Är du där? Ja, det är jag. ( Datura )

Jag ställer mig i hyllningskören och ger dig 5/5. Tacka din lyckliga stjärna för dina kompisar som hjälpte dig! Hur känns det såhär efteråt? Inga fler liknande droger?

Jag tror att man inser om hallucinogena droger är någonting för sig väldigt fort. Det är inget för mig iaf... Men man har testat.

Äntligen en till bra rapport på datura! Tack så mycket helt underbar 5/5!

Nope, inga fler liknande droger efter det. Om som jag skrev tidigare så var trippen i sig inte obehaglig, jag råkade inte ut för några hemskheter. Det som är obehagligt är hur borta jag var och att jag inte var medveten om att jag hallucinerade. Jag kan inte förklara riktigt hur det känns. Om du har nån brevid dig just nu, så är du verkligen övertygad om att den personen är där, eller hur? Ingen tvekan om saken? Han/hon ÄR där, du kan ta på den, prata med den och få respons. Ni kan ha en diskussion. SÅ var det att hallucinera på Datura. Som att drömma i verkligheten. Jag har också läst om folk som har börjat prata med döda objekt, såsom växter och statyer. Jag förstår precis att det är möjligt!

Jag kommer ihåg nu att mitt ex också grät när jag pratade med henne, för att hon var ledsen. Och jag tröstade henne och torkade hennes tårar... jag tyckte verkligen synd om henne och bad om ursäkt för mitt beteende och att jag hade sårat henne.
Jag såg också lite suddigt under hela trippen och var väldigt känslig för ljus.

Sen tror jag själv att jag nog skulle tycka om andra hallucinogener som LSD. Jag är väldigt intresserad av det undermedvetna och det som man egentligen inte vet om sig själv, det som ligger djupast. Och det psykedeliska verkar väldigt intressant, hur man ser saker och ting visuellt. Dock så har jag haft problem med panikångest tidigare i mitt liv så jag vet inte riktigt om det skulle påverka. Men vi får se om/när det händer...

Tack för era snälla kommentarer om rapporten i sig, synd bara att jag inte kommer ihåg mer.

Näe, jag e ju inte fjortis längre så jag har ingen brådska. Allting har sin tid och plats, så är det bara. Känns mycket skönare att bara låta det hända. Och jag tror nog inte att jag skulle ångra mig, jag har haft chansen att ta en trip nedför the hallucinogen street många gånger men jag har inte varit redo. Jag hade nog ångrat mig om jag hade gjort det när jag inte riktigt kände för det, utan bara för att alla andra gjorde det.

Och om jag verkligen inte gillar det, då har det ju inte varit nån förlust!

Jag förstår vad du menar, även om jag inte råkat ut för några direkta hallucinationer... Det enda jag fick var att klockan på sjukhuset gick konstigt som fan och att den rann blod från den... Jag fick PÅ efter min tripp på LSD och jag är övertygad om att jag kommer att känna det förbannade obehaget om jag provar igen, eftersom det är det enda som jag förknippar med syra...

Jag menar, jag vill ju ha dessa fantastiska och kärleksfulla upplevelser som alla andra får. Inte må dåligt och tro att man skall dö...

Varför hamnade du på sjukhuset om man får fråga? Dessutom så är jag mycket väl medveten om hur en PÅattack känns ( tyvärr ) så jag förstår om man inte vill uppleva det bara för att man vill droga. Har du fått nån medicin eller terapi mot den? Jag fick medicin utskrivet och det hjälpte ett kort tag men jag blev fan bättre av att sluta med dom och läsa på en massa och arbeta på det själv, med yoga etc och mina attacker var ändå så svåra ibland att jag inte kunde ta mig till skolan/arbetet. Nu får jag det väldigt sällan men jag har lärt mig att hantera den så det är inte farligt.
( Förlåt om jag blir personlig med mina frågor, bara det att det är intressant att veta vad nån annan har för erfarenheter av denna hemska åkomma. Du behöver inte svara om du inte vill! )

Sjukt bra rapport, 5/5.

Ännu en intressant växtrapport. Kul att du har fått en sund inställning och distans till droger numera.

Sätter högt betyg på denna. Kommer själv aldrig gå med i Datura-klubben, that ship has sailed! För gammal numera

Lycka till med framtida "ev." psy rus.

Jag hamnade på sjukhus eftersom jag var övertygad om att jag skulle dö, fick kramper över hela kroppen, spydde väldigt mycket, hög och tydlig puls samt att jag kände att det var väldigt svårt att andas. Så fort jag kom dit så blev jag lugnare, vetskapen om att jag var i goda händer om nåt skulle inträffa, det finns ju inget säkrare ställe. Jag fick lite skit mediciner; Atarax och Imovane, samt lite samtalsterapi. Det mesta jobbet tog jag dock själv, motion, mat, sömn och nu har jag knappt problem med PÅ längre.

Det var ett halvår sedan som jag fick PÅ...

Haha, fan va rolig rapport. Tack!

Undrar om det är den första datura-rapporten jag läser som inte är en sne-tripp helt igenom! 5/5

Du skriver helt fantastiskt bra.