Helt utan bevis tror jag att Carl von Linné, som i år fyller 300 år, har betytt
en hel del för naturintresset. Omkring 1750, ca 100 år före Charles Darwin,
var Carl Linnæus en föregångare i samma klass som Darwin blev. Linnekalle
hade för övrigt redan i livet hög status i Holland och England.
I den svenska skolan har naturkunskap värderats högt ända in i våra dagar.
För 60 år sedan fick skolbarnen lära sig latinska namn på växter och djur.
De latinska namnen på arterna är binära, den vitstammiga björken kallades
av Linné för Betula alba, hängbjörken blev Betula pendula. Betula är det
genuint klassiska latinska namnet på björk/björkar.
Man kan kanske säga att efternamn med två naturled anknyter till och är en
förenklad form av den biologiska nomenklaturen. Så småningom kombinerades
led som inte hade meningsfulla motsvarigheter i verkligheten: Berggren är
ett exempel, eftersom berg sällan grenar sig. Ågren däremot har en verklig
motsvarighet, både i biflödet till en å och i människans tendens att ångra sig
dagen efter.
Linné intresserade sig för både mineralogi och geologi så naturgeografiska
termer ingår i den linneanska traditionen.
Namnet Edberg (edberg) är direkt meningsfullt, ett berg som sticker ut i sjön
eller som utgör en gångväg mellan två sjöar.