Javisst, naturligtvis så är etik ett meningslöst begrepp för en helt isolerad individ.
Du håller nog med mig om att vad man betraktar som etiskt repektive oetiskt varierar från individ till individ. Kulturella och sociala faktorer formar tillsammans människans uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Vissa saker tycker de flesta är oetiskt, att till exempel ta livet av en annan människa eller att stjäla någon annans egendom. Andra saker råder det viss oenighet kring, exempelvis dödshjälp eller homoadoption. När det gäller de senare så går det ju inte att egentligen att logiskt resonera sig fram till huruvida det är rätt eller inte, utan man tar ställning helt utefter sin egen moraluppfattning.
Vilken moraluppfattning som för tillfället kan anses politiskt korrekt får ofta svåröverskådliga konsekvenser, narkotikapolitiken är i mitt tycke ett enastående exempel. Som du sedan tidigare vet så är jag inte anhängare av repressionspolitiken, jag ser den som en konsekvens av en lång rad på varandra uppstaplade moraliska ställningstaganden. Dagens narkotikapolitik är till hög grad formad av ideologiska målsättningar, "ett narkotikafritt samhälle" är ett exempel. En sådan målsättning är naturligtvis inte realistisk, det är uppenbart för vem som helst som har brytt sig om att sätta sig in i narkotikaproblematiken på allvar.
Varför sätter man upp ett mål som är omöjligt att uppnå?
Jag har uppriktigt sagt inte en aning, men tanken slår mig att man kanske vill visa sig handlingskraftig när det gäller samhällsfienden nummer 1. Att det är därför som man pumpar in miljonbelopp årligen på polisiära resurser riktade mot enskilda missbrukare, insatser som bevisligen inte minskar narkotikamissbruket ett skvatt, men som ger en bild av att man inte ger upp kampen, att man fortsätter att bekämpa Knarket.
Genom den i samhället djupt rotade normen att narkotika är av ondo, skapar man hos gemene man en rädsla för den som använder narkotika. Man har blivit fostrad av samhället till att betrakta narkotikabruk som djupt oetiskt. Man betraktar i förlängingen narkomanen (vilken negativ laddning det ordet har) som en person utan moral.
Det bidrar till att ytterligare marginalisera en redan mycket utsatt grupp.
