Hur fan tänker en Anarkist?

Oj, nu börjar det bli intressant! Jag har faktiskt aldrig tänkt ut en ordentlig definition eftersom det känns så naturligt. Men jag skulle nog säga att frihet är en avsaknad av yttre begränsningar.

Att jag är emot marknaden handlar väl kanske inte så mycket om att den skulle vara förtryckande (även om jag anser att den blir det så fort kapitalism uppstår), mer att den inte är kapabel att tillgodose människors behov och tvingar på människor roller (försäljare, köpare, anställd, borgare) där man får en massa intressen av att försämra för andra (försäljaren vill höja priset på köparens bekostnad).

Men du får ju gärna förklara hur en marknadsekonomi skulle kunna tillgodose människors behov, eftersom det uppenbarligen inte funkar över huvud taget i dagsläget.

Innebär detta att människor alltid kommer jobba med något de subjektivt finner roligt? Om inte, hur fördelas de "skittråkiga" arbetena på ett fredligt och optimalt sätt?


Att finna människor som trivs med att bygga kojor, sticka, mecka med bilar etc. är inte särskilt svårt. Men hur ska kojbyggandet "tränga undan arbete som vi tvingas till och inte vill utföra"?

Hur behandlar man en situation där människor i större grad än det finns behov av känner för att bygga t.ex. kojor, medan människor i lägre grad än det finns behov av forskar inom limnologi?


Som jag ser det, förutsatt en fri marknad, rör sig priset på en vara för det allra mesta mot en kombination av arbetet som krävs för att skapa varan samt varans bruksvärde. Om köpkraften är någorlunda utjämnad så blir priset på en vara någorlunda likt den subjektiva uppfattningen av nytta.

Hur avläser den kommunistiska ekonomin vad folk anser är subjektivt nyttigt?


Ett icke-problem på en fri marknad, då staten skapar förutsättningarna för det absurda som du beskriver (genom bl.a. olika monopol så som e.g. jordmonopolet).


Även här ser jag det som ett icke-problem, särskilt om markägandet bygger på besittning och bruk. Det du påstår kommer inte uppstå på en fri marknad.


Att avskaffa marknaden betyder inte att alla kan bygga kojor. Arbetsfördelning måste ske, och då är den fria marknaden ett hyfsat instrument.

Det är nog du som har fått en skev bild av verkligheten genom att ha växt upp i urbaniserade och utvecklade områden där de naturliga farorna är avlägsnade. Du kunde tydligen inte heller bemöta några av påståenda i sak. Det existerar inget "utopia" där allt och alla lever i lycklig harmoni med varandra, ja förutom i hasch-flummande vänsterhippisars hjärnor då förstås..

I Sverige blir dom största filosofer kallade "flummare". Descartes tog dom livet av och min käre lärare inom filosofi - en mycket högt uppskattad person internationellt ( ytterst insatt i dom mest intrikata aspekterna av Platon ) - uppfattades som hasch-rökare!
Så mycket för den kulturella - eller borde man säga "juridiska" atmosfären i kungariket Sverige, men nog om det.

Undrar vilka naturliga faror det är du refererar till? Generaliseringar som dessa låter lite som påståendet "Har du slutat slå din mor?" Dom är retoriska och förutsätter det som skall bevisas.

Och när det gäller att bemöta påståenden måste jag erkänna att jag är rejält trött på att upprepa mig och att jag huvudsakligen struntar i sådana som du och enbart vänder mig till folk som är sympatiskt inställda. Därmed har jag heller inget intresse av att besvara dina frågor. Folk kan ju komma att tro att jag är dement.

Se där nu fick du en typisk infallsvinkel för nästa inlägg.

"Jo dement är du visst...o s v". Varsågod!

Kolla på hur det fungerar i olika sociala enheter utan hierarki. I en familj är det för det mesta någon som diskar, städar och lagar mat även om det inte är skitkul. Den arbetsfördelningen kan ske på olika grunder, det kan ha med sexism att göra (vilket är fallet i de flesta kulturer) eller så gör man upp ett schema tillsammans, kommer överens om vem som tar hand om vilka uppgifter eller på andra sätt gör upp. Titta på alla ockuperade torg i år, folk städar!

