Varför just fraktalmönster?

Hi, got one question.

For simplicity's sake lets pretend that our universe is the only one.

Then the universe becomes by definition reality, meaning that IT is everything that IS.

Everything in the universe can be translated to energy, since energy can never be created or destroyed, it only changes form.

Since creation of the universe/space-time, (or whatever really did happen), that energy became enslaved by the cause-and-effect-chain reaction of the natural laws that governs the universe.

Even if the purpose (were the universe is headed at) of this chain reaction of the natural laws isn't a subjective one (planed by human-like intellect, like the god of the religious believing), it obviously does have a objective one, that is to fulfil the chain reaction. Just to abide its laws and do what is next in the necessary causal connection. (I'm just careful, but I'm not trying to deny even the wildest possibility)

In our universe's case, it is to form a holistic universe/integrative meaning, where it forms a bigger whole. I'm unsure if bigger is the right word since, it's relative, IT only is bigger if we see IT as it.
A fractal expresses the same pattern in itself repeatedly, without any connotation of size until it is observed relatively by a subjective being. (?)

What I'm trying to ask is if matter does really exist in a solid form? From what I've seen it just dissolves. Atoms, turns out to be made of a core with a neuron and proton with electrons circling around them, and in turn they are made by even more sub particles, (it feels like a scape goat, a temporary excuse). Surely the universe isn't what it seems, due to our subjective perception of a certain frequency/realm/size that we humans have developed to navigate in. If a neutrino would have a conscious brain it would see an atom as 99.9% empty space or what ever it would see.

Shouldn't matter just be a results of energy in relation to energy? Only striving to form a coherence in the energy equations between concentrations/expressions of energy.
I mean, mustn't there be a substance that withholds reality/universe in its fundamental/core self, if there even is a core (again, where does it begin if there isn't a standing point to compare it from). But then there's a shit load of follow up questions like what what withholds the substance in which the substance that withholds our universe exist in?

The connection to biology is what I interpreted as consciousness. Griffith speaks of human consciousness as being aware that you are a thinking being.
So practically humans and animals are conscious, but only humans are conscious about them having a consciousness?
The substance that withholds the thinking, must be something too right? Memory, thoughts, intuitive feelings, do exist, if they do, then they must be made of something? I've heard 'mind stuff' :P
If it "just" is (electromagnetic) energy that is conveyed between surroundings<->perception<->neurons, and energy is a translation of everything. Could the substance of the universe be consciousness like?
I've read of people experiencing, pure point awareness, K-hole (drug induced by ketamine). Just being, like an animal, being stripped of gene based learning system, would it be alive/conscious, but seem dead as a rock since it doesn't express it consciousness trough intuitive thinking?

Mathematics being the language of nature, it would be a funny thought if pure consciousness was the substance that withholds the universe, and animals were an expression of intuitive consciousness and humans conscious consciousness. Sacred geometry does give inspirational thoughts? Sacrebleu

I'm aware that there's allot of new age stuff and whatnot, misinterpreting what quantum physicist seems to be misinterpreting themselves :P

I just see little fragments of truth, but in the end it always turned out to be dead ends, until *** came along. I hoped to get some clarifying answers.

I've just re-watched some video series, I get more real for every time I feel it as stone in the chest, as if my subconscious (as in that I'm not fully aware of it, instinctive-emotion-like?)body-brain knows what going on.

Really the understanding of the Human Condition, (I'm starting to understand, should I say), has really satisfied this longing and search for something true which I have tormented myself for these past 9 years. Really lonely years as nobody even dared to admit a tiny speck of it, even if I could see it as clear as day, like having a word on your tongue and not being able to get it out no matter how hard you try. But understanding a bit more of the nature of the universe would be quite funny. :]

Love

http://www.youtube.com/watch?v=S2rg7CeY1ek

Otroligt intressant för ämnet. Kolla gärna Volym 1 först men det är volym 2 som handlar mest om fraktaler. Verkligen, riktigt, riktigt bra!

En annan dokumentär om fraktaler, en av dom bästa jag har sett. Dom räknar ut hur en skog har växt utifrån ett träd, dock är den delen av avsnittet lite luddigt.

http://www.imdb.com/title/tt1287217/

http://www.youtube.com/watch?v=LemPnZn54Kw

Tänkte väcka den här tråden till liv då det var den senaste jag hittade som behandlade ämnet, och beskriva några av de fenomen man kan uppleva under påverkan av psykedeliska substanser (främst tryptaminer).

