Uppsats om filosofi, verklighetsuppfattningar m.m.

Jag ska skriva en liten uppsats om filosofi om dessa områden:

Verklighetsppfattningar
Livets mening
Kunskapsteori
Etik

Jag vet dock inte precis vad jag ska skriva om, alla dessa områden är ju så stora. Men på livets mening har jag tänkt ta upp existentialism och Kierkegaard. På kunskapsteorin ska jag ta upp lite om rationalism & empirism. Och på etik ska jag nog skriva om pliktetik & effektetik och lite mer.

Men på verklighetsuppfattningar så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, dels för att jag knappt vet vad som hör till verklighetsuppfattningar. Kan det vara mycket om Sokrates och Platon och om Platons idévärld? Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Om någon vänlig själ skulle kunna klargöra för mig vad som hör till verklighetsuppfattningar så skulle jag vara evigt tacksam.

Om ni har förslag på mer saker jag kan ta upp på övriga punkter, så tas de tacksamt emot.

Den lilla uppsatsen kommer säkerligen bli ganska stor. Lycka till med begränsningarna, de lär behövas.

Är det definitionen av verklighetsuppfattningar du behövde hjälp med eller bara ett ämne i det?

Nja, både och kan man väl säga. Man ska först presentera vad verklighetsuppfattning är, och sedan ska man skriva lite egna tankar och jämföra med sina tankar med kända filosofers tankar kring verklighetsfilosofi. Så en "stor" och känd tanke inom verklighetsuppfattning skulle vara bra.

En stor och känd tanke är väl frågan om "tingens natur", tillvarons innersta väsen, idealism eller materialism och förhållandet dem emellan. Sven-Eric Liedmans tjocka och ganska nya bok Stenarna i själen - Form och materia från antiken till idag kan du kanske vilja titta i.

Tack.

Platon säger ju att den totala verkligheten estår av två världar; den synliga, sinnenas värld. Och idéernas värld som fullkomlig, stabil och orubblig.

Räknas den tanken som en verklighetsuppfattning?

Ursäkta för att jag bumpar tråden... Men uppsatsen ska skrivas imorgon på lektionstid, så det skulle vara schysst om någon kunde svara på min fråga om Platons tanke, som jag skrev i ovanstående inlägg, räknas som en verklighetsuppfattning?

Ja, det måste den väl göra. Den s.k. idéläran är ju ett sätt att försöka förklara hur det kommer sig att den materiella verkligheten oupphörligt tycks vilja anta vissa regelbundna former trots att den i sig är underkastad förändring. Tidigare naturfilosofer hade föreslagit överordnade styrande principer som "förnuft", "rättvisa", "krig mellan motsatser" m.m., och av Platon antas skälet ju alltså vara att materien tillfälligt och ofullkomligt avbildar eviga idéer, som äger en högre grad av verklighet i en värld fördold för oss. (Även etiska, politiska och estetiska värden återfinns i denna högre verklighet; på dessa områden har man väl idag många gånger övergivit tanken att det skulle finnas överordnade, eviga lagar bakom fenomenen men inom naturvetenskapen lever den ju.) Sedan förnekade ju Aristoteles att dessa eviga idéer skulle existera i en separat värld, och tänkte sig i stället att de bestod i olika grader av aktualitet i tingen. Detta är ju frågor kring verklighetsuppfattning, kring tingens natur, ordning och egenskaper; "metafysik", det som ansågs ligga till grund för fysiken.