången resulterade i väpnad konflikt. Kriget pågick i över tre år och kom att skörda oerhört många offer. I perioder tycktes Bosnien gå segrande men sedan vände det och så höll det hela tiden på. I Bosnien fanns vid den här tiden två entiteter där de ena som hette Republika Srpskas stred mot de övriga, på deras sida stod även Jugoslaviens armé Den andra Bosniska delen blev kompanjoner med Kroaterna vilket räddade dem från total demolering.
När kriget nådde sin nionde månad såg läget likadant ut och blocken krigade fortfarande. Bosnierna och Kroaterna kom dock senare att bli oense vilket ledde till att deras alliering splittrades och Kroaterna gick över till serbernas sida. Det såg nu mycket svårt ut för de ensamma Bosniska krigarna och planer på att splittra landet florerade bland motståndarna.
Hoppet tändes dock efter ytterligare ett par månader då de Kroatiska trupperna bytte sida än en gång. Kriget fick sig en vändning och man lyckades mota ut serberna ur i alla fall västra Bosnien.
Som jag påpekade tidigare utspelade sig många konflikter inom Jugoslavien och nästa i raden kom att bli Kosovokriget som inleddes år 1998. Kosovo var en del av Jugoslavien men hade haft viss självbestämmanderätt över sig men president Slobodan Milosevic fråntog dem denna rätt. Kosovo förklarade sig som en självständig republik vilket traditionsenligt resulterade i krig. Serberna var inte sena med att fatta vapnen och Slobodan såg till att så många Kosovoalbaner han kunde miste sina jobb och förföljdes. Kosovo-gerillan slog tillbaka genom att beskjuta olika serbiska mål och kriget trappades upp. Kriget drog omvärldens ögon till sig och senare gick NATO in i konflikten. NATO stödde Kosovo och attackerad under 78 dagar, främst genom flygplansbombningar serbiska mål. Man lyckades ganska fort få ett slut på kriget, de serbiska styrkorna retirerade och FN tog makten i Kosovo. Än idag är formellt Kosovo en del av Serbien men styrs av FN och säkerheten tryggas genom styrkor från NATO.
En mindre strid uppkom under 1999 då en grupp albaner i Kosovos södra delar genom en gerillagrupp gjorde upprepade attacker på Jugoslaviska, tämligen oskyldiga gränsvakter. Jugoslavien fick tillstånd av FN och NATO att slå ner gerillarörelsen då denna sågs som ett allvarligt hot.
Makedonien stod näst på tur att skapa rubriker, detta efter albanska attacker år 2001. Målet med denna attack är mycket oklar men troligtvis för att försöka dela Makedonien och därigenom lyckas värva landets albaner till Kosovo. Konflikten kom aldrig att bli riktigt stor då Makedonierna svarade och snart ledde omvärldens uppmaningar till albansk reträtt.
Krigen i det forna Jugoslavien kostade många människoliv. Oroligheterna i området påverkade stora delar av världen under alla krigsåren. Stridigheterna hade skapat nya motsättningar mellan Ryssland och USA då ryssarna sedan länge haft en roll i området och uppskattade inte USA:s inblandning i krigen.
Etnisk rensning kom i och med Jugoslavienkrigen att bli en allmänt känd term. Den syftar på massmord av civila beroende på deras ursprung. En lång rad mänskliga rättigheter ignorerades under krigen och det bekom domstolars uppgift att utreda dessa.
Situationen i det forna Jugoslavien var hela tiden mycket spänd och invecklad. De som ville hallå ihop landet såg många risker och var rädd att en nations frigörande skulle skapa en dominoeffekt. Om man lät Kroatien förklara sig självständigt skulle det inte dröja länge innan övriga ställde samma krav.