Det är en hel del rätt trist vetenskaplig termer, varav jag i princip fick uppfinna några då det i princip aldrig tacklats på Svenska. Men det gör det lättare att greppa hur det fungerar.

Here goes;

Den mänskliga perceptionen är beroende av ett komplicerat nätverk av återkopplande kretsar som agerar i samklang för att skapa en internaliserad representation (sensorisk gestalt) av vår omedelbara omgivning i arbetsminnet.
Den multimodala sammanflätningen av syn, hörsel, doft och taktil känsel som sker är beroende av stark signalkoppling mellan flera olika sensoriska kretsar, och stabiliteten i denna koppling förlitar sig på exakt timing i utmatningen från samtliga kretsar.
Om specifika kretsar blir överexciterade eller överhämmade uppstår en avvikelse i synkronin mellan kretsarna som kan orsaka instabilitet, som propageras över hela nätverket som ett fel i avbildningen av data.

Ett bra exempel på detta fel återfinns då man analyserar strukturen i fosfen, de mönster eller rörelser som kan ses med slutna ögon då den optiska nerven blir exciterad. Dessa mandalor skapade av sinnet har blivit reproducerade i tusentals år i spirituellt arbete, men nu vet vi att dessa mönster kan vara det direkta resultatet av instabilitet i signalkopplingen mellan rumsligt orienterade neurala strukturer i näthinnan och synbarken.
Om denna instabilitet orsakas av excitering och eftersläpning i den återkopplande kretsen mellan LGN (lateral geniculate nucleus, ingen aning om vad den kallas på svenska, faktiskt) och synbarken, så kan man förvänta sig att se till synes inbillad data driva runt i synfältet då ögonen är stängda, vilket skapar upplevelsen av självlysande mönster i rörelse.

Indolringen som tryptaminer (som är mycket lika signalsubstansen serotonin, 5-HT) är uppbyggda på fungerar som en väldigt liten nyckel som gör det möjligt för tryptaminer att fästa sig på en specifik subtyp av receptorer (5-HT2A). Denna receptorsubtyp är som tätast kring de reciprokala ansamlingarna av dendriter som finns i de delar av hjärnan som bearbetar sensorisk information.
Partiella agonister (exempelvis tryptaminer) har visats orsaka ett långsamt asynkront läckage av glutamat från presynaptiska terminaler i pyramidceller som finns i det så kallade lamina V.

Glutaminsyra är en excitatorisk signalsubstans, och det lilla asynkrona läckaget förstärker varaktigheten och intensiteten av inkommande sensorisk stimuli. När denna lindriga förstärkning appliceras på recidiverande (återupprepande) kretsar i hjärnan så multipliceras effekten som snabbt sprider sig över hela nätverket.

Pyramidceller (neuroner) i lamina V är inte bara de delar av hjärnan som är tätast med 5-HT2A-receptorer, utan de är också kritiska i att hantera återkopplingsexcitering både inuti hjärnbarken och mellan kortikala och sub-kortikala regionerna. Om man granskar kortikala kretsar ur en schematisk vy så är det inte svårt att se hur mild excitering av signalbehandlingen i lamina V snabbt kan sprida sig över hela den kortikala regionen och öka återkopplande excitering och förstärka sensoriska signaler.

Denna feedback av excitering kan ses som en optisk skanner som måste göra flera avläsningar av en tvådimensionell bild för att uppnå höga detaljnivåer och upplösning. Varje feedback förfinar detaljupplösningen och förstärker signalåtergivningen.

Återkopplande excitering är vad som gör det möjligt för vårt medvetande att fungera som det gör.

Det möjliggör analysering och diskriminering av data, minneshantering i både kort- och långtidsminnet, samt finmotorik och andra extremt viktiga kognitiva funktioner.
Ett avbrott i denna återkopplande excitering kan leda till desorientering, förlust av kognitiv fokus, minnesförlust och självklart också förlust av finmotorisk kontroll.
En ökning i återkopplande excitering kan leda till förstärkning av sensorisk signalintensitet, ökad detaljupplösning, förbättrad analytisk bearbetning och tillstånd av expanderat medvetande.

Okontrollerad återkoppling kan leda till perceptionsförvrängningar, tvångsmässig konceptualisering (tankeloopar), hallucinationer, förlust av synkroni i multi-modal sensorisk sammanhållning (sinnena blandas), psykos, katatoni, och (i värsta fall) epilepsianfall.

