Uttrycket ”Fattar du” och dylikt

Har funderat lite kring utryck likt ”fattar du” eller ”förstår du” som framförallt nysvenskar smyger in titt som tätt i sitt tal. Min fråga är varför? Gör dem det för att försäkra sig om att motparten verkligen förstått innebörden i deras budskap, för att de är vana vid att de missförstås eller är det en direkt översättning av exempelvis engelskans ”you know what I mean”?

Nja, det är väl snarare för att man vill ha en reaktion på om den man berättar för kan sympatisera med det nyss sagda. Jag använder det själv och det är inte för att jag är rädd att budskapet inte gick fram.

"You know what im saying?" En negerkamrat slänger in "Lyssna" och just "Fattaru" i var och varannan mening. Tror orden kommer med färgen.

Har märkt att uttrycken kommer oftare från honom om det är en likasinnad brun människa i knutarna.

Uttryck av det här slaget är viktiga element i det sociolektiska protokollet.
En neutral form är frasen »eller hur« men den markerar inte den starkare
samhörigheten i en viss etnisk grupp i en viss stadsdel, eftersom det är
rikssvenska. Även gentemot äldre generationer kan ungdomar vilja markera
att de för dialog inom gruppen med ett speciellt protokoll.

En ytterlighet av kvittenser i dialogen är den militära frasen »Klart, kom!«
för att undvika att man talar i munnen på varandra i com-radio. Det passar
sig inte alls att en major med mycket fint på axlarna säger »Fattaru?«.

Intressant fråga. Ser du (serru, sörru), vet du (vettu), vet jag (vettja(g)) och hör du (hörru) hör väl också på sätt och vis till sådana uttryck.

En märklig liten nonsenspassage som jag har märkt att Västerbottningar i allmänhet och Umeåbor i synnerhet lyckas peta in i nästan varje mening är "vad heter det nu". Rent fonetiskt försvinner det mesta i farten och kvar blir "va'dnö". Till exempel "Jo vi skulle vadnö gå till vadnö Ica och vadnö köpa vadnö Coca-Cola, men när jag kom till vadnö kassan så vadnö funkade inte mitt vadnö bankkort så jag fick vadnö låna pengar från vadnö Robert."

Haha

Jag har en kompis som alltid ringer och tompratar en massa. "Ja... Vad heter det nu... Vad var det jag skulle säga... Jo! Att... Vad var det nu... Ja..."

Extremt påfrestande

Jag har för vana att använda "e ru me" vilket är ungefär samma ord....eller iaf har samma betydelse typ....

De mera avancerade skiljer på genus så att referensen till Robert blir vahnö
(vad heter han nu). Huruvida vadnö före den reala kassan står för »vad heter
det nu« eller »vad heter den nu«, det är likgiltigt. Enligt en tidigare diskussion
fungerar »det« som ställföreträdare även för ett kommande reale som kassan.

OK, intressant. Jag baserar i huvudsak mina erfarenheter på en lumpenpolare från Umeå, men hans vahnö/vadnö hade eroderats ner till "nö". Eller snarare "nöööööö" -- han var aningen trögtänkt. "Bla bla bla nööööööööö bla bla bla nööööööööö..."

Har en kompis som avslutar hälften av det hon säger med en upprepning. "Han gick fram till kassan, gjorde han. Sen skulle han ta upp pengarna, skulle han, men dom var slut, var dom, så han fick betala med kortet, fick han". Otroooligt irriterande!

Jag sager "forstar du vad jag menar", sa ofta att jag bli irriterad pa mig sjalv, men jag sager det oftast nar den jag pratar med inte svarar ordentligt.