Det var främst under Kosovokonflikten som omvärlden verkligen fick upp ögonen för området. Den person som kom att leda det internationella arbetet var Madeleine Albright. Hon var vid den här tiden USA:s utrikesminister i Clintons regering men hade tidigare även varit landets FN-ambassadör. Madeleines egen historia hade varit tuff då hon först flytt från Hitlers nazityskland och sedan från Stalins sovjet. Medeleine påverkades mycket starkt av vad som skedde i Jugoslavien, först under Bosnienkriget och sedan rädslan för att samma sak skulle ske i Kosovo. Som utrikesminister i USA hade hon en väldig makt och kände stort ansvar att försöka förhindra ett storkrig i Kosovo. Bombningarna som senare startades främst av USA kom att få ett snabbt slut på kriget. Militär makt och bombningar är sällan något man vill sympatisera med men undrar hur Kosovokriget hade slutat annars. Det fanns tydliga bevis på stundande massakrer i landet och en utrotning av Kosovos befolkning hade mycket väl kunnat ske. Kriget mellan Kosovo och serberna kom att kallas Madeleines Albrights krig, detta som en hyllning.
Då andra världskriget nådde sitt slut fanns många frågetecken i världen. För Jugoslaviens del följde en tid då ingen riktigt styrde landet. Efter ett stort inbördeskrig där en tiondel av landets befolkning strök med tog en man vid namn Josip Broz Tito makten över Jugoslavien. Tito såg ljust på framtiden och lyckades under sin tid vid makten hålla de etniska grupperna lugna och utåt sett verkade landet enat. Som diktator tog han hand om alla som sade emot honom och han försökte få folket att känna sig som ett. Omvärldens bild var att även om Tito inte styrt landet sjyst hade landet varit fritt från ytterligare uppblossningar. När Josip år 1980 avled kom läget i Jugoslavien att ändras kraftigt, bråken slog rot igen och bilden som ett enat folk försvann blixtsnabbt. De olika folkgrupperna stärkte sina band och konflikterna trappades upp. Stora oroligheter mellan Serbien och Kroatien ledde till sammandrabbningar. Undertiden försökte Kroatien och Slovenien slå sig fria från Jugoslavien vilket bla USA försökte stoppa men efter folkomröstningar blev så fallet ändå. Självständigheten slogs fast den 25 juni 1991, dagen därpå utbröt stora stridigheter.
Kriget var naturligtvis till följd av utbrytningen från Jugoslavien och till en början kom det att handla om Kroatien. Striderna utkämpades till en början mellan serbiska styrkor och kroater men snart anslöt också jugoslaviska folkets armé på serbernas sida. Den Jugoslaviska armén var betydligt starkare och mer modern än den Kroatiska kämparviljan och enigheten i kombination med smarta taktiker gjorde att motståndaren fick problem. Efter ungefär ett halvårs krigande går båda parter med på ett av FN skrivet fredsavtal. Snart kom dock Kroaterna känna missnöje då de genom avtalet förlorat en tredjedel av sitt forna land. Omvärlden sympatiserande under kriget uteslutande med Kroaterna och då snart efter fredsavtalet Kroatien blev medlemsland av FN kom detta att förstärkas. Nato med USA i täten hjälpte sedan Kroaterna att via snabba väpnade attacker vinns de förlorade områdena tillbaka.
Det är mycket svårt att greppa alla konflikter inom Jugoslavien vilket även de själva och FN också tyckte. Många krig utkämpades samtidigt och ingen var någonsin riktigt nöjd.
Då även Slovenien som jag skrev tidigare och förklarades självständigt samtidigt som Kroatien kom även ett krig att äga rum där. Detta krig kom inte att bli lika långdraget som det ovannämnda, mycket beroende på FN och Natos uppmaningar. Efter bara drygt en vecka hade Slovenerna lyckats besegra den Jugoslaviska armén.
Även Bosnien Hercegovina kom senare att förklara sig frigjorda vilket även den här gången resulterade i väpnad konflikt. Kriget pågick i över tre år och kom att skörda oerhört många offer. I perioder tycktes Bosnien gå segrande men sedan vände det och så höll det hela tiden på. I Bosnien fanns vid den här tiden två entiteter där de ena som hette Republika Srpskas stred mot de övriga, på deras sida stod även Jugoslaviens armé Den andra Bosniska delen blev kompanjoner med Kroaterna vilket räddade dem från total demolering.
När kriget nådde sin nionde månad såg läget likadant ut och blocken krigade fortfarande. Bosnierna och Kroaterna kom dock senare att bli oense vilket ledde till att deras alliering splittrades och Kroaterna gick över till serbernas sida. Det såg nu mycket svårt ut för de ensamma Bosniska krigarna och planer på att splittra landet florerade bland motståndarna.