De huvudsakliga (hehe) områden i hjärnan där återkopplande kretsar används för att förstärka inkommande visuella signaler finns i synbarken. Pyramidcellerna i lamina V i synbarken innehåller fler 5-HT2A receptorer än någon annanstans i hjärnan, och alla dessa receptorer används för att modulera återkopplande excitering både inuti synbarken och mellan synbarken och LGN.
Överdriven återkopplande excitering i denna krets står för intensifieringen av färger och de morfiska förvrängningar i linje- och texturupplösning som associeras med psykedeliska tillstånd.

Från synbarken går signalen isär och matas vidare till de centrum för analytisk bearbetning som återfinns i de temporala och parietala loberna.
Den temporala lobens kretsar används för att fastställa "vad" som ses, medan den parietala lobens kretsar används för att fastställa "var" allting är i relation till allting annat.
Båda dessa kretsars funktionalitet förlitar sig på återkopplande excitering för att bibehålla kontextualiseringen av data från ögonblick till ögonblick, samt för att leverera stabil och tillförlitlig analys av inkommande data.

När ett rörligt objekts bana ska anlyseras måste data passera fram och tillbaka mellan synbarken och prefrontala barken flera gånger för att uppdatera platsen för det rörliga föremålet över tid.
Överdriven excitering i denna reciprokala krets förorsakar att det rörliga föremålets bana tynar bort från det visuella minnet mycket långsammare än normalt, vilket orsakar de så kallade "trails" i synfältet man kan se under påverkan av psykedeliska substanser. Tiden det tar för dessa trails att tyna bort är direkt proportionerlig till intensiteten av återkopplingen i kretsen, beroende på dos och receptoraffiniteten av den psykedeliska substansen.

Trails är ju lätta att illustrera, men andra fenomen under påverkan av psykedeliska substanser är svårare att förklara.
Ett annat fängslande fenomen uppstår då återkopplingen mellan synbarken och den parietala loben blir överdrivet exciterad.
I detta tillstånd får alla objekt som granskas omedelbart djup innebörd. Alldagliga objekt verkar plötsligt mycket mer betydelsefulla än de vanligtvis gör. Simpla texturer och udda former avslöjar underliggande bilder och dolda minnen. Det mundana blir plötsligt oändligt fascinerande. Att finna djup mening i de simplaste objekt refereras ofta till som "upplysning" eller expanderat medvetande.

För att försöka förstå hur psykedeliska substanser agerar som icke-specifika förstärkare av aspekter av psyket så kan man utgå ifrån att den återkopplande exciteringen som orsakas av substansen följer blodflödet inuti kraniet. När en analytisk krets blir exciterad (och kräver mer blod) så skickas mer av substansen till den kretsen via blodomloppet, vilket förstärker exciteringen av kretsen.

Serotonin och dopamin arbetar tillsammans för att medla återkopplande excitering.
Det finns både pre- och postsynaptiska dopaminreceptorer som arbetar tillsammans med serotonin för att fokusera och finjustera dn återkopplande exciteringen. Och även om långsamt lateralt hämmande av GABA blir övermannat av återkopplingen, så kan snabba GABA-vägar fortfarande stanna upp och omdirigera återkopplande impulsflöden.

Ett annat exempel i simpla fel i återgivningen av tvådimensionella bilder är märkbar strobing (blinkande) av synligt ljus, eller bildflimmer, som orsakas av divergerande excitering mellan den optiska nerven, LGN och synbarken.
En mer extrem variant av denna effekt är total återkoppling av synfältet, där jämn synperception blir upphackad i enstaka bilder av data som lägger sig på lager över varandra som visuella ekon som när man riktar en kamera mot något som visar dess utmatning, som en bildskärm. Ofta uppstår också en roterande effekt. Denna effekt är ett direkt resultat av eftersläpning i signalkonvergens över hela reaktionsvägen för visuell bearbetning.

När den psykedeliska upplevelsen når sin peak börjar ofta mängden signalbrus genererad av intern återkopplande excitering överskugga extern sinnesstimuli. Vid den punkten upplevs trippen ofta som mest psykedelisk då varje lösryckt tanke eller stimuli uppenbarar sig holografiskt i medvetandet som en självrefererande fraktal uppbyggd av oändlig mening. Ett simpelt objekt förvrängs och itererar sig själv i all oändlighet som en episk symbol för sanningen, och vars innebörd kan realiseras ett oändligt antal gånger.

