Dagrins Stora fula ordboken hävdar under uppslagsordet torsk att ordet med tidigaste belägg från 1860 använts för att beteckna dumhet, kanske p.g.a. att fisken ansetts se enfaldig ut eller för att den låter sig fångas. Från 1949 härrör det första belägget för det relaterade verbet torska 'förlora', Gustav Rune Eriks' "Det är de nervösa killarna som torskar" i tidningen Vi.
Torsk som benämning på en prostituerads kund skulle då ha denna betydelse av 'enfaldig, lurad typ' - Dagrin citerar boken Prostitution från 1981: "Ordet ger inte bara uttryck för kvinnans allmänna syn på mannen, utan visar också det dubbla perspektiv som finns när det gäller den som utnyttjar och den som utnyttjas. En torsk är en fisk, ett djur som man halar in i sitt nät, fångar. Mannen torskar dit, dvs blir lurad även han, enligt kvinnans sätt att se. För hon ger inte något av sig själv. /.../ Att benämna mannen torsk är att svara på den utstötning och det förakt som ligger i benämningen hora."