Hoppet tändes dock efter ytterligare ett par månader då de Kroatiska trupperna bytte sida än en gång. Kriget fick sig en vändning och man lyckades mota ut serberna ur i alla fall västra Bosnien.
Som jag påpekade tidigare utspelade sig många konflikter inom Jugoslavien och nästa i raden kom att bli Kosovokriget som inleddes år 1998. Kosovo var en del av Jugoslavien men hade haft viss självbestämmanderätt över sig men president Slobodan Milosevic fråntog dem denna rätt. Kosovo förklarade sig som en självständig republik vilket traditionsenligt resulterade i krig. Serberna var inte sena med att fatta vapnen och Slobodan såg till att så många Kosovoalbaner han kunde miste sina jobb och förföljdes. Kosovo-gerillan slog tillbaka genom att beskjuta olika serbiska mål och kriget trappades upp. Kriget drog omvärldens ögon till sig och senare gick NATO in i konflikten. NATO stödde Kosovo och attackerad under 78 dagar, främst genom flygplansbombningar serbiska mål. Man lyckades ganska fort få ett slut på kriget, de serbiska styrkorna retirerade och FN tog makten i Kosovo. Än idag är formellt Kosovo en del av Serbien men styrs av FN och säkerheten tryggas genom styrkor från NATO.
En mindre strid uppkom under 1999 då en grupp albaner i Kosovos södra delar genom en gerillagrupp gjorde upprepade attacker på Jugoslaviska, tämligen oskyldiga gränsvakter. Jugoslavien fick tillstånd av FN och NATO att slå ner gerillarörelsen då denna sågs som ett allvarligt hot.
Makedonien stod näst på tur att skapa rubriker, detta efter albanska attacker år 2001. Målet med denna attack är mycket oklar men troligtvis för att försöka dela Makedonien och därigenom lyckas värva landets albaner till Kosovo. Konflikten kom aldrig att bli riktigt stor då Makedonierna svarade och snart ledde omvärldens uppmaningar till albansk reträtt.
Krigen i det forna Jugoslavien kostade många människoliv. Oroligheterna i området påverkade stora delar av världen under alla krigsåren. Stridigheterna hade skapat nya motsättningar mellan Ryssland och USA då ryssarna sedan länge haft en roll i området och uppskattade inte USA:s inblandning i krigen.
Etnisk rensning kom i och med Jugoslavienkrigen att bli en allmänt känd term. Den syftar på massmord av civila beroende på deras ursprung. En lång rad mänskliga rättigheter ignorerades under krigen och det bekom domstolars uppgift att utreda dessa.
Situationen i det forna Jugoslavien var hela tiden mycket spänd och invecklad. De som ville hallå ihop landet såg många risker och var rädd att en nations frigörande skulle skapa en dominoeffekt. Om man lät Kroatien förklara sig självständigt skulle det inte dröja länge innan övriga ställde samma krav.
Det var främst under Kosovokonflikten som omvärlden verkligen fick upp ögonen för området. Den person som kom att leda det internationella arbetet var Madeleine Albright. Hon var vid den här tiden USA:s utrikesminister i Clintons regering men hade tidigare även varit landets FN-ambassadör. Madeleines egen historia hade varit tuff då hon först flytt från Hitlers nazityskland och sedan från Stalins sovjet. Medeleine påverkades mycket starkt av vad som skedde i Jugoslavien, först under Bosnienkriget och sedan rädslan för att samma sak skulle ske i Kosovo. Som utrikesminister i USA hade hon en väldig makt och kände stort ansvar att försöka förhindra ett storkrig i Kosovo. Bombningarna som senare startades främst av USA kom att få ett snabbt slut på kriget. Militär makt och bombningar är sällan något man vill sympatisera med men undrar hur Kosovokriget hade slutat annars. Det fanns tydliga bevis på stundande massakrer i landet och en utrotning av Kosovos befolkning hade mycket väl kunnat ske. Kriget mellan Kosovo och serberna kom att kallas Madeleines Albrights krig, detta som en hyllning.