I shamanistiska sammanhang är shamanens roll att hjälpa patienten att navigera de olika nivåerna i den psykedeliska resan. Antagligen gör shamanen detta genom att medla och finjustera intensiteten och synkronin i den återkopplande exciteringen inuti patientens reaktionsvägar för sensorisk bearbetning. Detta kan uppnås genom precis dosering eller genom andra ritualiserade sammanhang.

De mest effektiva drivkrafterna bakom synkroni i återkopplande impulsflöden är rytmiskt modulerad stimuli. Som trummande, mässande, drönande och blinkande ljus.

Toppar i neural aktivitet framkallade av ljud tenderar att generera de största nivåerna av synkroni mellan alla sensoriska kretsar, vilket gör dans och musik till ett perfekt verktyg till att finjustera återkopplande impulssynkroni, både individuellt och i grupp.

(forts.)

Det är därför föga förvånande att så många dras till rekreationellt användande av psykedeliska substanser dansandes i samband med evenemang och fester där hög, repetitiv musik spelas under blinkande ljus...

I avsaknad av yttre stimuli är det lättast att modulera återkopplande impulsflöden genom kontrollerad andning (prāṇāyām) och/eller kroppsställningsövningar (āsana) som återfinns i exempelvis yoga och andra meditativa utövningar.

En av anledningarna till att det finns en så stark övergång mellan psykedeliska substanser och Buddhism är för att båda två utmanar dig till att bemästra de mest grundläggande impulserna i ditt eget sinne.

Mycket intressant inlägg, tack för läsningen!

Har bara en sak att säga: läs denna bok: http://psychedelic-information-theory.com/
Den är gratis dessutom.

edit: Här går den läsa online: http://psychedelic-information-theory.com/toc.php PDF:en som går att ladda ner har inga färger och är rätt fucked om man jämför med online-versionen så jag rekommenderar online-versionen.

En bok alla som har ett intresse för tillstånd av expanderat medvetande bör läsa.

Hatten av för ett mycket informativt utlägg. Jag har funderat i dessa banor, men saknat språk och kompentens för att förklara det på det viset du gjort.

Den där boken skall jag spana in, helt klart!

Jag är snäppet för full och svampad för att ge mig på ens en fundering på det här inlägget, men ändå.

Jag känner igen resonemangen du för här, kommer de möjligtvis från en bok som är postad på shroomery?
Om jag tolkar dig rätt i mitt exiterade tillstånd så menar du på att det sker en ökad signalering i hjärnan efter intag av hallucinogena droger, åtminstone internt i psyket, oberoende av extern stimuli. Eller kanske överdrivande av extern stimuli?
För vad magnetröntgen av en hjärna under påverkan av hallucinogener har visat är väl den exakta motsatsen. En dämpad aktivitet, vilket förvånade forskarna om jag inte minns fel. Vilket jag tycker gör hela frågan om vad hallucinogener gör, än mer intressant.
Alltså, vad pysslar medvetandet med när hjärnan inte stör lika mycket. Och:
Vad i helvete är medvetandet för något om hjärnan dämpas i sin aktivitet och vi är lika medvetna, eller än mer medvetna?

edit: Haha, jag visste att jag var för full. Du hade ju länkat boken. Men jag vidhåller att jag tycker den boken verkar vara helt ute och cykla, men inte på samma cykel som A.hoffman, märk väl. Den motsäger ju det som dagens forskning säger om hallucinogener. Eller?

Texten jag skrev är i princip en rak översättning av relevant information i James Kents "Psychedelic Information Theory: Shamanism in the Age of Reason" till Svenska. Sammanställde informationen lite annorlunda, men teorin är densamma.

Här är en studie som visat att delar av hjärnan hämmas under påverkan av psykedeliska substanser. I det här fallet psilocin - det står psilocybin, men psilocybin metaboliseras som bekant till psilocin i kroppen, så de menar egentligen psilocin, antar jag.

http://www.pnas.org/content/early/20...19598109.short

Kanske påverkar också metaboliseringen av psilocybin till psilocin också hur ruset fungerar, vilket stöds eftersom olika svampar brukar ha olika karaktär för att olika svampar har olika förhållanden av de två substanserna. Många innehåller dessutom baeocystin, som också är psykoaktivt, vilket garanterat påverkar effekterna också.

