Jag läste om genitiv i svenska. Tydligen så finns inte genitiv i svenskan längre utan ändelse-s-et kallas klitisk partikel. Sedan började jag fundera på andra sätt att uttrycka genitiv och fann att jag ibland säger "dottern till Åke" när jag menar "Åkes dotter". Tydligen säger man i Norge också "till", som i "dotra til Ake". Förmodligen är "dottern till Åke" en lokal form av genitiv. Man kan dock inte säga "bilen till Åke" när man menar "Åkes bil". Säger ni också "dottern till Åke" i den landsända där ni bor? Det vore intressant att veta hur spritt bruket är.
Vi använder alltså at (sv: åt), som är synonym med "till". I Sverige så använder man också åt till verb (stavat att, uttalat å), medan jämtskan, flera dalmål osv. använder till (te, tä)
Svenska:
Att skrubba
Jämtska:
te skå-åb (bergsmål: skåbbe)
Jämtska saknar genetiv s. Åkes bil blir "biln at a Åke" (med dativ, utan blir det at n'Åke), "biln hans Åke" (pronomen) eller Åkebiln (sammansättning).
Med nuvarande utveckling i svenska språket så heter det snart "dottern av åke".
Då blir det väl ett slags gudomlig nimbus över Åke och hans värld.
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli,
24. som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
25. som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
26. som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
27. som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
28. som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er,
29. som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
30. som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
31. som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
32. som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
33. som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas,
34. som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
35. som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
36. som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
37. som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
38. som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.
Med nuvarande utveckling i svenska språket så heter det snart "dottern av åke".
Romanskt inflytande?
"Dottern till Åke" skulle jag som skåning nog bara säga i vissa situationer (ex. 2, andra inlägget), eller när jag ska betona att det är en dotter och inte en son som någon annan kanske tror.
Jag har tre alternativ som jag skulle kunna använda. Åkes dotter, dotter Åkes och dotter till Åke. Ser dock verkligen fram emot att kunna skriva dotter av Åke.