Citat:
Ursprungligen postat av Dizzy
Jag är inte nere med dubstepen för fem öre men damn vilken jävla trött, konservativ det var bättre förr-kommentar.
Samma jävla historia som dnb eller speedgarage eller twostep eller vad som helst. Antingen har den blivit för mörk, snabb eller poppig. Saker förändras, ibland till nåt man tycker är sämre, ibland till nåt man tycker är bättre.
Gissar på att du är typ 21-23 nånting och lyssnat på dubstep i 5-6 år? Första musiken du verkligen gillade och du var tidigt ute också. Nu har den förändrats men framförallt så har det blivit ganska stort och du är inte själv längre. Och bitter.
I början av 2006 fick jag en cdr med drum and bass av en god vän till mig.
På den skivan fanns Burials självbetitlade album med som en liten bonus. Jag lyssnade på den dygnet runt på repeat. Det var i stort sett ljudet jag väntat på hela mitt liv. Feelingen av alla mina favorit grimeinstrumentals summerade i stort sett.
Det enda jag visste var att det kallades dubstep och att det var en hybridgenre från London. Så jag bad en annan vän till mig fixa ett dubsteparkiv åt mig.
3 dagar senare satt jag med en dvd-r med 7 gb dubstep.
I stort sett alla större releaser fram tills dess.
Jag var hooked ( inte för första gången dock så där hade du fel)
Det gick inte att sätta fingret på vad det var. Alla artister verkade ha sin egen genre, men det var ändå...samma sak. Så jag drog bonghit på bonghit, och rewindade om och om igen. Jag laddade hem FL Studio,ReNoise och Reason och började försöka mig på att göra något eget av det själv. Jag spelade loefah, kromestar, dmz et al. för en del randoms och de flesta fattade ingenting.
Sen började hypen på riktigt. Dubstepforum började spammas sönder. Alla skulle tjat tjat tjata om wobbles och...fuck. No biggies tänkte jag o mina vänner ändå...trendiesarna kommer komma och gå och sen kommer vi få tillbaka vår scen och ha den ifred för alltid. Jag har fortfarande hopp om att det kommer bli så, för det finns många som har tunnelseende och vill återvända till hur det var en gång i tiden, många av oss som bara hann drömma om söndagskvällar på plastic people med rökiga dubplates ur monstruösa soundsystems, rewinds på tunes man bara kunnat drömma om som man möjligtvis aldrig skulle få höra igen...hela skiten.
Också kollar man i den här "dubstep"tråden där datsik tydligen är dubstepens störste kung och det ska vara galet och flippigt, ravemusik för kids som inte har någon känsla för varken utrymme eller rytm. Människor som inte bryr sig om vilka riktningar platesen nickar åt.
Snorungar som på allvar hävdar att kode9 och loefah inte är "riktig" dubstep och verkligen fått för sig att caspa och rusko uppfan dubstep typ genom att säga "hey, vi sänker takten och gör flippig jumpup drum and bass fast typ...saktare! Med rastasamples!Det blir badass..."
Men jag är inte bitter...jag skäms för andras skull bara.
Aja fuck it...my two cents.