Det är många variabler att räkna in i ekvationen, vilket gör det svårt att dra någon hundraprocentig slutsats, eftersom det alltid blir ett visst mått av diskrepans från upplevelse till upplevelse.

Datan tyder på att det är thalamus samt gördelvindlingen (anterior och posterier cingulate cortex) som hämmas mest. Thalamus tros vara med i spelet vad gäller "filtrering" av sensoriska intryck, och gördelvindlingen (som är en del av det limbiska systemet) för formationen/hanteringen av känslor och minnen.

Jag antar att de flesta som forskar inom området (neurologer och allt vad det är) inte är så bekanta med den psykedeliska upplevelsen personligen, så resultaten kan vara missvisande sett till vad de försöker åstadkomma.

Låt säga t.ex. att de gör magnetröntgen under peaken. Som sagt så verkar thalamus hämmas som mest då och knappt ta in några yttre intryck alls, beroende på dos och receptoraffinitet, vilket leder till slutsatsen att den hämmas. Det säger ju dock inte så mycket om resten av nivåerna i upplevelsen.

Prekliniska studier (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19241062) tyder på att psykedeliska substanser ökar aktiviteten i prefrontala barken samt andra delar av hjärnbarken genom att aktivera excitatoriska (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17535909) och hämmande neuroner (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8819525), vilket leder till ökad frisättning av excitatoriska och hämmande signalsubstanser.

Studie som tyder på att DOI ökar nivån glutaminsyra i råtthjärnor; http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12853103

Och en till studie som stöjder fynden; http://www.nature.com/npp/journal/v2.../1395229a.html

Alla dessa studier stödjer James Kents teorier, men de har alla olika mål.


Som sagt, det jag skrev berättar ju vad det gör. Psykedeliska substanser omprogrammerar hur delar av hjärnan hanterar och internaliserar intryck, vilket leder till den psykedeliska upplevelsen.

Ur ett rent vetenskapligt perspektiv blir det nog svårt att kvantifiera vad det innebär. Det verkar som metafysik måste komma in i bilden för att fylla ut luckorna.

Själv är jag mer intresserad av varför, och inte hur. Men att veta hur det kan tänkas fungera sörjer ju för att ge lite mer djup i förståelsen kring vad som händer då man befinner sig i tillståndet.

Jag brukar försöka fokusera mer på att experimentera med mitt medvetande än att ha kul och kolla på häftiga fraktalmönster då jag konsumerar tryptaminer. Det är svårt, men det går. Det är verkligen skrämmande, men också djupt renande.

Märkte tidigt att rejvmentaliteten tenderar att göra att man sjunker djupare in i illusionen kring verklighetens sanna natur, utan att man egentligen inser det. Bara ännu en illusion.

Shamanerna i regnskogen har länge varit anti att "ha kul". För de är det ritualiserat och heligt.
Det handlar om att lära sig om sig själv oavkortat och ärligt och ägna sig åt djup introspektion i syfte att erhålla vidare kompetens för att leva som det är tänkt att vi ska göra.

Om någon är intresserad av detta, läs boken "The Cosmic Serpent" av Jeremy Narby, där han skriver (inte nödvändigtvis fakta) om de shamaner han träffat i regnskogen som under påverkan av ayahuasca säger sig kunna koppla in sig i DNA:t på molekylär nivå, som uppenbarar sig som ormar, och kunna lära sig av sina förfäder på det sättet.

Mycket intressant, även om det är mer av en skönlitterär skildring av påstådda upplevelser än någonting annat.

Lustigt det där, hur ayahuasca ofta verkar framkalla ormar, medan rent DMT gör någonting helt annat. Tyder ju på att potentialen för den sortens mångfald i alternativa verkligheter existerar inuti oss, separerat från alla kulturella anlag.

Mycket intressant allt du skrivit, har själv läst The psilocybin solution av Powell där det gås genom hur psilocybin påverkar signalsubstanserna och han förklarar sin teori över mötet med 'the other'.
När jag trippar har jag alltid tykt att mönstrerna har känts obetydliga, som en distraktion. Var lite likadant på DMT, synen var full med mönster men kändes som breakthrough upplevelsen låg just bakom väggen av illusioner.
När jag ligger i tystnad på svamp och andra entheogener hör jag mystiska ljud innuti huvudet. Det låter som en maskin. Har du/någon annan upplevt detta?