Man kanske inte känner att "fan vad KUL att plocka upp de här burkarna, haha!" men man känner att "vi plockar skräp tillsammans, fett att vi får det här stället att vara rent och snyggt!" och därför gör folk det. I ockuperade hus, i anarkistiska kollektiv, i underutvecklade byar, i familjer, i föreningar sker frivilligt arbete som folk klarar av att fördela sinsemellan utan konflikter.

Svar på frågan: det kan uppstå mindre konflikter men de brukar man kunna lösa med dialog om man har ömsesidig respekt och ett gemensamt mål/intresse. Har aldrig varit med om att det inte löst sig.


De som känner för att snickra bostäder kommer börja/fortsätta göra det medan alla byggarbetare som tycker att det är skittråkigt kommer att byta sysselsättning. De som jobbar som städare åt folk de inte känner kommer lägga av (om man nu inte gillar att vippa damm hos folk) och de som köpte den tjänsten får lära sig städa sina egna hem.


Folk dras till att göra sånt som behövs. Att känna att man gör nytta är en jävligt stor motivation för många.

Hur bra har marknaden lyckats hantera det här problemet? Hur har marknaden lyckats hantera att behovet av klimatsmarta tekniker är större än behovet av att skapa fler och bättre reklamfilmer, behovet av medicinsk personal är större än behovet av utvecklare av militärmateriel?


Är du marknadssocialist? För på en kapitalistisk marknad kommer ju köpkraften aldrig vara "någorlunda utjämnad" och produktionen kommer alltid styras av (och i första hand gynna) ekonomiska diktatorer, anpassas efter de köpstarkaste gruppernas behov och utföras av exploaterade.

Kapitalismen är ett klassamhälle, och i ett klassamhälle kommer det alltid vara mer lönsamt att ta fram och marknadsföra en ny parfym än att producera vattenrenare för de som inte har några pengar. Om inte staten kan köpa de varorna och distribuera till de som behöver dem men inte har pengar...


Den "kommunistiska ekonomin" är inte en abstrakt institution som marknaden eller staten, utan distribution för emotionell belöning (att bli glad/nöjd) inte ekonomisk (att bli rik). Jag kan väldigt lätt avläsa vad folk anser är subjektivt nyttigt genom att prata med dem.


På vilket sätt skulle en statsfri kapitalism lösa problemen med orättvis fördelning? Vem skulle se till att folk inte slog ihjäl varandra för ekonomisk vinning, vem skulle se till att de som inte har råd med sjukförsäkring får sjukvård om inte staten? Securitas? Carema? Vem skulle se till att de minst 4% av arbetsstyrkan som i en kapitalistisk ekonomi måste vara arbetslös, skulle ha mat på bordet och tak över huvudet? Finansvaplarna? Industrimagnaterna? Oljeshejkerna?


Nej, men att avskaffa marknaden (till förmån för kommunismen) betyder att jag kan få lära mig snickra hus, bygga motorer eller studera botanik om jag har lust för det, istället för att vara servitör på Max eller städa kontor för att jag saknar utbildning, eftersom att bygga hus åt hemlösa inte ger mig mat på bordet om jag måste köpa det.

För det första är familjebanden av bl.a. evolutionära skäl ojämförbara med band mellan individer som känner varandra ytligt; att jämföra samhällsekonomin med en städande familj som hjälps åt är att jämföra päron och äpplen. För det andra så är till och med familjer ofta dysfunktionella när det gäller så enkla saker som e.g. städning. Att hemmaboende ungdomar spontant börjar städa toaletter eller diska är nog inte allt för vanligt, och att främlingar då skulle göra motsvarande handlingar för varandra i ett framtida kommunistiskt samhälle ser jag som långt ifrån visat bara för att demonstranter plockar upp skit runt sina egna tält.


Det låter på dig som att allt arbete är lika mycket värt, oavsett om det är tungt eller lätt, kul eller tråkigt, produktivt eller mindre produktivt, efterfrågat eller inte. Övervinns detta gap av motivation till att utföra olika arbeten verkligen genom att folk "dras till att göra sånt som behövs"?

Hur undviker vi att människor sysselsätter sig med hobbyarbete medan de lever på andras företagsamhet?


Hur marknaden har lyckats är irrelevant för min marknadsmodells hållbarhet, då jag inte förespråkar den typen av marknad som existerar för tillfället. Hur marknaden ska lyckas är en mer relevant fråga.



Ja, mutualist.



Jag instämmer.


Du pratar om det subjektiva värdet för producenten (hur "glad/nöjd" denne blir), inte det subjektiva värdet för konsumenten (dvs. den upplevda nyttan av producentens arbete). Arbete bör i första hand premieras i den grad det tillfredsställer andra människors upplevda nytta av arbetet i fråga, och att producentens nöjdhet är direkt proportionell till konsumentens upplevda nytta ser jag som orealistiskt.


Återigen, jag är inte för kapitalism.


Finns det ett samhällsbehov av städare men inte ett av motorutvecklande botaniker så ser jag inte problemet med att ekonomin ger incitament till att arbeta med det samhällsnyttiga arbetet. Antingen vill du att människor ska sysselsätta sig med sådant som andra människor finner subjektivt värdefullt, och tänker att detta inte behöver regleras med några incitament utan att det löser sig naturligt, eller så anser du det inte. Det första anser jag är naivt, vilket jag förklarat tidigare, och det andra leder till ett samhälle med ett (troligtvis stort) underskott av produkter som folk finner subjektivt värdefulla.

Människan har levt utan lagar under större delen av våran existens,finns det inga lagar att bryta mot kan inga brott begås... Jag persoligen kan inte säga att jag tycker att systemet fungerar något vidare i dagens samhälle,och jag tror på att världen skulle behövas vändas upp och ned för att åstakomma förändring.

Tyvärr tror jag att de flesta människor är alldeles för förstörda för att kunna leva i ett anarkistiskt samhälle.För att den tanken skulle fungera skulle det krävas godhjärtade,altruistiska människor,vilket är något mycket sällsynt... Jag är anarkist i hjärtat men skulle nog inte vilja tillämpa det på samhället pga. att jag är rädd att det hela skulle bli till någon slags "djungels lag" där den starkaste överlever... Satsar på att skapa en egen liten värld istället

Du är en anarkist som tror att anarkism betyder laglöshet?

Jo i princip är ju det vad det står för... sen har det fått en oerhörd negativ klang i samhällets sätt att se det att det är lika med onska,misär och kaos

Nej, anarkism handlar om många saker, men inte laglöshet. Skulle tro att det är ytterst få anarkister som förespråkar laglöshet. Anledningen till att anarkism ofta förknippas med laglöshet tror jag är att folk har svårt att föreställa sig hur man skulle kunna upprätthålla lag och ordning utan en stat.

Beror väl också på vad man menar som lagar... Lagar i min värld är någonting som staten styr med regler och straff.... att det finns ett ömsesidigt samspel där man tar hänsyn till varandra och bemöter varandra med respekt och är medveten om att ens handlingar leder till konsekvenser är däremot en helt annan sak,men väljer man att kalla det för "lagar" vilket det ju faktist också är på ett sätt så håller jag med dig.

Fast din form av anarkism låter en aning utopisk (vilket i sig inte är någonting dåligt). Det kommer alltid att finnas våldsamma människor som vill stjäla, döda, våldta, o.s.v. Det är en omöjlighet att uppnå ett samhälle där alla tar hänsyn till och respekterar varandra. Jag tror att regler och straff (åtminstone återgällning) alltid kommer att behövas, för att kunna lösa konflikter. Vad som inte behövs är en stat. Visst vore det trevligt om det vore möjligt att ha ett samhälle utan t.ex. domstolar, men jag kan inte föreställa mig hur det skulle kunna fungera. Därmed inte sagt att det inte skulle kunna fungera.